Felmedicinering med morfin

Det som jag tänker skriva nu är inget personligt mot någon.  Men jag känner att jag vill dela med mig denna overkliga och fortfarande ofattbara händelse.

Det började med att Hisham blev dålig. Sakta började han att bli rosslig, slutade att äta och dricka som vanligt och började andas väldigt tungt.

Vi sökte akutvård för honom och efter flera undersökningar och röntgen visade det en lunginflammation. Det var verkligen tråkigt. Hisham har aldrig tidigare haft lunginflammation under sommaren, utan det har hänt tidigare under vinterhalvåret.  Hisham fick självklart ligga inne. Och vi som föräldrar känner ju igen vilken typ av behandling han brukar få för lunginflammation. Det är antibiotika, smärtstillande i form av Alvedon, inhalationer som Ventoline, Airomir, peppmask och hostmaskin som gäller.

Visst finns det ett stöd från sjukhuspersonalen men vi föräldrar får hjälpa Hisham med många andra saker också. Då menar jag ex. de hygieniska rutinerna, inhalationerna och vi får även sköta hans ordinarie medicin för ex. epilepsi. Sjukhuspersonalen brukar ha koll på antibiotikan, smärtstillande medicinen, blodprovstagning och syrgasen osv

Jag vill ge er en klarare bild av hur vi föräldrar får en väldigt tuff tid när Hisham ligger inne, då vi också har mycket ansvar vid en sådan situation.

Efter 1 vecka blev Hisham så mycket bättre och var på väg att skrivas ut nästa dag. Allt kändes så skönt och lugnt….

På kvällen kom ansvarig sjuksköterska in till rummet och gav Hisham, som vanligt,  sin antibiotika medicin men även en till spruta med medicin , som i vanliga fall innehåller smärtstillande medicinen Alvedon.

Sedan gick sjuksköterskan iväg och kom tillbaka efter några minuter med ytterligare 4 ml av smärtstillande, som vi trodde var Alvedon. Vi blev lite fundersamma för att det brukar räcka med 1 spruta. Hisham har inte tidigare fått 4 ml till av någon medicin under hela vistelsen.

Efter en stund började Hisham att bete sig konstigt och göra konstiga grimaser. Sedan blev han helt borta och fick svårt att andas. Det var verkligen fruktansvärt, som om Hisham skulle försvinna. Det var så smärtsamt. Paniken och rädslan tog över och man kände sig otillräcklig.

Till slut fick Hisham komma ner till intensiv mottagningen ( IVA) och genom blodprov och urinprov visade det sig att Hisham fått en sorts morfin medicin i sin kropp. Frågan var bara hur den hamnat där. Denna morfin medicin står inte på hans medicinlista. Många tankar surrade runt i huvudet. Man tror ju alltid på det värsta när man har varit med om mycket.  Var det någon som ville göra illa mitt barn? Och hur kommer han att klara sig?

Jag kände hur rädslan kom in i min kropp i full fart. Jag blev så rädd att mina knän blev svaga. Jag ville bara att min son skulle komma ur detta och att vi får komma hem och leva som vanligt igen.

Efter någon dag fick vi föräldrar lite mer information om händelsen. Man tror att den ansvariga sjuksköterskan förväxlade Alvedon med denna sorts morfin medicin. Hen hade dessutom gett en hög dos av den till Hisham.  Hen erkände och bad om ursäkt.

Som barnsköterska vet jag att i Sverige finns det många rutiner och  observationer och allt dokumenteras i minsta detalj och ändå uppstår det fel inom sjukvården för att vi är mänskliga och fel kan hända.

Men jag skulle bara vilja skriva att jag har otroligt svårt att förstå att man kan förväxla två så olika mediciner, som har så olika tillgängligheter, med varandra. Och dessutom hade hen gått iväg hämtat ytterligare 4 ml av medicinen, och då trott att det är Alvedon hen gett av igen?

Händelsen blev i alla fall anmäld på avdelningen och snart ska man börja med en händelseanalys, där allt ska utredas och vi föräldrar kommer vara en del av utredningen.  Denna händelseanalys är till för att vi ska få mer information om hur och varför händelsen inträffade. Men också för att förebygga skador inom vården.

Hisham är har nu kommit hem och mår tackolov mycket bättre. Det känns otroligt skönt att se honom hemma igen. Men han fortsätter just nu med sin behandling med inhalationer, hostmaskin, antibiotika m.m.

Jag skulle jättegärna vilja tacka personalen för att dem agerade fort och räddade min sons liv. Man kunde snabbt veta vad som orsakat hans dåliga tillstånd och kunde då ge en mot medicin för morfinet. Hisham klarade så bra. Tack för all vård och all hjälp ännu en gång.

Kärlek Samah

 

 

Läs mer

Att göra skillnad

 

 

Det var länge sen som jag inte bloggade på min födelsedag 🙂

Jag vill på denna dag dela med mig en liten berättelse, som hände mig för ca två månader sen.

Jag satt på stadsbiblioteket och pluggade tillsammans med en kamrat. Vi pluggade till en kurs på yrkeshögskolan.

Då fick jag ett samtal på mobilen. Samtalet kom från Sira Jokinen Lisse, som är grundaren till föreningen Världens Mammor som jag är aktiv i .

Hon berättade att hon hade träffat en mamma som var väldigt ledsen. Den här mamman har nämligen ett barn på 2 år som är funktionshindrad och var väldigt bekymrad över det. Jag och mamman har aldrig tidigare träffats.

Då berättade Sira för mamman om mig. Och hon visade även henne min inspelade berättelse som mor till ett barn med speciella behov , som finns fortfarande kvar på utställningen Världens Mammor i Norrköpings stadsmuseum ( till och med den 4e augusti )

Sira berättade att mamman hade efter  hon sett och hört min berättelse, genast mått bättre.

Jag vill berätta att jag kände mig otroligt glad över att jag, med en sådan liten sak, kunnat få en annan mamma att må bättre. Att jag fått henne att förstå att hon inte är ensam på denna jord.

Jag förstår precis den där känslan som mamman kände. Hon fick mig att gå tillbaka till när Hisham var 2 år gammal.

Men mamman känner inte till min historia. Hon har bara sett mig på en utställning i ett museum.

Vägen har varit tuff.

När Hisham var 2 år, var jag 22 år gammal. Jag hade då inte någon erfarenhet av funktionshinder. Funktionshindrade människor fanns inte i min värld.

Och där satt jag med ett barn som jag inte ens visste hur jag skulle hjälpa.

Jag hade inte körkort, jag hade inte ett fast jobb eller god ekonomi. Jag hade inte ens en färdig gymnasial utbildning.

Mitt liv kändes över. Samtidigt som jag ville förbättra mitt liv, så fanns min sons sjukdom i vägen. Jag kunde inte för att jag kände att min sons hälsa och livssituation var mycket viktigare än mig. Det var en frustration. Jag var ju ändå väldigt ung och ville göra saker som andra jämnåriga.

Det fanns så mycket nytt att lära mig för att hjälpa min son på bästa möjliga sätt. Habiliteringens uppgifter , de olika rättigheterna, fysiska träningar, psykiska utredningar, vilka hjälpmedel, vilka rutiner, vilka svårigheter, vilka förutsättningar, vilken skola osv

Att vara en förälder till ett barn med speciella behov kan upplevas väldigt ensamt. Jag har känt många gånger att ingen förstår mig. Visst kan många förstå en svår situation. Men inte så där hundra procentigt helhjärtat som en själv.

Jag trodde verkligen att jag och min son skulle få allt serverat på fat på grund av hans tillstånd.

Sakta men säkert började jag inse hur en del människor och myndigheter gärna inte vill hjälpa till, även om problemet är uppenbart.

Jag har jagat, jag har tjatat, och försökt hitta lösningar, för att få min sons rättigheter.

Jag kan idag säga att det som Hisham har och får idag, har jag själv kommit fram till! Ingen har visat mig vägen dit!

Jag vill nu avsluta med att berätta att livet förblir aldrig densamma. Om du kan göra en liten skillnad i någon annans liv, tveka inte!

Jag önskar att någon kunde ha berättat för mig när Hisham var liten och livssituationen var svår, att mitt liv kommer att förändras och bli bättre.

Situationer förändras och även människor förändras.

Det är aldrig försent att hitta sig själv.

Det är aldrig försent att göra saker man tycker om. Det är aldrig försent att lyckas med att förbättra och förändra sitt liv, hur tufft det än kan upplevas!

Jag har gjort mycket…..och mycket är kvar att göra. Det slutar aldrig någonstans!

Kärlek Samah

 

Läs mer

Liseberg med RBU

 

Det är alltid lika trevligt att följa med RBU ( Riksförbundet för rörelsehindrade barn & ungdomar) på olika aktiviteter. Vi har nyligen varit med på en dagsresa till Liseberg.

Det blev en lång dag på Liseberg och Hisham blev jätteglad över att få träffa en massa kaniner på Kaninlandet.

I Liseberg har man fortfarande ledsagarservice kvar. Men ledsagaren måste betala för inträdet nu, och det behövdes inte tidigare.

Vi har haft en liten tradition att Hisham får åka karusellen Farfars bilar på Liseberg. Efter man har åkt karusellen så får man göra ett litet körkort. Man får ta bild och skriva sitt namn….

 

( En bild på körkorten från Farfars bilar på Liseberg)

Måste berätta att Hisham har blivit så tung och så lång att bära in på karusellen. Men det gick bra ändå och Hisham hade jättekul.

Tack RBU för denna möjlighet! Det är alltid roligt att åka iväg på aktiviteter tillsammans med andra familjer i samma situation.

Kärlek Samah

Läs mer

Hejdå Grundskolan

 

Nu har Hisham avslutat sina dagar på grundsärskolan. Det har varit en resa fylld av känslor, glädje, tårar och en massa kämpande.

Så många år har verkligen gått så snabbt…från förskoleklass till 9:an. Visst har läget förändrats under åren…nya saker har dykt upp och Hishams förmågor har förändrats….Även jag som förälder har förändrats och lärt mig nya saker….

Det bästa som har hänt under skoltiden för Hisham, ur mitt perspektiv, är alla dessa lärare som kämpat med att hjälpa Hisham på alla möjliga sätt.

Det har alltid varit lätt att prata med lärarna om allt som berör Hisham. De har haft en förståelse för vår situation då de varit en del av Hishams vardag i många år. Det har känts som om lärarna blivit extra mammor för Hisham.

Man kommer väldigt nära familjerna när man arbetar inom särskolan då det även finns ett samarbete mellan skolan, hemmet och barnhabiliteringen.

Jag skriver ännu en gång, som jag skrivit tidigare, att jag älskar Sveriges särskolor och deras system. Den är helt fantastisk och ovärderlig för alla barn med speciella behov men tyvärr finns det en annan sida också.

Det allra jobbigaste som varit under skoltiden för oss , är väntan på nya förändringar ska ske inom Hishams skolgång, som man har kommit överens om.

Det sker förseningar, missuppfattningar, beställning av fel hjälpmedel och till och med tjatande om saker som inte förändras.

Skolan skyller på barnhabiliteringen och barnhabiliteringen skyller på skolan. Och där står vi i mitten.

Ibland har det gått flera månader och ibland en hel termin eller ett år för att vissa saker ska förändras. Som förälder känner jag att det är värdefull tid som försvinner för Hisham och allt som är utvecklande för honom stannar upp.

En annan sak som jag känner att jag vill ta upp är att särskolorna arbetar olika.

Det finns ju 5 ämnen som särskolan följer utifrån elevens behov och förutsättning; estetisk verksamhet, kommunikation, motorik, vardagsaktiviteter och verklighetsuppfattning.

Man arbetar med de olika ämnena i skolan men jag upplevde att det sker en ojämn fördelning inom ämnena. I Hishams skola har det funnits en stor satsning och fokusering på kommunikation. Det är ju otroligt bra för att Hisham har ingen kommunikation. Men jag hade önskat att man satsat mer på motoriken också. Det är ju en del som är väldigt viktig för Hisham också.

Tyvärr fick vi inte vara närvarande på Hishams skolavslutning i 9:an på grund av dåligt väder. Skolan tog beslutet att vara inne under skolavslutningen och då fick föräldrarna inte komma.

Tur att jag hann ta några foton på Hisham på morgonen innan avslutningen. Det blir ett fint minne för sista dagen i grundskolan.

På posten fick vi ett litet brev under Hishams namn. Det visade sig vara ett intyg på att Hisham klarat av särskolan.

Jag känner en stor stolthet över att min son Hisham varit en sån duktig elev och som kämpat sig genom grundskolan.

I skolan har han lärt sig en massa saker och fått en stor livserfarenhet.

Han har lärt känna nya människor och fått vänner för livet.

Han är den snällaste och godaste killen och kompisen man kan någonsin tänka sig.

Vi känner en stor tacksamhet för detta fina intyg som visar att Hisham deltagit i en av Sveriges grundsärskolor.

Vi tackar alla fina lärare som kämpade för att förbätta Hishams förmågor och utveckling. Vi glömmer aldrig er.

Ni är otroligt duktiga som klarar av ett sådant arbete, som är väldigt tufft och tungt. Utan er hade det inte funnits någon särskola. Ni är guldvärda!

Vi önskar er lycka till!

Kärlek

Samah med familj

 

 

 

Läs mer

Tack Sverige

Som 6 åring kom jag till Sverige år 1989.

Jag kommer ihåg när jag var liten hur vi firade Sveriges Nationaldag i skolan. Numera är den en röd dag.

Jag har så många fina minnen. Genom hela min skolgång och uppväxt i Sverige.

Att växa upp i Sverige gör att vissa saker rotas inom en, som blir svåra att ta bort.

Jag älskar dem svenska värderingarna,  logiken och mentaliteten, för att den är en del av vad jag är idag.

Jag älskar den svenska friheten och de möjligheterna som Sverige har gett sina medborgare.

Man har alltid chansen att påverka, förändra, förbättra och utveckla sitt liv. Du kan aldrig misslyckas i Sverige.

Jag är så tacksam över att ödet valt att jag ska få leva mitt liv här… All den kärlek och förståelse…vård och omsorg vi fått…. Utan Sverige hade min familj aldrig fått leva ett liv som är så normalt som möjligt.

Utan Sverige hade min son Hisham aldrig fått chansen att ses och behandlas som en normal tonårskille trots sitt funktionshinder.

Jag älskar Sveriges särskola. Jag älskar hur alla som arbetar inom särskolan blir som en extra förälder för barnen.

Tack Sverige för alla rättigheter ni har för människor som har speciella behov.

Tack Sverige för att det görs ett ofattbart, fantastiskt arbete för att underlätta min sons livssituation, funktionshinder och framtid.

Och framför allt, tack Sverige för att jag som förälder har rätt att få påverka och vara en del av min sons liv.

Jag känner en sån stor stolthet över att jag ha vuxit upp i ett respekterat och utvecklat land som Sverige.

Jag är stolt över att få säga att jag kommer från Sverige.

Glad nationaldag!

Kärlek till folket

Samah

 

 

Läs mer

Djuren på bondgården

Förra veckan medverkade Hisham i en föreställning på sin särskola. Föreställningen hette “Djuren på bondgården”. Och självklart fanns jag och lillebror på plats för att se föreställningen.

Hisham kommunicerar med ögonpekning i skolan. Han blev tillfrågad om att få vara häst eller gris på föreställningen. Personalen visade Hisham en bild på en häst och en bild på en gris.  Och han kunde inte sluta titta på grisen 🙂

Han var den sötaste grisen jag någonsin sett! 🙂

Jag skulle vilja tacka den otroligt duktiga personalen på Vallastadens särskola, som har kämpat med att få visa oss föräldrar en sån bra föreställning!

Tack för att ni har fått varje barn att delta i föreställningen utifrån sina förutsättningar. Tack för att ni gett våra barn en sådan upplevelse!

Och vilka fina kläder ni hade sytt tillsammans med barnen.  Hisham hade en sån fin gris dräkt 🙂

Det var också väldigt trevligt att få träffa andra föräldrar som har sina barn på särskolan. Det är ju inte ofta vi ses tyvärr, som man vanligtvis gör med föräldrar i vanliga skolor.

Hisham går just nu på sin sista termin i grundskolan. Föreställningen känns som ett fantastiskt avslut och oförglömligt minne från årskurs 9.

 

Kärlek Samah

 

Läs mer

Gastrostomi (Knapp på magen)

 

 

Sedan flera år tillbaka har läkarna pratat med oss ang att göra en gastrostomi för Hisham.

Att ha en gastrostomi innebär att man får i sig föda via en kanal / stomi som går direkt till magsäcken. Kanalen har en knapp där födan ges antingen manuellt via en stor spruta eller via en pump som kopplas till knappen. Knappen hålls kvar med en vattenfylld ballong på insidan.

För oss var det väldigt svårt och skrämmande att höra om gastrostomi.  Därför har vi föräldrar tidigare valt att skjuta fram det.

Tills slut kom den dagen som fick oss att känna att det var dags. Vi hade provat med olika näringsdryck i samband med måltiderna, för att hjälpa Hisham att gå upp i vikt men det var otillräckligt.

Hisham har bra munmotorik och äter bra, till och från, genom munnen men inte så mycket som behövs. Därför tyckte läkarna att Hisham skulle få ha knapp som komplettering.

Hisham fick sin gastrostomi någon dag innan Vernissagen för utställningen Världens Mammor.

Trots att jag var helt slut efter Hishams sjukhusvistelse, så kände jag att jag inte fick missa öppningen för utställningen. Den betyder mycket för mig och dessutom är jag en som medverkar i utställningen.

Det var väldigt jobbigt under Hishams sjukhusvistelse. Knappen på magen ser så obehaglig ut och det är så mycket runtomkring den. Det är så mycket mer än vad man tror.

En del kanske har svårt att förstå men att ha många små saker att tänka på och hålla reda på samtidigt blir en enda stor komplicerad grej.

Jag brukar alltid bli utmattad efter sjukhusvistelser och så blev det denna gång också. Det är som att gå runt och vara spänd och sedan få slappna av….

Men jag har vant mig vid knappen nu….

Hisham äter fortfarande via munnen och kompletterar just nu sondmatning via knapp 2 ggr dagligen.

Jag ska berätta om en dag när Hisham kom hem från fritids och var så trött att han somnade direkt. Vi försökte väcka honom men han var helt slut. Då kändes det skönt att kunna ge honom den mat och näring han behöver via knappen  under sin sömn.

Om Hisham inte hade haft knappen då hade jag verkligen fått kämpat och tvingat honom att både vakna och äta och då även misslyckats.

Vid just denna situation kände jag hur viktig knappen kan vara och hur mycket den kan underlätta.

Knappen är också bra att använda vid tex förkylningar och andra sjukdomstillstånd.

Vi vet inte hur länge Hisham kommer att behöva ha knappen. Vi måste först se att han går upp i vikt.

Hisham opererade sin gastrostomi på HKH Kronprinsessan Victoria Barn- & ungdomssjukhus.  Vi har blivit ganska kända här 🙂

Jag skulle vilja tacka dom för all hjälp vi fått. Och jag tackar de även för sitt stöd och förståelse för vår familjesituation.

Kärkek till folket,

Samah

 

 

 

Läs mer

Utställningen Världens Mammor

 

Äntligen kan jag blogga igen. Det har varit lite strul med att lägga upp bilder. Jag har nu lagt upp några bilder från vernissagen av utställningen Världens  Mammor på Norrköpings stadsmuseum, som jag är med i.

Utställningen hade sin öppningsdag lördagen den 13e april och kommer att finnas på Norrköpings stadsmuseum till och med den 4e augusti.

Utställningen Världen Mammor  är ett konstprojekt av och om olika kvinnor som är med i föreningen Världens Mammor.

Utställningen består av foton, konst, film, berättelser och drömmar av Världens Mammor.

När jag kom till vernissagen så kände jag en stor ära, stolthet och tacksamhet att få ta del i en så stor och oförglömlig händelse.

Vi var mer än 500 kvinnor och barn på vernissagen.

Riksdagsledamoten Juno Blom kom till vernissagen och höll tal. Det blev även både sång och dans från olika länder.

Mammorna från Världens Mammor hade lagat en massa mat från sina hemländer.

Det blev verkligen en stor fest med härlig stämning!

Här nedan ser ni en bild på mig på den lilla tv skärmen, där jag berättar min historia om mitt liv till ett barn med speciella behov osv

Bakom skärmen på bilden, kan ni se den kända stora väven som vi mammor gjort och skrivit våra drömmar på varje hjärta.

Vi lyckades även att få Sveriges kulturminister Amanda Lind att få skriva sin dröm på ett hjärta som hänger där på väven.

 

 

Här nedan kan ni se en stor vägg som består av foton på mammor och barn från föreningen Världens Mammor.

Ungefär i mitten på väggen kan ni se en bild på mig och Hisham 🙂

 

 

 

 

Världens Mammor fick i uppdrag att göra ett konstverk som består av en personlig låda. Varje låda är unik och olik den andra. På lådans framsida är det tryckt information om mig.

Här ovan kan ni ex läsa om saker jag är bra på. ” Jag är duktig på att lyssna och på att anpassa mig efter livets olika situationer. Jag är duktig på att vara stark. ”

I lådan finns även ett foto på min familj och en sak som betyder något för mig.

I min låda har jag ritat ett egyptisk öga från den gamla Egypten. Det beror på att jag har en dröm om att få besöka Egypten och klättra upp för pyramiderna.

 

 

Här ovan kan ni se en liten del av väggen som består av konstverken de personliga lådorna på utställningen Världens Mammor.

 

Här nedan kan ni se hur utställningen Världens Mammor på Norrköpings stadsmuseum ser ut innan folk börjar strömma in.

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här ovan ser ni en massa god mat från olika länder som Världens mammor har lagat. Vill också berätta att det fanns ett annat bord med bakelser och fika. Tack för all god mat. Och tack för varje mamma som kunnat bidrag med något för föreningen och föreningens aktiviteter.

Tack till alla som varit med på vernissagen och  gjort sitt bästa med att underhålla alla barnen med olika aktiviteter.

Vi alla har gjort ett fantastiskt jobb!

Och sist men inte minst vill jag ge en stor eloge till Världens Mammors grundare Sira Jokinen Lisse för sin otroliga insats för alla oss mammor. Utan dig skulle detta aldrig bli möjligt! Tack för att du gör vår röst hörd. Tack för att du finns!

Jag ser framemot att få uppleva många spännande saker med dig och med alla mammor!

Utställningen Världens Mammor har öppet till och med den 4e augusti på Norrköpings Stadsmuseum.

Ännu en gång, så skulle jag bli otroligt glad och tacksam om ni som följt mig här på bloggen, sedan 2012, kan besöka utställningen Världen Mammor. Inte bara för att se och höra mig, utan att se och höra alla dessa mammor som har en berättelse bakom sig.

Det finns så mycket intressant att lära sig eller att känna igen sig i!

Vi ses!

Kärlek Samah

Läs mer

Vernissage “Världens Mammor”

På lördagen den 13e april kommer vernissagen för utställningen “Världens mammor” att äga rum på Norrköpings stadsmuseum.

Här ovan finns information som jag tagit från Norrköpings stadsmuseums hemsida:

Vernissage – Världens mammor

 

Utställningen kommer pågå till och med den 4e augusti och innehåller foton, filmer, berättelser, drömmar, konst m.m. av mammor från hela världen i Östergötland.

På utställningen “Världens mammor” kommer ni att få se mig i film på en skärm , där jag berättar om min resa som mor till ett barn med speciella behov.

Det kommer också finnas foton på mig och min son Hisham på utställningen 🙂

Ni får även se mitt “konstverk” i form av en låda. I lådan får ni se foton på mig (när jag var liten) och på min familj.

I lådan får ni se en dröm som jag har, men jag tänker inte avslöja drömmen här 🙂

Jag vill att ni ska veta att jag ska göra mitt bästa för att dyka upp på vernissagen för utställningen “Världens mammor ” på Norrköpings stadsmuseum.

Det är bara lite synd att vernissagen krockar med något annat viktigt som händer i mitt liv just nu, som jag tänker avslöja snart.

Men kom gärna, så hoppas jag att få träffa er och få fira öppningen tillsammans med er.

Det kommer att bli en stor fest med musik och dans från hela världen 🙂

Ha det gott så länge,

Kärlek Samah

 

Läs mer

Videometri

För någon dag sedan kom Hisham hem efter att han genomgått en undersökning som heter videometri.

Videometrin ägde rum på H.K.H Kronprinsessan Victorias barn- och ungdomssjukhus.

Man kan säga att en videometri är en fördjupad epilepsiutredning.  Som jag tidigare har bloggat om så har Hisham epilepsi som är svårbehandlad.  Ibland blir det bättre och ibland tyvärr sämre.

Hisham mår just nu bra tackolov. Därför var detta ett bra tillfälle att göra videometrin på, för att se hur hans hjärna fungerar när den är “som vanligt”.

Videometri går ut på att lägga elektroder på huvudet, kinderna och även på bröstet som är kopplade till en dator. Datorn registertar hjärnans elektriska aktivitet samtidigt som den även filmar patienten.

Patienten kan äta och dricka som vanligt under undersökningen men förflyttningen kan bli begränsad pga ex. elektroderna och sladdarna till datorn och kameran osv.

Hisham hade videometrin uppkopplad i lite mer än 24 timmar. För en del kan undersökningen pågå i flera dagar eller veckor.

Men med detta dygn som Hisham blev inneliggande på, kunde läkarna få tillräckligt med information på registreringen.  Vi kommer att få svar på undersökningen inom några veckor.

Vi får hoppas att det kan hjälpa oss att få någon bättre ändring på hans epilepsi.

 

Kärlek Samah

 

 

Läs mer