Kompetens bland invandrare leder ändå inte till jobb

Under de senaste dagarna har Sveriges största jobbmässa, Bazaren, ägt rum. Här har människor med förhoppningen om att hitta jobb eller kompetensutveckla sig fått möjligheten att träffa representanter från diverse företag, myndigheter, universitet, skolor och annat. Jag själv var på plats som studentambassadör för Stockholms universitet. Som representant mötte jag framförallt människor med invandrarbakgrund som har haft det svårt med att hitta jobb och komma in i den svenska arbetsmarknaden. Det var inte sällan jag fick höra att Cv:t skickats ut till alla möjliga håll och kanter utan respons. Däremot blev jag positivt överraskad över den kompetens som flertalet människor faktiskt besitter. De flesta jag pratade med hade minst en kandidatexamen, medan andra hade utbildat sig på master och doktorsnivå. Utbildningsområdena varierade, men kunde exempelvis vara inom IT, ingenjörskap, juridik, ekonomi, marknad och kommunikation. Så, varför får inte dessa högskoleutbildade människor jobb då?

Bild från Bazaren – jobbmässa – på Stockholm Waterfront

Frågan är såklart omdebatterad, men dessvärre verkar diskussionen oftast leda till det missledande perspektivet om att människor med invandrarbakgrund har en lägre kompetensnivå. Uppenbarligen stämmer inte detta när det finns invandrare som har doktorerat inom data och teknik som fortfarande står arbetslösa efter år av arbetssökande. Ett annat argument som lyfts fram handlar om språknivån, dvs. svenskan. Jag som på egen hand lärt mig portugisiska vet om svårigheten att lära sig ett nytt språk. Man behöver ha möjlighet till att öva och prata med andra människor som redan kan språket. Tyvärr, är svenskar allmänt exkluderande mot nyanlända och andra människor med invandrarbakgrund, vilket försvårar inlärningsprocessen. Då menar politiker på att lösningen bör vara inom arbete och utbildning. I Sverige är arbetsplatsen en av få arenor där människor av olika bakgrund har möjlighet till att träffas och socialisera. Men om människor med invandrarbakgrund inte får arbete, trots kompetens, vad gör vi då?

Det finns studier som menar på att det ungefär tar 7 år för en invandrare att komma in på den svenska arbetsmarknaden. Det är 7 år för mycket. De högervindar vi ser idag leder såklart inte till någon förbättring; agendor om ökad privatisering samt avvecklandet av myndigheter som verkar för samhällsutveckling är problematiska. Sveriges offentliga sektor är en stor arbetsgivare för människor med invandrarbakgrund samtidigt som den verkar för jämlikhet och integration. Ges det för mycket utrymme för den privata sfären att styra och bestämma lär vi se en ökad segregation.

Slutligen, om det ska ske en integration måste alla delar av samhället ta sitt ansvar. Bland annat måste den privata sektorn ge chansen till människor med invandrarbakgrund att visa vad de går för. För tro mig, här finns det kompetens som gynnar Sverige.

/Mesir

Läs mer

Senaste nytt om mitt liv – Examensarbete i Etiopien?

Hallå!

Här kommer en liten uppdatering om mig.

Första terminen är nu avklarad av mina masterstudier på Stockholms universitet och tre terminer är kvar innan jag kan ge mig ut i arbetslivet. Det ska bli så skönt att börja jobba och skapa min egen karriär. Men innan dess finns det en hel del kvar att göra – på både gott och ont. En riktigt positiv grej är att jag har lämnat in en stipendieansökan för fältarbete i Etiopien. Arbetet är tänkt att utföras under en 8 veckors period under hösten och kommer ligga till grund för mitt examensarbete. Vid beviljande, ska bloggen givetvis följa med och det skulle säkert bli en hel del spännande bilder därifrån. För kultur och historieintresserade är Etiopien det perfekta landet att besöka. Etiopien är nämligen ett av två länder i Afrika som aldrig blivit koloniserat, vilket gjort att landet lyckats bevara några av världens äldsta fornlämningar. Här finns Lucy, världens äldsta förmänniska. Det sägs även att det var härifrån som människan en gång i tiden utvandrat till resterande delar av världen… Sorry, jag vet, min ansökan har inte blivit godkänd än och det finns en risk för att arbetet inte blir av, men jag kan verkligen inte låta bli att tänka på alla fantastiska saker att se och göra om jag skulle få min ansökan godkänd.

Dessvärre lär vårterminens studier inte bjuda på många intressanta händelser. Kurserna som ska läsas kan ses som förberedande inför uppsatsskrivandet. Metodkurs och annat kommer innebära en hel del glädjelös läsning. Trist, men det är väl bara att acceptera och beta igenom om man ska klara av det. En liten resa till Lissabon för att träffa flickvännen är däremot bokad. Lite orättvist för henne som får flyga 6 timmar längre, men tyvärr finns det ingen bättre medelväg. Portugal är Gabrielas morföräldrars ursprungsland. Det var i ön Madeira som hennes mor växte upp. Trots att familjen älskade Portugal så valde de under 70-talet att dra flyttlasset till Brasilien. Anledningen var simpel; resterande familjemedlemmar hade begett sig till det tropiska landet. Det intressanta är att det varken handlade om ekonomiska möjligheter; då det inte fanns några (Brasilien var väldigt fattigt på den tiden) eller om diktaturen i Portugal med Salazar i spetsen. Dagens visdomsord blir således – family first!

Med det sagt vill jag önska er en fortsatt trevlig helg.

/Mesir

Läs mer