Pussel-vardag

Idag har dagen varit ett pusslande i dubbel bemärkelse. På grund av gårdagens bussträning (som blev en ensamtripp fram och tillbaka till skolan pga att schemat plötsligt och till samtligas förvåning ändrats) hade jag förlängt tid på förskolan. Detta hade jag tänkt “betala tillbaka” genom kortare dag idag, samtidigt som jag skulle sångjobba mitt på dagen OCH ha drop-in på fritids och hämta en son på fritids, helst så tidigt som möjligt eftersom även han fick övertid igår pga bussträningen. Den sistnämnda fick helt enkelt gå till drop-in-fikat själv eftersom jag inte hade möjlighet att hämta alla samma tid på tre olika platser. Men det är ju nära från hans fritids till storasyrrans, så det gick ju bra.

Sången med den UNDERBARA kören Glädjen gick jättebra och det var otroligt många marknadsstånd som trängdes i gångarna på äldreboendet Myntan. Helt fantastiskt! Jobbet slutade lite tidigare än jag trott och jag passade därför på att ta en långhämtning på förskolan eftersom jag annars ofta har någon som väntar hemma eller som ska hämtas på skolan. Sååå mysigt att sitta ner på golvet och “vara”, om än för en liten stund.

Drop-in-fikat på fritids var också lyckat. Ett otroligt bra fritids – världens bästa om jag får säga det själv. Jag har själv arbetat på flera fritids under åren både i Nyköping och i Stockholm, men just den här avdelningen har något speciellt. Värdegrunden är tydligt “indränkt” i vardagen här. I styrda lekar samlas man efteråt för att se vad man lärde sig. Ögonkontakt är A och O och hjälpsamhet praktiseras dagligen. Barnen lär sig att ta ansvar och fick idag i uppdrag att gå runt med oss föräldrar och visa olika hörnor/pyssel/platser som presenterar verksamheten. Oj, jag stannade upp här märkte jag. Men de är värda sin lovprisning på fritids 🙂

Och ja, pussel var det ja. Väl hemma, mätta efter middagen och inte alltför trötta var det dags att utföra dagens uppdrag i uppdragskalendern; Idag ska vi pussla tillsammans!

Tonåringarna hade aldrig i hela sitt liv sett ett pussel och för dem var det lite väl mastigt att få ett 30/40-bitarspussel som sitt allra första men med hjälp så blev även de klara med sina. Det var en helt otrolig känsla att sitta med 6 barn kring bordet och höra asgarv över tokiga mobilbilder, uppmuntrande ord över pusslandet och allmänt småprat. Jag tänkte “wow, vi får skratta ihop”. Kanske en banal känsla. Men skrattet är så viktigt. Särskilt om man kanske under en tid i sitt liv inte skrattat så mycket. Det läker.

Varje stund av skratt kan ju faktiskt vara en liten, liten pusselbit till att hela sig själv.

  

Läs mer

Välkommen på zoo här på Arnö

20.33 är klockan. Jag har precis nattat den äldsta, typ en timme för sent. Den äldsta, som fått en annan typ av läggning än vanligt på grund av det zoo som hälsade på idag. Här följer en presentation:

Ormen, även känd som busus kottus, har för vana att inte njuta längre stunder av vare sig mammahud eller närhet efter avvänjningen. Slingrar sig som en orm i sängen när matriarken är där och när den senare lämnar sängen gör han sig skäl för sitt latinska alias. Upp ur sängen ungefär en miljard gånger.

Åsnan, även känd som gnällus spikus, har för ovanlighetens skull på grund av helgens sjukdom sovit idag. Svårt att somna med andra ord. Envist upprepande; jag kan inte sova, jag vill inte sova, jag är inte trött, jag vill inte såååååva.

Sengångaren, även känd som skallus hostus, är seg i kroppen och deltar ej i måltider. Hostar som en skällande hund och är allmänt segproppig, som sig bör i detta mindre friska tillstånd.

Till saken hör att honan i hemmet lever i 100 %-igt matriarkat i ett par dar och måste därför välja sina strider, såsom att tillåta att samtliga 3 barn, förlåt djur, tassar upp och lyssnar på (eller leker omkring) äldsta dotterns godnattbok (SANDVARGEN LÅNA LÅNA LÅNA, hett boktips!)

Således sällar sig den ömma modern till zoologin och säger vara trött som en…gnu?

Läs mer

8e familjemedlemen är här & sexårshjärtat

Det största hjärtat på jorden… Han som äger det är sex år. I veckan har han (innan jag själv tänkt börja) på eget bevåg tömt sitt rum på grejer. Dagen innan vårt andra ensamkommande barn anlände hit tog han sina lakan och bäddade förväntansfullt åt sig själv i sin nya säng, som är placerad i småpojkarnas jättestora rum, fastän han kunnat sova en natt till i sitt rum.

Frågorna till vår sexåring har varit många, och ställts vid flera tillfällen. För den som får ge mest är faktiskt han. Han lämnar sitt rum för någon annan. Han ville från första stund och tröttnade på våra frågor till slut. “Ja, har jag ju sagt!”.

Idag har en leende liten sexåring spelar memory, sittandes bredvid en ny pojke. Vann gjorde han såklart också! Därefter har han leende, och lite blygt, kramat den nye pojken (och flickan för första gången) godnatt.

I den sovande sexårsfamnen ligger nu Otto, en grå åsna med gosig kropp, som jag köpte till honom idag. Han läste lappen högt utan att veta att en present skulle levereras efter att lappen lästs: Jag älskar dig. Du har ett så stort och fint hjärta.

“Tack mamma”, sa han och såg på mig med sitt lilla leende. Förväntade sig liksom inget mer. Mitt hjärta spricker av kärlek och stolthet till denne lille man. Klart han skulle få en liten liten liten gåva, han gav ju en stor till någon som behövde det: ett rum, en plats i en familj. En familj med 8 personer, däribland en älskvärd sexåring.

Och ja…ni som kanske undrar om vi tagit oss vatten över huvudet. Självfallet kommer kanske någon dag poppa upp nån gång, när orken kanske för tillfället tagit slut, och vi tänker “hjälparns, vad har vi gett oss in på?!” Men när jag från övervåningen hör ett jubel från tonåringar, pappa och biologiska barn när någon vinner ett par i memory…då kan jag inte annat än att tänka att: det här är livet!

Läs mer

Nappfritt

Kväll två för nappfritt hos tvååringen. Det gick ändå ganska bra. Gnälligt länge igår men idag var det inte lika knussligt. Duktig älskling.

Han är go’ han. Lämnade nappar till Bamse på Kolmården igår. Han var stolt innan. Nu behöver jag inte nappar mer! Bamse ska få mina nappar!

Så överlämnandet gick bra men de två ytterligare napparna som jag tänkte han skulle lägga i Bamses Nappkista var inte lika populära att lämna ifrån sig, men det gick bra ändå.

Han börjar bli “stor” vår lilleman. Kan själv. Vi ska sikta på att ha honom torr till inskolningen i slutet på augusti. Ibland säger han att han är liten och ibland är han Storebror. Så ska man känna när man är både och. Och bara två och ett halvt.

Allt är i sin ordning. Ena stunden glädje, andra stunden skrik. Hjälpa till eller vägra. Matlust eller matas. En vanlig älskvärd tvååring.

  

Läs mer

Hur lång tid tar det att…

…plocka en diskmaskin? Ja, det undrade jag efter gårdagens frukost. Fick springa ifrån köket flera gånger av olika anledningar när pojkarna var inne på morgonen. Suckade över verkligheten som kom ifatt; en disk tar ibland minst tre gånger så lång tid att klara av om man är mammaledig 🙂

 

mission impossible?

Hade således lite “suck” i mig när pojkarna äntligen springer ut, jag blir klar med disken, går upp och möts av… 

stök extra allt
…ett kaosrum. Notera kojan bakom gardinen. Stolar, pall, kuddar och filtar  bor inte ens i det här rummet!!! Suck.
Ja, så är jag en sån däringa negativ morsa. Som suckar och tycker barnen är jobbiga. Strax efteråt tittar jag ut genom sovrumsfönstret och ser en storebror ta hand om sin lillebror. Då ångrar man snabbt alla onödiga suckar över barnens påhitt.  

Jag älskar dem ju mer än det jobbiga är jobbigt, så att säga. 

Läs mer

Så var det det där med skrikbarn på golvet

Jag brukar ofta ha barn-på-golvet-i-affären-bilden som referens när jag vill berätta hur mina barn betett sig i toddleråldern. På vilken skala liksom.

“Hon brukar bli så sjukt arg när man tar saker ifrån henne. Inte att hon lägger sig på golvet men…väldigt arg”.

“Han skriker och gormar när han inte får som han vill, ja alltså inte så där som barn i affären som bara lägger sig ner på golvet, men han visar tydligt att han inte håller med”

Påhittade meningar såklart, men jag ville bara säga på ett ungefär hur jag låtit. Jag ångrar det nu.

Det var en bagatell som hände idag. Storebror sa tjatigt och bestämt åt lillebror att låta kundvagnen med bebisen i stå still (jag betalade i kassan) och lillebror, 2,5 år, gör det ingen av mina barn någonsin gjort förut; lägger sig på golvet och skriiiker. I tio sekunder högst men ändå. Jag säger till kassörskan; ja det blir inte många poäng för mig idag (eftersom jag redan fått parkera kvittot, rusa ut i bilen för att hämta mobil och överföra pengar till kortet).

Trodde aldrig att “mina barn” skulle göra så (högfärdigt va?), men här har ni mig, ni som undrade vems ouppfostrade barn det var som låg på golvet. Jag är morsan till den där skrikpellen.

Efter att de där tio (långa) sekunderna gått distraheras han av något, glömmer sin bagatellorsak till ilskan, reser sonen upp och sjunger glatt “han lever, han lever, vilken härlig daaaag!”

Tur att han inte är långsint 😀

Läs mer

Korvdöden och annat helgkul

Torsdag: förskolans dag – grillkorv med till lunch

Fredag: Kolmården – kokkorv med bröd till lunch SAMT grillkorv med bröd till middag efter klassträffens föräldrar-mot-barn-match

Lördag: kalas – korv med bröd SAMT grillkorv med bröd hos mormor

Söndag: kalas – korv med bröd

Sådär – nu har nog de flesta av oss i familjen dött korvdöden haha!

Men igår hade vi massa kul för oss! Dottern med klass hade en sportig men minnesrik dag på SNbollen. Ett stort TACK till alla som dragit i denna grej! Wow vilken grej för hela stan! Jag sjöng på bröllop i Trosa och det var så njutbart att åka i väg på en solig tur med alla pojkarna, som passade på att leka i lekparker och mysa i solen medan jag jobbade. Det var så mysigt att komma ut till dem i gröngräset efteråt 🙂 De storskrattade alla tre när vi hade gungrace och jag fick springa mellan tre gungor och skjuta på fart.

Nu är det söndag och jag sitter i bilen för att njuta av en dag i Stockholm med mina tre systrar. Vi såg det som en gemensam present till varandra. Vi hoppas på en god frukost och kanske lite fika, shopping och bara vara. 

Genrep i kyrkan. Fantastisk orgel! Bästa ljuden jag någonsin hört!

 

Kram i lekparken

 
Kram i bilen 

   

Flirt i bilen 

   

Läs mer

Ålderspoäng och gott recept

När man under en middag pratar om barnens framtid och hur annorlunda deras uppväxt kommer att vara jämfört med vår och även halkar in på ämnet pensionssparande kan jag erkänna att jag inte är purung. Det ger en del ålderspoäng – det kan jag medge.

Idag har jag lagat mat och bakat större delen av dagen. Jag och min fina tvillingsyrra bjöd familjen på grillat. Eftersom jag ofta hämtar inspiration från Buffé blev det en potatissallad från senaste numret. En av de godaste recepten jag provat faktiskt! Läs mer HÄR. Asiatiska sesamkycklingspett och currykokoskycklingspett till och en enkel sås (créme fraiche och JO apelsinjuice) och goda tillbehör och nybakt bröd. Och en mintchokladglass med färska jordgubbar till. Ja, mätta blev vi! Mums! Gott att få lite summerfeeling genom grillmiddag trots vädret. 

Imorn ska jag sova och vakna till ljuva sjungande barnaröster. Natti. Här kommer en selfie. Döper den till “still 31”. 

 

Läs mer

Se mig!

Vissa saker gör lite extra ont, när di små växer upp. Att bli av med babygymmet och sitter är bara skönt. De tar inte lika mycket plats nu när det är i sitt-stadiet. Att byta från liggdel till sittdel har inte varit några problem förut då barnen alltjämt varit vända mot oss.

Förrän nu.

Babyliften är för liten och vi satte därför in sittinsatsen och premiäråkte syskonvagnen på framåtsättet idag. Min lilla halvåring upptäcker visserligen världen, men vi ser inte varandra. Jag ser inte honom, han ser inte mig. Med ens missar vi ansiktsuttryck, minspel och det gör lite extra ont i hjärtat.

Som tur är har jag ju en “rättvänd” enkelvagn som jag kan använda för kortare turer när 2-åringen kan gå. För helt utan ansiktsmöten med min halvåring vill jag inte vara. 

Läs mer

Bakom kameran

 

Mina älskade. Mina äldsta. Nämen, de råkar ha likadana kläder också. Aaawh, så sött det ser ut. Spelar tillsammans. Hinner jag tänka. De tankarna tar ungefär 3 sekunder. (De är lite retsamma mot varann btw)

Fram med kameran.

Klick. 

Barnen osams, barnen borta. Moment’s gone. Ibland är inte allt på bilden 100 % sant.

Men jag älskar den ändå. 

Läs mer