Sockersöta loge-damer

Nu har vi genrep i kväll och imorn är det premiääär! Kalas!! (Eller kalaspuffar som regissören skulle sagt:) Publik är kul! Ger edge åt oss – några att spela till förutom att vi spelar mot varann.

Nåväl. Igår kom en underbar logekollega in med en hel låda godis. Trevligheterna har således börjat. För förutom att vara gulliga, peppande, hjälpsamma och kramiga så är det ju kul att emellanåt öka trivseln i logen med något gött. Med ett gäng barn och söta damer i logen tog lådan slut på en kväll. Upp till oss andra att öka på med lite mer trivsel.

Det är då en sån här informativ godisbild är spännande att adda. 

så mycket socker finns det i…
 
Men när man blir arg på sådana bilder kan man tröstäta en loge-godis och tänka: man blir som man äter. Söt alltså 😉

PS. Hur många sockerbitar finns det i kalaspuffar förresten?

Läs mer

Behovet av att få sörja 

Igår hade jag förmånen att, med en kantor och en fantastisk saxofonist (my God, vilket underbart instrument!), få sjunga på en andakt och en musikstund.

Mängder av små ljus glimmade på en spegel, vackert kantade av murgröna.

När vi framförde klassiker såsom You raise me up och Håll mitt hjärta, faller tårarna på några kinder. För vi är inte bara kalla, tråkiga svenskar. Vi har känslor och behov av att få både sörja och även uttrycka vår sorg, om än på ett mer diskret sätt än hos en del andra kulturer.

Men att se en stor kyrkogård full av levande ljus, en minneslund vackrare än något annat och någon som gråter och en annan som tröstar så ser jag vad våra hjärtan bankar för; våra nära och kära.

Vi måste få ge plats för och acceptera hela vårt känsloregister. Visa våra barn att man, förutom en grundläggande livsglädje, även är en människa när man är i sin sorg eller sin smärta. Och låta varandra få känna klart. Låta någon få vara ledsen tills glädjen fått plats igen. Låta oss själva få ta del av någon annans sorg, kanske gråta tillsammans med? 

Som jag tidigare citerat en gammal musiklärare; sorg är också glädje, fast inte lika mycket.

Kärlekskram ? 

sorg kan vara vackert…

Läs mer

Krasslig frisör

Idag har vi tålmodigt väntat och vilat och väntat och softat. Jag har känt mig krasslig, gått på alvedon mot en feber som inte är hög men som fått mig må lite småtjyvens. Och halsont. Det är rep varje dag fram till premiär typ, så jag passade på att vara ganska tråkig idag och mest sitta och “vara” på repet. 

Smet lite tidigare och hamnade sittande med plattången i 1 ½ timme (!). För jag kan inte låta någon som längtar och redan börjat på egen hand utföra något som den aldrig gjort förut.

Efter lång stund med liniment i badkarsvattnet mot en ömmande kropp ska jag försöka masa mig i säng mycket tidigare än andra kvällar denna vecka. Ett par alvedon och en stooor kopp te med rostis skulle sitta fint först. Säger som min bloggarkollega Annika här på SN-bloggen; mer te åt folket!

På tal om te så drack jag Earl Grey Rich idag på repet och insåg att jag fick ett vuxenpoäng i och med att jah nuförtiden verkligen verkar gilla detta “gamla tråkiga svartsvarta te”. Serru, så kan det va’!

Läs mer

Kulturhelg!

I helgen är det rep för fulla muggar och dessutom sångjobb för mig och köruppsjungning för min dotter. Kul tur! Kultur!

Vi masade oss igenom hela föreställningen idag och imorn ska det dansas så det står härliga till! Ser fram emot att få komma till lugnet i Svenska Kyrkan imorn där jag ska sjunga under gudstjänsten för att sedan kunna gå all in i dansrepen som är fulla av ord, liv och rörelse. Och däremellan hinna se dottern 🙂 just det! Är så glad att faktiskt hinna det! Tjoho! Så trist om man missar sådana tillfällen. Det är fantastiskt att få lyssna på en kör som vågar, som tar för sig och sjunger riktigt bra! 

Sovdax!

Läs mer

När det osynliga blir synligt

Tänk dig en pulserande storstad. Ta…New York som exempel. Tänk dig att du spatserar runt där iklädd din favoritkappa. Det är 30-tal. Tänk dig…tja, vad ser man?

En gatsopare, föräldrar med barn, folk på väg till jobbet, kanske några uppklädda, andra strosande med New York Times framför näsan? Det är vinter. En burdus man i stor ytterrock trängs med förvirrade turister, spänstiga tidningsbud och lekande ungar. Paraplyer och väskor. Allt kan hända på en gata i 30-talets New York!

Det här finns i huvudet på en koreograf, Jenna Gillinger, och hon ger oss en så fin bild av det som bor i henne, vilket förstärks tillsammans med det som musiken målar upp med olika instrument, tempon och toner. Vi gör allt vi kan för att gestalta det som finns i hennes dansanta fantasi.

Alltså. Har ni inte köpt biljett till musikalen Annie så är det dags att göra det nu. Jag tror på en fantastiskt fin föreställning – för hjärta, öra OCH öga.

(Och den som tänkte att detta bara var ett reklaminlägg kan sluta tänka så. Hon ÄR så grym, Jenna. Det var bara det jag ville säga. New York kommer vara den mest pulserande stad i världen och vi kommer att sjuda på scenen på Culturum. Ja, den där sista meningen – DET var reklam!)

Läs mer

Ju mer vi är tillsammans

Idag har vi repat ca 30 personer eller fler i ett och samma rum. Det blir varmt och trångt och härligt! Men av det gör att alla är där! Vi har repat just den scenen ett par ggr utan ensemblen, alltså bara med de som är kring rollerna. Men nu, när alla kom med så blev de små grejerna så fantastiskt betydande och bra! Roligt!

Jag har också spenderat tid med penna och papper här på kvällskvisten. Rita streckgubbar, gestikulera, översätta och så. Fraser, braiga ord mm. Jättekul! Men nu måste vi sova. Bra fras att kunna: GOD NATT! 🙂

Läs mer

Repmånad

Nu tätnar repträffarna inför musikalen Annie. Och rep innebär också mycket väntan.

All denna väntan! Jag ÄLSKAR det! Blir sååå imponerad. Av att se regissören springa som en skållad råtta mellan stol, pärm och skådisar. Leda, förklara, upplysa och regissera! Wow! Hon, Eva Westin, är så galet bra. Engagerad, extra allt, full av energi och så sjukt duktig. Hon kan spela vilken roll som helst i hela världen.

Allt hon säger är så självklart. Och en själv står där bara och är trög. Haha! Jag älskar att titta på! Och jag vill lära mig mer för varje rep!

Repmånad – come on!

Läs mer

Kalaskul, kalaskaos

Efter kyrkan idag bar det av åt alla möjliga håll. Först lämna ett barn hemma hos pappa och snorig lillkis, sedan vidare för att lämna äldste sonen på kalajs på fina, äventyrliga, fantasifulla Palstorps Hage och slutligen till en kalaskul Kick Off som NYMOS anordnat för hela Annie-gänget; vi som tillsammans ska se till att Nyköping med omnejd får en superbra Anniemusikal att se i november.

Fika, sång, improvisationsövningar och lekar fyllde denna kick off och det är sååå kul med lekar! Mer lekar åt folket! Vi lekte bl.a. klassikern “Familjen Olsson” där man springer runt sin egen grupp i tävlan om vem som först hinner tillbaka till sin egen plats. Fast eftersom NYMOS är så bra på att få alla åldrar att känna sig välkomna så hade leken självklart bytt namn till “Familjen NYMOS”. Denna stressiga lek med mammor, pappor, barn och elefanter som sprang som yra höns var en bokstavlig bild av vad jag gjorde idag.

Så här: Jag insåg, när schemat för kickoffen sattes upp, att jag inte skulle kunna smita iväg tidigare som jag tänkt och hämta min son på kalaset, och fick därför efter ett förlåt-sms erbjudande om hemskjuts med en annan kalasgäst (som jag då inte visste vem det var). Tack! Sen trodde jag att jag skulle hinna för vi stuvade om i schemat, messade den informationen. Inget svar. Sen insåg jag att nej sjutton, jag kommer verkligen komma för sent, messade den informationen. Inget svar. Sen när jag smet kl 16.05 efter lekarna och åkte från stan mot Palstorp messade jag och ringde… utan svar. Skräp! Den här bloggmorsan hade verkligen skapat ett kalaskaos! Så himla dåligt av mig och inte alls som jag tänkt.

Sonen hade haft kalaskul och fått skjuts av en kanonsnäll mamma (som jag sen förstod vem det var) och jag vände således vid Palstorp 15 minuter försenad och tog mig hem igen.

Så kan det gå! Tur att världen är full av förlåtande kalasföräldrar, snälla kalasgästföräldrar och en förlåtande son. Note to self: never again.

Läs mer

Silvertejp och skärbrädor räddade gigget

Idag har jag fått äran att bevittna en namngivelse och att också fått delta genom att sjunga och spela under densamma. Ett stort antal gäster på en stor gräsmatta, en halvårig liten goding och ett par glada föräldrar. Härligt!

Jag brukar oftast sjunga inomhus men har nu vid flera tillfällen fått delta under just ceremonier kring barn i några trädgårdar här i stan. Det blir avslappnat, enkelt men ändå väldigt fint. Idag var det väldigt fint väder (tur!) och enormt blåsigt (fffiu!).

Jag hade fått låna pappas och en snäll grannes grejer för att kunna rodda ihop till en liten musikhörna så att både spel och sång hördes ut. Noterna till den ena sången var för breda för att passa notstället på keyboarden, vilket inte gör något inomhus, men pga av blåsten fick jag nödlösa det genom att låna två skärbrädor av familjen för att förlänga notstället. Hehe. Proffsigt värre! Klädnypor hade jag med mig, för det ska man ju alltid ha när man är ute, men det var så otroligt blåsigt så jag behövde låna några extra. Den kastvindsliknande blåsten fick tag i noterna ändå underifrån, så till slut lånade jag silvertejp (som dukar och blommor redan fästs med i dopträdgården), och det funkade kanon!

Det gick iallafall bra och jag hoppas den glade lille bebben fått känna lika mycket kärlek från familj och vänner idag som vi fått känna luft från vinden.

redo för trädgårdsgig

Läs mer

Konsert i solen

Ett spontant sms från far och jag befinner mig med honom, mor och ett par andra på Södra Promenaden i Norrköping.

Jag har matat mig själv med hemgjorda köttfärspiroger (de som barnen inte gillade 🙂 och en browniekaka med philadelphiamarmorering och ett par snajdiga hallon som lyckligtvis inte mosats under resan.

Det är ABBA som ska hyllas och Norrköpings Symfoniorkester ska mata min själ med musik, toner, ljud, melodier och harmonier. Live.

Det är fett mycket folk här. Smockat. Sitter i en stol och vädret kan inte bli bättre! Hemma är maken med fyra kids och den minsta ska sova utan amning.

Hejdå!

  

Läs mer