Hur är det att vara familjehem?

Snart har ett år gått sen det där första inlägget jag skrev. Om att vi skulle bli fler – fast på ett annat sätt än förut.

Och mellan läxor, samtal, tolkar, utbildningstillfällen, skratt, missförstånd och nya maträtter kanske någon tänker; hur ÄR det att vara familjehem?

Det är först och främst en nåd att få ta sig an ett sånt här uppdrag. Jag tror alla gör det med en stor portion ödmjukhet inför både DET och DEN som komma skall.

Glädjen i att kunna hjälpa – otillräckligheten i att inte kunna hjälpa hela vägen.

Förvissningen om att åtminstone en eller två får lite omsorg och trygghet – hopplösheten i att veta att inte alla fått den chansen.

Tålamodet som behövts många gånger eller frustrationen över något man inte förstår eller själv inte lyckas eller vågar förmedla har inte någon gång fått mig att tänka om. Aldrig.

Hjärtat kan brista när man inte kan bära den andres ryggsäck, men det kan också svämma över av kärleksfulla känslor när man myser en kväll i TV-soffan eller med en kopp te kring bordet.

Det är skönt att inte behöva göra eller kunna allt, för det behöver man inte, men det är jobbigt med maskineriet i alla dessa processer. Å vad jag hade önskat att somliga gått fortare. Der är jobbigt att se att sådant tär. Ont i mammahjärtat.

Det är berikande med fler språk och kulturer hemma. Tror det gör gott för hela familjen men jag är medveten om att de två yngsta (knappt 1 och 2 1/2 år) var för små för att förstå om jag frågat dem vad de tyckte förra sommaren. Men att se en 3-åring hålla fram en sak och säga vad den heter på svenska eller prova att säga nåt på ett nytt språk värmer. Det finns mer än livet kring vår husknut och ett liv som familjehem åskådliggör detta tydligt.

Förra veckan var min dotter på cirkus med sin pappa (andra gången i sitt liv) Hon sa när hon kom hem; “Det var så fint att se alla barn från andra länder. De var så glada och skrattade jättemycket. De kanske aldrig varit på cirkus förut.” Oavsett om dessa barn fötts i Sverige eller nyss kommit hit var det vackert att höra hennes tankar och ord om det hon upplevt.

Vi kommer vara många i familjen i flera år till. Jag kommer skatta dem högt. Det är en nåd att få vara med om denna resa.

?

PS. Funderar du själv på att bli familjehem – tveka inte att höra av dig om du vill bolla tankar 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

arton − 6 =