Och rädda oss från de(t) onda

Idag satt jag med min 3-åring i bilen på väg till doktorn. Ett vågat hopp från rutschkanan igår kväll ledde till att han grät på morgonen och inte kunde stödja på foten alls, så vi ville kolla att det inte var nåt mer än en stukning. Klockan var 13.00 och Sommar i P1 drog i gång på radion. Under den korta färden från vår villa ner till Stadsfjärdens vårdcentral får jag mig en känga som får min själ att vilja kräkas flera gånger om. Och gråta.

Förre FN-chefen Anders Kompass levererar historier om män som utnyttjat små barn sexuellt. Han berättar inte ens de vidrigaste detaljerna i rapporten, men ändå mår jag illa och uppfylls av sådan vrede mot dessa män.

“Stopp. Det gör ont”. Kanske sagt på ett sånt där hjälplöst sätt som bara ett kuvat barn kan kvida fram. Orden klingar så i mitt huvud iallafall.
“Då får du inga pengar och ingen mat” hotar den den onda mannen medan han utövar sin makt mot den hjälplöse pojken. Den onda människan. En människa som inte förtjänar att leva.

Jag reflekterar inte över att min 3-åring också lyssnar. (Han förstår nog inte alls vad det handlar om, thank God).  Jag sitter bara helt tyst. Måste sträcka mig efter hans lilla hand. Kramar om den. Så oändlig kärlek. Tänk om jag kunde beskydda honom från allt ont. Han tar hela min arm och kramar den likt ett gosedjur. Hjärtat blöder. Det är så orättvist att jag är så lycklig med min lille son. Han får säkert i sig mer mat för dagen än han behöver och han har sin mamma och pappa i livet till skillnad från den 11-åring som Anders berättade om. Alla dessa barn som utsätts av ondskans människor… Alla dessa trasiga själar… Detta utnyttjande av de svaga. Det är vidrigt.

När jag parkerar tänker jag att jag måste bli lite mer “här och nu” så att jag inte går in till doktorn med dessa tunga känslor. Vi går över den tomma parkeringen med solen i ryggen. Hand i hand. Men jag måste stanna efter en stund för att sätta mig ned bredvid min son och krama honom och säga:
-“Jag älskar dig så mycket. Jag hoppas att du bara får träffa goda människor som är snälla mot dig i livet”. Alldeles för djupt men ändå. Jag var tvungen att tala ut denna goda “besvärjelse” över honom.

Jag ställer mig upp och tar hans hand igen och han säger med sina små 3-åriga klokhetsord:
-“Ja, för de tycker jag är så härlig och jag luktar så gott och jag är så fin, så fin”.

Ja, älskade barn. Må du träffa dessa goda människor som insett att du, liksom alla andra barn, är så fina, så fina. Må ondskan vara långt ifrån dig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × ett =