Tre dagars cykelkurs

Veckans WOW! Förra veckan men av nån anledning har inlägget inte publicerats. Kommer här;) 

Kan man börja gråta när någon lär sig cykla? Det kan man nog. Rörd blev jag iallafall av att se att någon som inte kunnat cykla plötsligt cyklar hela Blåklintsvägen själv. Vilken lycka! Och frihet!

Min man har engagerat sig tre kvällar och även om jag själv inte vet hur snabbt man borde lära sig när man är stor och lär sig cykla, så tycker jag det gått jättefort!

Start, stopp och allmänt lite mer träning – sen kan det cyklas själv till ICA eller kanske till och med stan? Belöningen blir iallafall en egen cykel!! Jag är imponerad och stolt. 

Och stolt, det tror jag cyklisten själv är. Sååå bra jobbat!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

två × fem =