Makaber syn…för somliga?

Här på bild nedan är min långa svarta kofta. Den är mycket enkel, men jag gillar den. Med små barn i huset behöver jag dock tvätta en del plagg oftare än jag annars vill. Som idag. Den här koftan är så pass lång och behövde hängas på tork på ett bra ställe.


På ett trappsteg. Voilà! Perfekt, tänkte jag. Då var det bara en ettåring och en kusin hemma.

På eftermiddagen hängde jag en ny tvätt i vardagsrummet. Då hade även de äldsta kommit hem, en satt vid matbordet och en stod framför trappan och tittade på när jag hängde tvätten. Det var då det slog mig:

“Den här hängande dinglande koftan kanske ser ut som…som något helt annat. Något makabert. Tänk om det ger jobbiga flashbacks från eventuella minnen jag inte vet något om?”

En tanke jag aldrig trodde jag skulle tänka över något så enkelt som en kofta. Men som familjehemsmamma med fler minnesryggsäckar i hemmet än sin egna lilla trygga ryggsäck hamnar jag ibland inför sådana här situationer.

Som när jag gråtmild visade ett pinfärskt nyfött barn på en Facebookvideo och fick en mycket oväntad förskräckt reaktion.

Eller när brandvarnaren tjöt och någon trodde att polisen skulle komma.

Jag var tvungen att fråga. Är det okej att den hänger här? Ser det läskigt ut liksom. Jag menar… Det ser kanske otäckt ut? Men nejdå, det var ingen fara. Den här gången. 

Det här med familjehemslivet är en ödmjuk ögonöppnare. Jag omfamnar det. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

9 − sex =