Varför är det bara en säng, mamma?

Så var det det där med olika världar igen. Ni som läst förut vet att jag skrivit om mitt möte med en annan verklighet.

Idag skulle jag åka och bada med mitt lilla stora knyte och klämde mig in mellan allt bröte i förrådet/kontoret och försökte hitta förra årets badväska. Väl hemma serverade jag lunch från vår kyl som har varor på alla våningar. Barnen har varken haft problem att veta var de ska sitta eller vad de ska leka med och kläder att välja på för dagen…ja det har dem.

Som genom ett bönesvar har familjen (7 personer) jag skrivit om tidigare äntligen fått lämna sitt lilla studentrum utan toa och kök och lyckats hitta en lägenhet med tre sovrum, vardagsrum och kök med utsikt över hela orten. Wow! Vi går husesyn och säger wow! fantastiskt! stort! vad fint!

När vi kommer till det minsta rummet säger min sjuåring:
– Men det är ju bara en säng? Var är alla leksaker mamma?
Lite generad (fast jag vet att de inte förstår vad han säger) svarar jag lite mumlande medan jag stryker honom över huvudet:
– För de har inte mer än det här.

I föräldrarnas sovrum. En dubbelsäng.
I flickornas sovrum. En dubbelsäng.
I pojkarnas sovrum. Två resårmadrasser staplade på varandra.
I köket. Ett bord med fyra stolar. De är sju i familjen.

– Varför bjöd de oss på mat? frågar min åttaåring när vi säger godnatt.
– För att de vill visa att de brys sig om oss. Att vi ska känna oss omhändertagna när vi kommer till deras hem.

I vardagsrummet blev vi nämligen bjudna på mat, bröd, dricka, kaffe, popcorn, salta kex och äpple. Och hade vi stannar längre hade vi blivit bjudna på en maträtt till.

I lägenheten där det mesta saknades fanns det ändå så mycket. Kanske inte materiella saker men annat. Det är ännu en vacker minnesbild jag sparar i mitt alltmer lättrörda hjärta.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tre × 4 =