Allt man kan önska sig

När jag gick på högstadiet var jag med i musikalen Spelman på taket. Jag spelade en av fem döttrar i en judisk familj och min storasysters “pojkvän” sjöng en sång om att han i och med kärleken fått “allt man kan önska sig”.

Nu sitter jag själv här. Med solen i ansiktet, en man vid min sida varje dag genom livet, fyra friska ovärderliga barn, två fina extratonåringar, en mamma och pappa som älskar mig, syskon som finns nära eller ett telefonsamtal bort, vänner som tänker på en, en förhållandevis frisk kropp och en tro som bär mig varje dag. Hur kunde det bli så här?

För 33 år sen visste ingen på jorden att det skulle vara så. För vi kan ju inte ta någon dag för given. Men dagar blev till år och jag levde på. Livet tillåter mig leva fortfarande. Det är stort. Det är större än man kan tro. Jag är sedan en tid tillbaka än mer medveten om att morgondagen faktiskt är oviss, även om de flesta av oss lever på, som om vi har koll på livet.

Jag har ingen koll på morgondagen även om jag hoppas på den. I år önskade jag mig inget speciellt till den här födelsedagen. Jag tänkte på det i förrgår: jag har allt man kan önska sig… 

Hurra för att jag fick liv. Hurra för alla dagar som gått. Må morgondagens sol gå upp över mig i flera år till. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sexton − fem =