Baksidan av livet, böner och ljusglimtar

Jag skrev sist om en bit av verkligheten.

De senaste dagarna har det varit mest hemska delar av olika verkligheter som visat sitt mörka ansikte. Jag har stundtals inte kunnat fokusera. Har varit i en bubbla där mina tankar varit någon helt annanstans är med just det jag håller på med.

Hur kan livet vara så vackert och orättvist på samma gång? Det är så jobbigt att det är så. I veckan drabbades en kompis av ett besked som medför stort lidande, sorg, frågor och få svar. Med barn och familj som handfallet ser på. Det gör så ont att veta. Den här veckan har bönen varit pulsen i mitt liv. För det går inte annars. Jag måste ha hjärtat pulserande “uppåt” hela tiden, med ord och tankar som når någon annan än mig själv. Det är för stort, för svårt annars.

Idag nådde ett nytt hemskt besked oss och många jag känner. Ett barn kommer för evigt sakna sin mamma. För alltid kommer det vara ett tomrum i hjärtat i barnets liv efter någon viktig som nu är borta för alltid. Jag gråter när jag skriver. Livets baksida är så tuff och mörk.

Hur orkar en människa gå igenom dessa saker. Det här är två händelser på en vecka och jag är inte ens en av dem som måste genomgå detta. Det måste vara oerhört svårt för dem och mina tankar är ständigt där.

Vi får aldrig glömma att finnas till för varandra i sådana här situationer. Systerskap och broderskap är mer är blodsband. Vi är människor, till för varandra som jag skrev förra gången. Och det är en av livets vackra sidor. Ljusglimtar när andra saker säger motsatsen.

Nu ska jag packa ihop min dator och bege mig till en vacker liten stuga tillsammans med två “systrar”. Sådana som jag vet skulle finnas för mig om jag skulle drabbas av något liknande. Och jag för dem. Nu vill jag gråta igen. Vi ska bara vara. Dricka te och prata. Jag kommer sakna min familj lite extra, för den här veckan har familjen känts så viktig.

Ja, livet är verkligen komplext. Kom ihåg, oavsett vad som händer: Du är inte ensam.

Kram Andrea

2 thoughts on “Baksidan av livet, böner och ljusglimtar

    1. Det är de drabbade familjerna som behöver allt stöd och all kärlek. Jag är ju en åskådare och tycker det är så ledsamt att de ska behöva genomgå detta ? all all styrka till dem alla!

      Anmäl kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

13 − 6 =