Make music not war

Alltså. Musik… Vad vore livet utan musik. Här kommer ett barnsligt inlägg som inte räddar världen men som i fantasin skulle kunna göra det. Eller kanske inte. Men ändå.

Nyss hemkommen från en toppenkonsert med NYMOS och filharmonikerna slår det mig att de lyckas att få gammal som ung, svart som vit, högutbildad som nolla, singel som gift, mamma som barn, gråhårig som hombrefärgad, vänsterpartist som sverigedemokrat att gemensamt stå och sjunga, röra på sig och applådera.

Hur svårt kan det vara alla knäppgökar i världen som krigar? MUSIK! Hör ni det?

En ton. En ton till. En till och flera till. Om alla lät samtidigt, tillsammans, på en gång, skulle det kunna låta hejkon bejkon, men när varje ton får vara precis den den är och ta ton vid väl valda tillfällen och låta andra ta ton och plats vid andra tillfällen och inte konkurrera om platsen utan se vinsten i att höras tillsammans, blir det en underbar harmoni.

I en orkester får både träblås, bleckblås och stränginstrument plats samtidigt som en trumma. Hur går det ihop? Blir det inte krig? Nej. För alla är precis där de ska vara och låter andra vara precis där de ska vara.

Hur svårt kan det vara alla knäppgökar i världen som krigar? MUSIK!

Gå på konserten imorn, knäppgökar, så kanske ni blir omvända från krigargubbar till fredsmän.

(Och ni andra som redan inser att fred är bättre  än krig; gå på konserten ni med och njut av duktiga barn och solister och en fantastisk orkester.)

Barnsliga kvällskramar och peace från Andrea

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två × 4 =