Om att se ut och stå ut (hälsningar spegeln)

Jag skriver inte varje dag nu. Dagarna ser ganska lika ut för oss här hemma ända från det vi vaknar till dess att vi kryper ner i sängen. Inte så intressant. Men ibland har jag inspiration att skriva. Idag är en sån dag. Inte för att jag har nåt livsviktigt att berätta men ändå. Skrivarlust.

Om att se ut och stå ut, skrev jag.

Jag har ju börjat mitt korta liv som träningsmänniska. 10 veckor på Friskis under studietiden, jojomensan. Jag känner mig fortfarande som om att jag “hamnat fel” även om jag SER UT som om jag tillhör gymmet litegrann med nyinhandlade träningskläder och ett par träningsskor med lite moderna grälla färger. Det finns fler som SER UT på gymmet. De kommer i typ samma kläder som jag men ändå, för mig ser de mycket mer sportiga ut än jag. Ser mer självklara-på-gymmet-ut. Och en del har ju verkligen bott på gymmet det syns ju det med. 🙂 Vilket jag borde göra; besöka gymmet mer alltså. Det är inte många kilo på vikterna ehrm…

När jag efter duschen står framför spegeln för att slänga på mig lite smink inför dagens plugg på skolan får jag lite av en chock. Ljuset där är nog designat av Snövits styvmor. Det kan inte bli mer sanningsenligt. Herre min je! som man brukar säga. (eller?) SÅ JAG SER UT! Jösses! Är det inte bättre än så här? Tydligen inte, säger spegeln i sanningens ljus och jag börjar måla mig med mascara och inser att om det blir lite bättre av det så är det isåfall bara med betoning på lite.

Men å andra sidan. Som jag tänkte om mig själv en helt annan dag framför spegeln hemma. “This is me, det är bara att STÅ UT!” Alltså inte lida, men liksom: “det är ju så här jag är skapad att se ut för sjutton.” Det är bare å ta.

Hel och ren och liksom fräsch på nåt sätt är väl kanske en genomgående ledstjärna i en människas vardagliga uppenbarelse även om det inte behöver betyda sminkad eller nypolerad från topp till tå.

Men där stod jag alltså i morse. Både hel och ren och till och med lite sminkad på Friskis och ändå såg det inte bättre ut. Ha! Mjaa. Då gillar jag nog vårt ljus over spegeln hemma. Lite varmare, inte så likblekt. Men vad sjutton. Har man en dålig spegeldag så kan man ju alltid gå lite raskare och ändå vara superglad.

För det har ni väl hört; om man går fort och ler mycket så ser ingen att man är ful?

(hoppas tveksamma läsare inser att jag skriver med glimten i ögat. kram)

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

20 − nio =