Översvämning i badrummet

Dagens mål var ju att bada med lillkisen, som jag sa igår. Mitt AT är sisådär men febern har nog gett sig. Men orken är inte på topp och huvudets alla bihålor igentäppta.

Vad PASSANDE då att få stopp i avloppet just IDAG! Suck.

Vet inte hur ni gör men storstädning under badkaret gör vi en gång i kvartalet, varannan gång är det jag, varannan gång Martin. För det blir inte gjort annars. Jag minns ärligt talat inte vem som hade sist. Men hur många uscados (duktighetspoäng) får en nybadad sjuk mamma för att naken stå på knä på golvet för att förhindra översvämningen? Jag får iallafall miljoner ful- och pinsamhetspoäng, men kläder på kändes onödigt med tanke på att de hade blivit både blöta och geggiga. Man måste sitta på knä och nästan krypa in under karet för att nå all sk*t och samtidigt finna följande:
– en apa
– en fotfil
– en…reflex!
– en dinosaurie
– 4 badfiskar och 1 badanka
– en legogubbe
– en handfull legobitar från båten som nu var ett vrak
– en peelingvante
– en haj
– en delfin
mm mm mm

Freeeesh!

Punka på hemvägen från förskolan i morse och ett översvämmat badrum är ju en fantastisk start på dan! ???

Jag vill inte påstå att du kan slicka på golvet men nu är det RENT!

   
Lillfis undrar vad jag hittat. Jag med. Visade sig vara en hålla-fast-badkarsben-och-framstycke-grej.

  
Jaha ska man SE ner i brunnen 😉

 

Läs mer

Febertisdag

Seg grej det här. Feber för andra dan i rad och en förkylning som typ är inne på dag sex. Tycker det är så trist för lilleskrutt med en så tråkig mamma men vi har iallafall haft sällskap av varann.
Hänga tvätt, pussla och fixa mat idag och typ bada barn imorn är väl fantastiska göromål. Resten får vänta.

Medan ni äter semla dricker jag honungsvatten. Hihi!

Läs mer

Världens bästa möte!

Det finns säkert mycket att säga om Migrationsverket. Därför vill jag vara rösten som säger: WOW om detta maskineri som enligt många både ger huvudvärk, en säker tålamodsdöd och gåshud av all byråkrati. Så förbered er på superlativ!

Som familjehemsmamma fick jag möjlighet att komma med på ett möte på Migrationsverket i Flen idag. Jag som ensam svennebanan samsas i ett väntrum med cirka 40 ickesvenskar fick ännu en inblick i Sveriges verklighet 2016. Dessa 40 kom från världens alla hörn och utgjorde under den kvarten en bråkdel av alla som sitter i Flen varje dag och på alla andra orter där verket verkar. Väldigt. Många. Nödställda. 

Nåväl, till saken. Wow i Flen:

Världens mest kärleksfulla, varma, glada person öppnar dörren åt de två som har rätt att komma in och svarar på min fråga om även jag får haka på: O, ja! Det är så trevligt, det är sällan familjehemmen är med så det är bara roligt! Wow!

Efter 42 år i branschen skulle hon kanske vara trött, sliten eller uppgiven. Särskilt nu när trycket är extra högt. Men nej då. Värme och lugn och koll på läget är atmosfären på kontoret vars väggar är fyllda med barnteckningar och foton på släkt och annat folk från världens alla hörn. Wow!

En tolk i telefonen hjälper oss och kvinnan på kontoret lovprisar tolken och alla tolkar som hjälpt henne genom åren att utföra sitt jobb. Wow!

Barnet i rummet uppmuntras ständigt för sin klokhet och sina bra frågor! Wow!

Barnet uppmuntras också framåt i sitt ärende och sin framtid här i Sverige. “Det är bättre att fråga en gång för mycket än att inte fråga alls.” Wow!

“Jag blev glad när jag såg dig idag igen” är fina ord och ett gott betyg till den snart pensionerade kvinnan på Migrationsverket, från ett barn som vet att äkta värme från en medmänniska både syns och känns.

Jag läser igenom vad jag skrivit och inser hur fånigt allt låter. En fis i rymden mot vad jag upplevde. Världens bästa möte!

TACK Migrationsverket för allt ni gör. Det är säkert trögt och stundtals så tufft med tanke på den enorma tillströmning ärenden men mitt första fysiska möte med er gjorde mig glad ända in i hjärtat! 

Läs mer

Mammadotterresa

Jag är på en rolig resa!

För första gången ever hittar jag och mamma på en grej lite utöver det vanliga: en resa! Tallinn och spa. Bra kombo! Kort resa och sköna behandlingar!

Jag tackar Cyklo-F för snabba resultat och har både badat och provat ångbastu! 

Fredagsresumé: Sverige är väldigt vackert från ovan, vildsvinsgryta är gott och sängen lockar enormt. 

   
    
 
Mighty shadows.

Läs mer

Om att vara i ensamheten

Precis nyss hände något…vackert. Och samtidigt banbrytande.

Jag hörde upprepade kardborreknäppningar. Min 6-åring satt i hallen. Omsorgsfullt knäppande skorna.

– Ska du ut och leka?
– Nej. Jag ska vara i min ensamhet.

Vara i min ensamhet.

Inte “vara ensam” som i “ingen vill leka med mig”. Inte “leka själv” som i “bestämma sig för att ha skoj på egen hand”. Inte “sörja över min ensamhet”.

Utan…vara. I min ensamhet.

Det där han sa var mycket vackrare än han förstod. För hur ofta ÄR vi i vår ensamhet? Njuter av den, andas den, omfamnar den, lever den? Går jag till mig själv är jag usel på att vara ensam. Antingen har jag någon slags att-göra lista (oftast så!) eller så hamnar jag med telefonen framför mig. Sällan en bok.

Och tillsammans med fler är alltid roligare än just…ensam.

Men med tiden har jag lärt mig känna inom mig när behovet av ensamtid pockat på. Det har inte resulterat i att jag gör saker själv (än) utan att vi som familj inte hittat på så mycket med andra familjer utan mera bara varit vi. Det är ju iallafall ett steg på vägen.

Att åka och handla ensam är något jag uppskattar nuförtiden. -(Paus i skrivandet i 4 timmar. Ensamvargen kom in och gick ut igen och kom in:)- 

Var var vi. Jo, ensamtid! Haha det fick jag inte mer idag. Sitter med två studenter och ska avsluta.

Men. Tro det eller ej, så är bloggandet min lilla ensamtid där jag låter tankar, ord och vardag andas ut och bli bokstäver på en skärm.

Tack älskling för dina vackra ord.

Läs mer

Plastic – not so fantastic

Mina inlägg tenderar publiceras tämligen sent. Ber om ursäkt för det 🙂

Idag tänkte jag skriva om plast. Eller kanske egentligen skriva mot plast. För med alla de larm som kommit senaste åren om det farliga med plaster så kommer också en möjlighet för mig som konsument.

Jag kan välja bort plast.

Som person är jag dock inte en all in-girl. Vi handlar mycket eko men inte allt. Vi äter vegetariskt varje vecka och försöker minska på det röda köttet men vi blir inte veganer.

Så jag väljer bort det mesta av vär plast som är lätt att rensa ur till att börja med:
– köksredskap
– bunkar, skålar, kannor
– matlådor!!!
– nappflaskor, bestick, tallrik, mugg
– leksaker (bilar, tramsiga figurer etc)

Vi fortsätter ha kvar tex lego, petshops, duplo, tandborstar i plast, plastpåsar/fryspåsar (här måste jag komma på nåt substitut!), plastfolie mm.

Så till dagens bästa tips! Vi är verkligen sååå nöjda med de nya matlådorna vi köpt. Förutom mormors ärvda Kockums har vi nu i skåpen runda glaskärl som dock har plastlock men ändå. Maten kommer i kontakt med glaset och man värmer inte i micron med locket på. Matlådorna vi köpt kommer i 3 storlekar i varje förpackning och vill man finns det minikärl också. Bra till slatten 🙂

Köpte första set på test och när vi var så nöjda köpte jag flera stycken på REA 🙂 Var? På JYSK av alla ställen! 

Vi är som sagt inga renodlade plastvägrare men det har blivit ordentligt rensat!

  

Läs mer

Förlåt till min ettåring

Ajajaj det gör ont i mammahjärtat. Det är ingen annan som gjort mig ont. Det är jag som gjort någon annan ont. En liten ettåring. SO not worth it. Har bekänt, kramat, pussat och sagt förlåt.

Som trogna läsare kanske sett så har vi kämpat med vår lilleman gällande sovandet. Han är nästan omöjlig att lägga. Han springer upp stup i kvarten trots att vi har samma rutiner vi alltid haft (med alla barn dessutom). Det enda som funkar är att ligga bredvid honom, vilket är inte några som helst problem när båda föräldrarna är hemma. Det är ju värt att få en stunds gos, kärlek och mys och dessutom få honom att somna in fortare. (En liten mamma-törnetagg i den metoden är dock att det bara funkar för pappa. Ligger jag bredvid är han en liten slingerorm som bara ska upp hela tiden*snyft*)

Men med en man som reser mycket i jobbet blir det många nätter där alla fyra ska nattas samtidigt. Då har jag några sunda alternativ(lite bekostnad på syskonen iofs):

1) Ha aftonbön med storpojkarna och låta den tredje springa fritt och sedan få följa med ner till storasyrran för att slutligen (och för sent) läggas sist. Det medför att dyrbar ensamtid med den största (som i vardagen klarar mest själv och behöver kvällsprat-tiden lite extra) försvinner. Hon måste än en gång be the good girl och finna sig i att det tar några dar innan vi kan prata igen typ.

2) Ha aftonbön med alla tre pojkarna i rummet samtidigt, vilket gör att jag måste ligga med ettåringen i ungefär en timme. Två pojkar får inga långa kramar medan en son får mig länge varje kväll. Orättvist. Dottern dessutom blir alldeles ensam på nedervåningen och när jag väl kommer ner är klockan så mycket att vår dyrbara tid måste hafsas igenom om inte hon ska vara ett vrak dagen efter. Dessutom blir plugget med tonåringarna väldigt försenat.

Det osunda alternativet körde jag med idag. För första och sista gången.

Varje gång han kom upp blev jag arg, bestämd och sa åt honom på olika sätt att du ska SOVA, nu RÄCKER det, HÄR är din säng, SOV nu, vi ses imorrn! Typ. Med (mina mått mätt) hårt handlag visade jag bestämt att du ska ligga ner i sängen och inte springa runt, när jag lyfte upp honom och lade ner honom. Efter kanske sex arga gånger somnar han.

Mitt hjärta svämmar över av dumhetskänslor och jag och dottern samtalar en stund om det här. Att det är så viktigt att lägga sig med en bra känsla i kroppen. Tänk att få höra negativa/arga ord vareviga kväll i sin barndom. Hur tror du inställningen till sömn, sova, natt och läggning blir? frågade jag dottern och vi pratade vidare om att man som förälder liksom formar sina barn. Vår ettåring skulle troligen inte alls gilla nattningar om nåt år om han hörde samma sak vareviga kväll. Så fort hon och jag var klara med nattlinne rusade jag upp och lade mig tätt intill honom och viskade allt jag hade på hjärtat.

Mitt förlåt till en ettåring blev många meningar om hur ledsen jag var för att jag sa så där, gjorde så där. Hur mycket jag älskar honom och vill att det ska gå bra med nattningen framöver. Hur fin han är och…ja en massa överösande ord, pussar och kramar och klappa lilla varma handen. Han sov ju, så han hörde inget, men han kände kanske lite kärlek i drömmarnas land.

Jag hoppas det.

Imorgon ska jag antingen välja metod 1 eller kanske testa vår högst ovetenskapliga metod 3. Inte sova på dagen. Då är han VÄLDIGT lättsövd på kvällen 🙂 Vilket gynnar alla andra i familjen. Utom han själv kanske?

Nya tag imorn. Gör om. Gör rätt!

Läs mer