Idag har jag känt “för mycket”

Många referar till sina tonår som en känslosam tid (en de gärna vill slippa återuppleva). Själv hade jag en, vad jag kan minnas, lugn och inte så känslostormig tonårstid.

Jag upplever däremot den här tiden i livet som mycket mer känslosam. Barnen har öppnat nycklar i mig och kanske tiden likaså. 

Idag har jag känt rädsla inför att förlora mina far som idag fyller 66 år, när ett ljus tändes för en 70-åring som i veckan avlidit. Varför ska man överhuvudtaget behöva säga hejdå till sina egna föräldrar 

Någon minut senare kände jag en stor sorg i mitt hjärta över en 26-åring som inte fick leva färdigt. Jag kände också medlidande med dem som är tröstlösa och förtvivlade.

Därefter kände jag en stark samhörighet med min medsyster då vi delade nattvardsgemenskap.

Jag upplevde också en stark gudsnärvaro där i kyrkorummet.

Och i höst har jag nästan förtärts av alla möjliga känslor över det som händer i vår omvärld.

Och nu som 32-åring har jag, till skillnad från hur det var som tonåring, fyra barn och en man och därmed så mycket att förlora eftersom jag…vunnit så mycket. Älskade, fina barn. Som jag burit, fött och ammat. Det allra käraste jag har sitter just nu och tittar på Mary Poppins och det påminner mig om sången…

Sången som också kan få mig att känna, fysiskt känna. Att bara låta ackord, melodier eller texter få beröra ens själ är underbart. 

Ja, det är verkligen underbart att känna och lika jobbigt på samma gång. Idag har det varit mycket känslor. Men jag är tacksam för alltihop.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 + 5 =