Löftena kunna ej svika?

Mja…hos oss människor står de inte evigt kvar iallafall. Därför är det viktigt att inte lova alltför mycket. Jag försöker leva efter det när det gäller mina barn. Vill de gärna göra något tex när vi kommer hem säger jag något i stil med; Åh vad kul, det kanske vi kan göra. Påminn mig när vi kommer hem! På det sättet har jag inte lovat att varken göra eller komma ihåg det. Kanske fult men lättare för mig 🙂

I söndags pratade vi om tonåringens första skoldag i nya skolan. Jag hade glömt att köpa hänglås och vi fick låna ett av mi syster. “Jag köper ett imorn”, sa jag. På min handlingslista dagen efter stod mycket riktigt “hänglås”. Tror ni jag kom hem med ett? Nej 🙁 jag glömde! Jag har nu inte lovat vilken dag det ska inhandlas. Men det ska det.

Häromdagen åt vi kycklingcurry och limegryta och jag hade lagt de sista limeskivorna i vattnet. Gott! Barnen ville stoppa i både gafflar och fingrar för att få upp varsin limeklyfta. STOPP! sa jag. Ni får en efteråt när alla är klara. Efter maten rusade de upp till barnprogrammet och nu står det ett glas med vatten och ett par limeskivor sedan ett par dar, i väntan på att de ska få sina limeklyftor. För om jag slänger dem så bryter jag mitt löfte.

  
Note to self; lova inte i onödan!

Och på tal om första skoldagen; Här hänger en väska som jag bar min första skoldag hösten 2004. Den hänger med än och ikväll ska den och jag hänga i Stockholm hos en älskad vän som jag lärde känna under det skolåret.

Myshelg!

  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + tolv =