Delar livet med andra familjehemsföräldrar

Nog finns det berättelser om oss alla. Sådana som berör och stannar i minnet. Det måste inte ha varit hemska färder över Medelhavet. Du och jag bär på sådana också. Berättelser om livet. 

Men eftersom vi är familjehemsföräldrar stöter vi på berättelser, eller snuttar av dem iallafall, som vi kanske inte annars skulle stött på. Idag åkte min man och jag till annan ort för att över en jultallrik dela en stund med andra familjehemsföräldrar. Mellan dessa fyra väggar, och inte utanför dem, fick vi samtala om allt mellan himmel och jord eftersom denna träff enbart var för “nöjes skull”. Men det vi har gemensamt och det som ligger nära allas hjärtan är ju såklart våra barn. Så det är naturligt att vi dras dit i samtalen.

Att själv få dela något man burit på är minst lika viktigt som att få höra om en annan familjs tårar över ett nej från Migrationsverket, eller om goda studieresultat. Vi känner igen oss i eftermiddagströtthet efter skolan och vi kan med intresse lyssna på hur andra familjer tänkt fira jul med sina nya familjemedlemmar. Vi får tips om hur de löser vardagssituationer och gläds över speciella stunder de delar med sina barn för att bygga en nära relation.

Sitter framför granen, som en av tonåringarna varit med och klätt för första gången i sitt liv, och tänker att livet rymmer så mycket. Och att allt som sker….allt är Livet. Du, med dina berättelser och jag med mina. Och jag tänker att det är så härligt att få dela livet med andra. Våga dela med sig av det vi möter.

Godnatthälsningar Andrea 

 

Läs mer

Uppdragsfail

Igår visade jag min man onsdagens uppdrag; bädda någon annans säng. Jag tänkte att en av dem kommer vääääldigt gärna vilja bädda en av tonåringarna säng. 

Idag. Jag inser att det blir svårt med uppdraget eftersom det proklameras vid frukosten då de flestas sängar redan är bäddade. Hur tänkte jag då? Jag hemligviskar uppdraget till 6-åringen som går ner till syrrans rum för att vara snäll och bädda. Uppskattas INTE. Syrran kommer senare upp med dryg ton: Var dagens uppdrag idag att bädda sängen?!! Ja, jag tänkte ni kunde göra något snällt för någon annan… Ber treåringen hjälpa mig med täcket i vår säng för att symboliskt få en liten att också hjälpa till. Han tittar på sängen, drar upp axlarna till öronen och suckar; näej, jag ojkaj inte.

Syrran går ner och rättar till vad sexåringen försökt åstadkomma vilket leder till krokodiltårar för att “hon tycker jag gör dåligt!”.

Jag glider in i köket och letar fram alla extrauppdrag och smusslar ner ett nytt uppdrag i dagens lucka som barnen får läsa vid frukosten: Idag ska vi göra egna julkort tillsammans.

Förra året försvann “idag ska vi städa planeten på skräp i naturen”. Till nästa år kommer “bädda någon annans säng” inte finnas med. Learning by doing.

Läs mer

Plugget here I come!

  
Nu äntligen är  dagen här. Första steget mot en bättre framtid? Tja, kanske det! Jag, en plugghäst, har länge undrat över vad jag skulle vilja öppna en bok för och läsa mer om. Inga yrken har lockat mig. Eller jo, många yrken är roliga och jag skulle trivas med en massa olika arbeten men VAD skulle jag verkligen vilja studera till? Läsa böcker om? Gå på föreläsningar om?

För ett par år sedan damp tanken ner, grodde och växte till ett aha-moment! Och nu är det dags att komplettera musikestetens braiga men tyvärr inte heltäckande betyg. Det saknas en liten kurs för att få högskolebehörighet och det är Naturkunskap 2. (NaB för oss 80-talister).

Idag är ansökan inskickad och 29/2 på skottdagen går startskottet för mig som elev! Hurra!

Vad jag ska studera då? (om jag kommer in, inshallah) Självfallet ingen hemlis men det är så roooligt om folk gissar lite på fejjan ? 

Läs mer

Uppdragskalendern 2015

Vi lär oss för varje år med uppdragskalendern; vad som är bra och vad man borde skippa. Nya idéer varje år är kul så det blir lite variation.

De andra åren har vi haft lappar hängandes i vårt träskåp. I år tänkte jag pyssla ihop en enkel liten tändstickskalenderbyrå. Det resulterade i att vi nu har en gammal plåtburk full av tändstickor för att få 24 stycken askar att bli tomma.

Lite tyg och garn från min mormor och ett gäng uppdragslappar blev en enkel men lite trevlig “kalender”.

Vi har valt att fokusera mycket på tillsammans-grejer mer än “sträcka sig utåt-grejer”. För er som läst bloggen förut så vet ni att vi har ett par tonåringar här som är nya i Sverige så vi försöker göra grejer för att bygga relationer med varandra här på hemmaplan, men självklart också ge ut. Det kan handla om att baka ihop, skänka pengar till fadderbarn, klä granen tillsammans, kolla på Astrid Lindgrens jul, ge bort fikabröd till någon, åka iväg och lussa för nån man känner osv. Juliga och kuliga grejer. Och förstås en favvo: ligga utomhus på altanen och kolla på stjärnor!

   
    
 
Ett tips är att skriva fler uppdrag än dagar ifall man vill ändra och att skriva ut dubbla ex av uppdragen så att man kan skriva datum på det oklippta exemplaret. På så sätt slipper man leta igenom hela kalendern ifall man vill byta nåt.

  

Läs mer

Utan fönster och med jordigt golv.

-Hallå, har vi svängdörrar här hemma eller? kan jag tjata på ungarna ibland.
Nån annanstans består dörren av ett tygdraperi.

Jag kan avsky knastret under fötterna här hemma. Via länk pratar hon med sin släkting som ordnar middag på jordigt golv.

Jag sitter just nu och bloggare under mitt shabby chiciga fönster. Ett gammalt fönster som i trakten blivit över och tagits in för allmän beskådan.
I ett annat land saknar huset fönster.

Framför mig står ett pimpat träd. En julgran. För att den inte ska dö måste jag vattna den regelbundet. Jag tar bara vatten från kranen och slipper torkad växt.
I ett annat land är vatten från himlen avgörande för växtlighet och i förlängningen också mat. Vattenkran? Vad är det?

Nyss puttrade en lammgryta, alldeles för stor för att enbart mätta oss åtta. Jag försöker bjuda in någon.
Mat över är ett lyxproblem.

Ute blåser det stormvindar. Jag har duschat varmt och är blöt i håret. Min bubblande ettåring kommer tultande. Han är mätt och glad. Får en puss av pappa och blir buren upp till syskonen. Ikväll ska vi klä granen. Tillsammans.
I båten mot Italien är mamman blöt i håret, kall och rädd, och hon har en gråtande ettåring klamrandes kring halsen. Hennes man, pappa, och hennes andra barn, syskonen, sågs senast i Libyen. Ingen vet om de lever eller om de nånsin blir återförenade. Ikväll hoppas hon bara att hon överlever helvetesresan över havet med sin son. Tillsammans.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ni fattar vad jag vill säga.

Jo, förresten. En sak till. Vid vårt bord sitter en nyss hemkommen pojke och äter lammgryta. Hans mamma och pappa är långt bort men har har ett hem. Det finns hopp.

Läs mer

Fågelmatsbak

Dagens tillsammans-uppdrag var GE DJUREN MAT! 

Få som har Facebook har nog missat den söta strumpsnögubben man fyller med ris och pyssel man kan göra med pepparkaksformar.

I de sistnämnda kan du smälta karameller som smälter ut i vackra (och goda), platta julgransdekorationer. Du kan också smälta pärlplattor i dem och få mer pynt, men ät dem icke!

I dessa formar kan du också hälla ned en blandning av smält cocosfett och fågelfrön. Ställ ut för att stelna, gör hål och häng upp!Lesson learned idag är dock att man med fördel kan placera nåt lättborttaget föremål (kanske inoljade/inplastade sugrör?) som hålgörare alltmedan formen stelnar. Sen kan man bara ta bort pinnen/sugröret och trä igenom ett snöre. För har man förnamn pepparkaksformsfigurer spricker formen lätt om man sticker ner något för att göra hål i efterhand.

Men lätt, kul och fint blev det ändå! Bara ett barn var för litet för detta pyssel.

   

 
  
  

   
  

Läs mer

Pussel-vardag

Idag har dagen varit ett pusslande i dubbel bemärkelse. På grund av gårdagens bussträning (som blev en ensamtripp fram och tillbaka till skolan pga att schemat plötsligt och till samtligas förvåning ändrats) hade jag förlängt tid på förskolan. Detta hade jag tänkt “betala tillbaka” genom kortare dag idag, samtidigt som jag skulle sångjobba mitt på dagen OCH ha drop-in på fritids och hämta en son på fritids, helst så tidigt som möjligt eftersom även han fick övertid igår pga bussträningen. Den sistnämnda fick helt enkelt gå till drop-in-fikat själv eftersom jag inte hade möjlighet att hämta alla samma tid på tre olika platser. Men det är ju nära från hans fritids till storasyrrans, så det gick ju bra.

Sången med den UNDERBARA kören Glädjen gick jättebra och det var otroligt många marknadsstånd som trängdes i gångarna på äldreboendet Myntan. Helt fantastiskt! Jobbet slutade lite tidigare än jag trott och jag passade därför på att ta en långhämtning på förskolan eftersom jag annars ofta har någon som väntar hemma eller som ska hämtas på skolan. Sååå mysigt att sitta ner på golvet och “vara”, om än för en liten stund.

Drop-in-fikat på fritids var också lyckat. Ett otroligt bra fritids – världens bästa om jag får säga det själv. Jag har själv arbetat på flera fritids under åren både i Nyköping och i Stockholm, men just den här avdelningen har något speciellt. Värdegrunden är tydligt “indränkt” i vardagen här. I styrda lekar samlas man efteråt för att se vad man lärde sig. Ögonkontakt är A och O och hjälpsamhet praktiseras dagligen. Barnen lär sig att ta ansvar och fick idag i uppdrag att gå runt med oss föräldrar och visa olika hörnor/pyssel/platser som presenterar verksamheten. Oj, jag stannade upp här märkte jag. Men de är värda sin lovprisning på fritids 🙂

Och ja, pussel var det ja. Väl hemma, mätta efter middagen och inte alltför trötta var det dags att utföra dagens uppdrag i uppdragskalendern; Idag ska vi pussla tillsammans!

Tonåringarna hade aldrig i hela sitt liv sett ett pussel och för dem var det lite väl mastigt att få ett 30/40-bitarspussel som sitt allra första men med hjälp så blev även de klara med sina. Det var en helt otrolig känsla att sitta med 6 barn kring bordet och höra asgarv över tokiga mobilbilder, uppmuntrande ord över pusslandet och allmänt småprat. Jag tänkte “wow, vi får skratta ihop”. Kanske en banal känsla. Men skrattet är så viktigt. Särskilt om man kanske under en tid i sitt liv inte skrattat så mycket. Det läker.

Varje stund av skratt kan ju faktiskt vara en liten, liten pusselbit till att hela sig själv.

  

Läs mer

Skolstart!

Ja, mitt i terminen, efter lång väntan blev det äntligen dags igår för vår tjej att börja skolan. Roligt! Jag blev imponerad av hur lärarna roddar i allt och alla och framför allt av de nysvenskar som varit här en tid, lärt sig språket och liksom blivit ambassadörer för skolan när de lotsar elever på deras hemspråk. Tänk vilka resurser!

Jag lämnade av henne och sa hejdå vid klassrummet och tänkte under dagen: hoppas hon har det bra.

Det är klart att hon har det bra! Men jag är van att ha henne hemma här varje dag så det kändes lite tomt utan henne. Men jag ska inte vara hönsig. Stor tjej, hon reder sig själv.

Ser verkligen fram emot att höra språkutvecklingen från nu och till sommaren. I takt med att språket sitter tror jag också att personligheten hos alla som kommer till Sverige får blomma ut mer och mer.

Det blir en spännande tid! Vi busstränar dessa dagar och ju mer hon klarar saker själv desto mer tror jag att hon växer. Idag blev det premiär att prova att åka hem alldeles själv! Heja!

Läs mer