Utan fönster och med jordigt golv.

-Hallå, har vi svängdörrar här hemma eller? kan jag tjata på ungarna ibland.
Nån annanstans består dörren av ett tygdraperi.

Jag kan avsky knastret under fötterna här hemma. Via länk pratar hon med sin släkting som ordnar middag på jordigt golv.

Jag sitter just nu och bloggare under mitt shabby chiciga fönster. Ett gammalt fönster som i trakten blivit över och tagits in för allmän beskådan.
I ett annat land saknar huset fönster.

Framför mig står ett pimpat träd. En julgran. För att den inte ska dö måste jag vattna den regelbundet. Jag tar bara vatten från kranen och slipper torkad växt.
I ett annat land är vatten från himlen avgörande för växtlighet och i förlängningen också mat. Vattenkran? Vad är det?

Nyss puttrade en lammgryta, alldeles för stor för att enbart mätta oss åtta. Jag försöker bjuda in någon.
Mat över är ett lyxproblem.

Ute blåser det stormvindar. Jag har duschat varmt och är blöt i håret. Min bubblande ettåring kommer tultande. Han är mätt och glad. Får en puss av pappa och blir buren upp till syskonen. Ikväll ska vi klä granen. Tillsammans.
I båten mot Italien är mamman blöt i håret, kall och rädd, och hon har en gråtande ettåring klamrandes kring halsen. Hennes man, pappa, och hennes andra barn, syskonen, sågs senast i Libyen. Ingen vet om de lever eller om de nånsin blir återförenade. Ikväll hoppas hon bara att hon överlever helvetesresan över havet med sin son. Tillsammans.

Nu orkar jag inte skriva mer. Ni fattar vad jag vill säga.

Jo, förresten. En sak till. Vid vårt bord sitter en nyss hemkommen pojke och äter lammgryta. Hans mamma och pappa är långt bort men har har ett hem. Det finns hopp.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

6 + sexton =