Pussel-vardag

Idag har dagen varit ett pusslande i dubbel bemärkelse. På grund av gårdagens bussträning (som blev en ensamtripp fram och tillbaka till skolan pga att schemat plötsligt och till samtligas förvåning ändrats) hade jag förlängt tid på förskolan. Detta hade jag tänkt “betala tillbaka” genom kortare dag idag, samtidigt som jag skulle sångjobba mitt på dagen OCH ha drop-in på fritids och hämta en son på fritids, helst så tidigt som möjligt eftersom även han fick övertid igår pga bussträningen. Den sistnämnda fick helt enkelt gå till drop-in-fikat själv eftersom jag inte hade möjlighet att hämta alla samma tid på tre olika platser. Men det är ju nära från hans fritids till storasyrrans, så det gick ju bra.

Sången med den UNDERBARA kören Glädjen gick jättebra och det var otroligt många marknadsstånd som trängdes i gångarna på äldreboendet Myntan. Helt fantastiskt! Jobbet slutade lite tidigare än jag trott och jag passade därför på att ta en långhämtning på förskolan eftersom jag annars ofta har någon som väntar hemma eller som ska hämtas på skolan. Sååå mysigt att sitta ner på golvet och “vara”, om än för en liten stund.

Drop-in-fikat på fritids var också lyckat. Ett otroligt bra fritids – världens bästa om jag får säga det själv. Jag har själv arbetat på flera fritids under åren både i Nyköping och i Stockholm, men just den här avdelningen har något speciellt. Värdegrunden är tydligt “indränkt” i vardagen här. I styrda lekar samlas man efteråt för att se vad man lärde sig. Ögonkontakt är A och O och hjälpsamhet praktiseras dagligen. Barnen lär sig att ta ansvar och fick idag i uppdrag att gå runt med oss föräldrar och visa olika hörnor/pyssel/platser som presenterar verksamheten. Oj, jag stannade upp här märkte jag. Men de är värda sin lovprisning på fritids 🙂

Och ja, pussel var det ja. Väl hemma, mätta efter middagen och inte alltför trötta var det dags att utföra dagens uppdrag i uppdragskalendern; Idag ska vi pussla tillsammans!

Tonåringarna hade aldrig i hela sitt liv sett ett pussel och för dem var det lite väl mastigt att få ett 30/40-bitarspussel som sitt allra första men med hjälp så blev även de klara med sina. Det var en helt otrolig känsla att sitta med 6 barn kring bordet och höra asgarv över tokiga mobilbilder, uppmuntrande ord över pusslandet och allmänt småprat. Jag tänkte “wow, vi får skratta ihop”. Kanske en banal känsla. Men skrattet är så viktigt. Särskilt om man kanske under en tid i sitt liv inte skrattat så mycket. Det läker.

Varje stund av skratt kan ju faktiskt vara en liten, liten pusselbit till att hela sig själv.

  

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − 14 =