Plus grand de tout, c’est l’amour

Om kärlek, Paris och människan.

14 gånger har vi stått här. I en ring. Hand i hand. Tittat på varandra, peppat varandra, tagit på varandra och känt enhet. Vi har fogats samman.

Vi är olika människor, med olika bakgrund och åsikter. Personligheterna är vitt skilda och vissa av oss passar bättre ihop än andra. Inget konstigt. Men ändå är det en grundsyn som gör att det här ändå är en plats för kärlek och medmänsklighet. Alla är lika viktiga. Från den som flätar flätor bakom scenen till den som får mest scentid. Däremellan finns biljettrivare, statister, musiker, sömmerskor, påklädare och producenter. Utan en av alla oss skulle det bli pannkaka av alltihop.

Jag tänker på Paris. Jag tänker mest på offren och dess anhöriga men också på de människor som verkar fått för lite av medmänsklighet i sitt liv. VAD gör människor till mördarmaskiner? Ja, inte är det kärlek. För kärleken är starkare än något annat. 

Sann och ren ger den liv in i alla vi möter. Oavsett om det är genom en puls som går genom våra händer i samlingen här på scenen i Nyköping eller genom en hjälpande hand till en chockad främling på en gata i Paris så är kärleken något förenande. Som gör oss människor till ett.

Här är en bild från logen:

  
Detta är kärleksväggen där fina ord varvas med skumtomtar och popcorn. Och kramar.

För vi måste älska godheten och kärleken mer än vi hatar ondskan och hatet. Det har jag skrivit förut men är värt att upprepas.

Min franska roll i musikalen deklarerar till sina närmaste ikväll att “plus grand de tout, c’est l’amour”. Ja; Störst av allt är KÄRLEKEN”.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 − 2 =