Ett misstag? Badbrallor och viktnedgång…

Min man fyllde ganska nyligen år. I bilen diskuterades presentförslag och barnen tyckte att pappa behövde nya badshorts. Då följde denna dialog mellan mig och min 8-åriga dotter:

-Men han har ju redan ett par nya, säger jag.
-Ja, men de säger han ju är för små, invänder hon.
-Men han kanske kan ha dem nästa år, säger jag och hoppas att hon inte frågar så mycket vidare. (Det vore ju bra om de passade nästa år så att säga…)
-Meh! Nästa år?! Om de är för små nu så kommer de ju vara ännu mindre. Man växer ju varje år!
-Nej, man slutar växa när man blir vuxen. Vi blir liksom inte längre och så.
-Ja, men då kommer de ju vara för små nästa år med.
-Mja, men inte om..pappa blir mindre. (för det har han sagt att han vill bli).
-Men HUR kan pappa kan bli MINDRE!

Min 8-åring har här inte en tanke på att man kan ändra storlek. Hon vet inte om det. Oförstörd och naiv, älskade barn. Jag blir lite tagen och samtidigt rädd. Tänk om..tänk om jag med denna dialog började föda tankar om kroppsuppfattning nu?! Om vikt, storlek, bantning, ideal…Hjälp! 

Senare samma kväll sitter jag och barnen kring middagsbordet och jag säger (out of the blue):
-Det ska bli så kul att se hur ni kommer att se ut när ni är stora. Tänk er, tre fina killar och en fin tjej!
Då säger min lilla tös:
-När jag blir stor vill jag inte bli tjock iallafall.
Jag trevar i huvudet, utan att riktigt tänka på samtalet i bilen, men väljer att säga:
-Men tjock, det är ju liksom ingenting man bara blir. Det…får man ju se till själv så man inte blir det då.
-Va, hur DÅ? säger hon, fortfarande omedveten om kosten och motionens samspel, som är en del i ett hälsosamt liv (och ja jag vet att det finns många sätt att hålla sig frisk och fri men basic är ju kost, motion och ett bra huvve.) (och nej jag och maken är inte superförebilder..)
Jag känner att jag inte ska börja prata om kost så jag väljer att säga:
-Ja, men till exempel är det viktigt att man rör på sig.
-Ja, men jag springer ju varje dag, säger hon.
-Ja, då så. End of discussion typ.
Sen har hennes ord och frågor tagit slut och vi börjar prata om annat.

Jag undrade efter den här kvällen om det här blev bra eller dåligt. Att vid ena tillfället faktiskt berätta att pappa skulle kunna bli mindre och att säga att man inte måste bli “tjock”, att man liksom ser till det själv (oftast).

Det som tog mig mest var insikten av att hon faktiskt inte hade en aning om detta…Jag vet fortfarande inte vad hon börjat tänka på, vad hon förstått eller missförstått efter vårt samtal för jag vill inte ta upp det med henne sen. 

Jag får nog, precis som då, ta tillfället om det ploppar ur hennes mun igen och hoppas att jag svarar klokt, så jag inte i onödan sätter viktgriller i huvudet på henne. 

Läs mer

Repmånad

Nu tätnar repträffarna inför musikalen Annie. Och rep innebär också mycket väntan.

All denna väntan! Jag ÄLSKAR det! Blir sååå imponerad. Av att se regissören springa som en skållad råtta mellan stol, pärm och skådisar. Leda, förklara, upplysa och regissera! Wow! Hon, Eva Westin, är så galet bra. Engagerad, extra allt, full av energi och så sjukt duktig. Hon kan spela vilken roll som helst i hela världen.

Allt hon säger är så självklart. Och en själv står där bara och är trög. Haha! Jag älskar att titta på! Och jag vill lära mig mer för varje rep!

Repmånad – come on!

Läs mer

Långa förskoledagar inte föräldrars fel

Nyhetsmorgon i torsdags tog upp ämnet om att ”Barn är för länge på förskolan”. Tillsammans med psykolog Andreas Olsson tar de en femminutare att försöka förklara något som kräver långt mer sändningstid. Klart är att psykologen bekräftar att småbarn helst inte ska vara i förskolegrupp alltför långa dagar, då de exempelvis inte kan känna in själva att ”nu skulle jag behöva ta en paus och varva ned”. De blir för trötta helt enkelt och utsätts för en inre stress. Samtalet kring detta ämne härrör från en rapport i tidningen Kommunalarbetaren där ämnet får en lite djupare dykning.

Men om en vuxen ska vara på sitt jobb 8 timmar är det helt logiskt att barnet får ”ta smällen” och vara där längre än av föräldern är på jobbet. Annars går det ju inte ihop. Hur ska man annars lösa det? Om man då, som många gör, jämställer barn med vuxna och menar att barn inte borde ha längre dagar på förskolan än föräldern har på jobbet så kan jag å ena sidan hålla med. Självklart vore det det bästa. Vad man kanske missar i diskussionen är ju, anser jag, att föräldrarna såklart tycker samma sak. Det är klart att man skulle vilja att barnet gick kortare dagar än en själv. Ju.

De enda sätten man som förälder kan lösa detta på, om båda arbetar heltid, är att 1) låta en förälder lämna och den andra hämta och anpassa jobbets tider så att barnet går ”som kort som möjligt” eller 2) låta släkting, vän eller barnflicka hämta. Alternativ 1 fungerar bara om man a) faktiskt har en partner vilket alla inte har eller b) om båda i parrelationen har sådana jobb som möjliggör flexibilitet eller lyckad matchning av de olika jobbens arbetstider, vilket int alltid är fallet. Alternativ 2 fungerar bara om man a) råkar ha släkt i stan, eller b) vänner som faktiskt kan tänka sig ett sådant livspussel eller c) om man har råd med en barnflicka. Inte heller här finns en lösning som passar gemene man.

Att förskolans verksamhet med dess mål och riktlinjer är bra tror jag de flesta föräldrar tycker. Fantastisk, till och med! Barnen är i trygga händer och får fantastiska möjligheter till personlig utveckling och träning i socialt samspel. Att många barn går långa dagar tror jag dock både föräldrar och personal kan tycka. Syndabocken till de långa arbetsdagarna kan diskuteras i det oändliga. Ur en synvinkel, vilken jag tänkte ta mig tid att skriva om idag, är det ju inte föräldrarnas fel. Stop blaiming them! De flesta gör allt de kan. Det är det moderna samhället 2015’s fel, i vilken föräldrarna lever och verkar.

Idag är arbetsklimatet hårt. Man måste ligga i för att hänga sig kvar på marknaden, vara attraktiv, få fast anställning. Vår materiella standard är hög i Sverige och tillsammans med en allt vanligare situation där man levt ganska länge tillsammans på två heltidslöner innan man väljer att skaffa barn bidrar det till en känsla att vilja ha detsamma även när man har barn. Såklart.

Inte många slipsnissar i Sverige uppmuntrar föräldrar att tänka nytt, väga det ena mot den andra (som Andreas Olsson i inslaget ändå smyger in på lite kort…kvantitetstid eller lite kvalitetstid?). Det är inte ofta vi föräldrar får pepp om att lägga en långsiktig budget på hur föräldraledigheten ska tas ut smartast. Eller uppmuntrande kalkyler om hur man som två deltidsarbetande föräldrar kan dryga ut föräldraledigheten och på så sätt minska tiden. Hur man kan ”skaffa sig råd” .

Vi har rätt att arbeta deltid fram tills barnet är 8 år. Alltså kan föräldraledighetsdagarna kunna budgeteras på LÅNG tid (inte nödvändigtvis 8 år men kanske mer än 1?) för att få ut maximal effekt. Mer tid med barnen, mindre tid för både barn OCH vuxen på arbete/förskolan, mer livskvalité. Men vem peppar oss för det? Ingen. Som Per på Nyhetsmorgon sa (ungefär): ”vem känner man som jobbar 6 timmar om dan?”

Exempel: I en parrelation skulle man (efter ev amningsslut)kunna jobba halvtid båda två, ta ut föräldrapenning halvtid och dessutom få ut på jämställdhetsbonusen eftersom man delar på det hela. Det blir…nästan som att båda jobbar heltid… Peppas man åt det här hållet ges man möjlighet att BÅDE få vara vuxen, professionell, verksam och få chans till utveckling och vara en bidragande del på arbetssamhällets tuffande tåg samtidigt som man får njuta av mer tid med barnen och känna glädje i att ha den tiden så länge den faktiskt kan erbjudas.

Skyll inte alltid på föräldrarna, som om de på flit VILL ha sina barn 10 timmar om dagen. There is more to it. Vi själva skapar ett samhälle där lojalitet mot jobbet är guld värt. Vi själva har det så bra i Sverige att vi har det ganska svårt att budgetera ”åt andra hållet” både med tid och pengar.

Gläds åt att förskolan finns för de som verkligen inte kan lösa det på annat sätt och peppa istället nya föräldrar och väntande föräldrar till att tänka STORT om de första åren (inte året, åren!) med barnen. Vi har allt att vinna på ett nytt förhållningssätt till arbetsklimat kontra föräldraliv. Möjligheten till både och. Man KAN både ha kvar kakan OCH äta den. Åtminstone en tid.

Så… Hej, samhället 2015! Ge oss föräldrar medvind och en puff i rätt riktning så att vi känner att vi får både jobba och hänga med kids. Slit inte i oss så förbaskat så fort vi fött. Vi är värda något på arbetsmarknaden även om vi jobbar 50 eller 75 %. Vi gör det ju för framtidens genareations bästa och för nuets bästa. Så att kidsen orkar vara härliga kids utan stress, den dagen de sätter på sig sin ryggsäck första skoldagen av ett 12-årigt härligt skolliv.

PS. sjukt rörigt alltså. Kursivt och stora bokstäver och allt.. Men jag hoppas ni förstod något av vad jag ville säga.. DS

Läs mer

DIY kulor blir “diamanter”

En gnutta sanning i rubriken. Men för barnen är det nästan som diamanter. Kristall-sprickiga kulor som är så här fina är busenkla att göra själv!

 

vackra kulor i ett kick
 
En skål med iiiiiskallt vatten (gärna med isbitar i!) ska vara förberedd innan du sätter igång med detta. Typ in i frys eller kyl.

Sätt ugnen på 260 grader. Lägg valfritt antal kulor i en ugnssäker form och låt dem ligga i ugnen i 20 minuter.

Ta fram din skål med iskallt vatten och häll ner kulorna i vattnet. De heta kulornas möte med det iskalla gör att det bildas vackra sprickor inuti själva kulan. Supersnygga som dekoration eller som pysselmaterial för en riktigt “craftminded person”. 

De kulor som ger snyggast resultat (tycker jag) är de rena glaskulorna utan fjärilssnurr eller spaghettisnurr i. Men de blir fina de med såklart! Porslinsliknande kulor är ju inte genomskinliga från börjar och funkar således icke.

Sätt igång 🙂 pyssla på!

 

det bidde en lådda
 
 
spruckna kulor
  
kristallkulor diy
 

Läs mer

Att överleva ett pass

Jag pressar aldrig mig själv när det gäller min träning, som iofs är tämligen obefintlig. Men med en instruktör är det annorlunda.

Mitt livs andra spinningpass skulle genomföras idag. Sist, för minst fem år sen blev jag illamående av ansträngningen. Spänd, nervös men förväntansfull kliver jag in sol en äkta nybörjare och har ingen aning om hur cykeln ska ställas in. Det är vred lite här och var.

En duktig, tydlig, pedagogisk, peppande instruktör (och snäll och trevlig granne:) leder mig genom ett 55 minuters pass som var sjuuukt jobbigt. Men! Jag överlevde! Tack J!!

Synd bara att jag kom på att det är dumt att lägga sig med blött hår. Skulle ha duschat för ett par timmar sen men tänkte ta det efter läggning av barn och sen hamnade jag framför tv’n och så sitter jag här med turban…

Var kommer det göra ont imorn? 

 

före, efter och… nu. selfie*3!

PS, haha jag har inte ens en kategori som heter träning. Så ofta tränar jag! ? DS. 

Läs mer

Pjamspaty och såååå bra bio

Idag var jag och dottern iväg på Insidan ut. En av de bästa filmerna jag någonsin sett faktiskt. Låter kanske konstigt – men så fin, djup och genomtänkt. Se, se, se!

 

Sen hade sonen inbjudit kusin med familj på Pjamspaty (pyamasparty).

  
Vi använde hamburgerpress och liquid smoke till de bröd jag bakade igår. Blev mycket gott och därefter fortsatte kvällen med film och disco 🙂 woop woop!

   
Svårt att få filmrädda  barn att somna nu (Natt på muséet är för äldre barn lärde jag mig) och en son pigg på astmamedicin…

Men snart så kanske de somnar och vi kan få fortsätta på den norska serien Mammon!

Läs mer

Bra fredagsmys?

Tre saker har man ju hört. Potatis, bananer och vindruvor. Tre av de mest besprutade “vanliga” livsmedlen.

Bananer – rätt lätt att byta ut till eko. Vindruvor – har vi ju sällan hemma ändå så de har vi i princip valt bort helt, då de ekologiska kostar lite för mkt för oss. Vi är för snåla helt enkelt. Potatis – verkligen en everyday-vara och än så länge köper vi giftpotatisen. 2 av 3 gifter klarar vi oss ifrån då, med andra ord.

Men häromdagen längtade min dotter efter vindruvor och idag var jag i affären och så hade de giftdruvor för 10 spänn. Så jag köpte ett par askar till barnen att mumsa på som fredagsmys. Det var evigheter sen sist.

Sköljde dem i en sil, gnuggade och gnuggade på alla ordentligt och noga, sköljde och sköljde.

Frågan är nu vem som fått i sig “bäst” fredagsmys? Jag, som ätit pringles(friterat…) och lite lösgodis (grisrester, palmolja och E-nummer) eller barnen som fått giftiga druvor.

  

Läs mer

Ser man på så man ser ut!

Här är vårt fönster. Ser ni att jag öppnat? Man ser ut i trädgården genom dessa fönster.

  
Haha, där lurade jag er allt! Fönstret är stängt! Iallafall den yttre delen av fönstret. Jag har tvättat utsidan, insida och emellan fönstrens vilket resulterat i att man ser UT! Wow! Sicken skillnad!

Så här tänker jag varje vår och höst – man blir så himla glad och nöjd över hur stor skillnad det blir. Så även fast jag ofta skjuter lite extra på fönstertvättningen lär jag mig väl med tiden att det är så värt det, för man blir så nöjd efteråt!

Vi har fönster från 1980 så de allra flesta har dock nån slag otvättbar “hinna” över si som tyvärr alltid finns där, men vi får vara glada att vi har ett hus med fönster. Och två armar som orkar tvätta dem.

I dagsläget vore det skamligt att klaga. Njuter av den nya utsikten istället 🙂

Läs mer

Var dags LIV

Även om vissa dagar känns tjatigt monotona kan jag andra dagar njuta så oerhört av möjligheten att gå till en lekpark före lunch eller spela Kalaha medan ett syskon sover eller gå ut en kortis i trädgården före middagen.

Jag har haft en son hemma som inte varit skolfrisk men ändå lite lekfrisk.  Förskolebarnet går ju bara till 14 så vi hinner äts mellis ihop och prata och pula.

Det är livet. 

Mellan tjat, gnäll, gråt och klagan finns så många ljusglimtar som värmer lite extra ibland. Här är några:

 

full fart i lekparken
  
tre gubbar, tre gubbar…
  
vems tur?
  
öva motorik och klättra ÖVER trappskyddet
  
vad får det lov att vara?
  
en blommar, masssssa knoppar!!
  
när man städar pälsar man på sig saker som ska till övervåningen 🙂
 

Läs mer

Bröd – DIY om du vill EIY

Det här inlägget verkade aldrig bli publicerat igår så nu kommer det en dag för sent: I söndags spontanade mina föräldrar på en tekväll hos oss. Tur att det fanns lite bröd i frysen. Det är härligt med spontana självinbjudande frågor 🙂 I dag (haha igår då!) var jag sugen på att baka och lite extra sugen kanske, eftersom vi skulle göra broccolisoppa till middag.

Då är det extra gott med nybakt bröd för hungriga dagar. Eftersom vi hade morötter som börjar mjukna lite rev jag ned några av dem och tillsatte i degen. Nyttigt, gott och vackert. 

På kvällen deltog jag i en intressant kvällsföreläsning som handlade om ensamkommande och vid presentationen skulle man ta en bild,  bland många, som man tyckte sa något om sig själv.

Jag tog en bild på ett kakrecept och sa att; jag gillar att äta hembakt, och gillar man det får man helt enkelt ställa sig där och göra det 🙂

Vi fick havregrynsgröt över till frukosten och det är perfekt att slänga in i kylen i väntan på nästa degsättande! 

Läs mer