“Den tiden den är förbi” *snyft*

Min lilla “Elsa” här hemma sjunger “Slå dig loss, slå dig fri, den tiden den är förbi” varje dag. Han rollspelar Frost i tid och otid.

Jag är “fri” från amning nu, men tittar på min snart ettåriga son och tänker: Va? Ska du inte ens få en endaste gång till?… (Min sista amning med honom var inte medveten och bestämd att vara den sista utan det bara blev så att vi började avvänjningen samma kväll.) Ser på honom igen och det blir lite tomt i mig. Även fast jag egentligen inte vill fortsätta. Att säga hejdå till sådant som aldrig kommer igen kan göra lite ont. Jag har svårt för hejdån, och är romantiskt nostalgisk över sånt som aldrig kommer åter.

Idag höll min hand om ett litet barnahuvud igen. Fyra veckor liten perfekt kropp i min famn och det där huvudet…som nästan passar i ens hand. Tårögd (alltså detta blir typ en kopia av ett inlägg i försomras haha! nåväl.) Jag kommer kunna få hålla i några fler sådana godisbitar men inte mina egna. Den tiden den är förbi…

Senare ikväll dansade vi på musikalrepet (köp biljett till Annie!)    och en höggravid duktig skön koreograf står där med sin vackra mage i vädret. Tjata inte nu om att man inte ska prata om vackra gravida. Ibland är det bara så vackert att det träffar mitt romantiskt nostalgiska hjärta. Den tiden den är förbi, Andrea.

Redan när vår fjärde låg i magen kände jag mig positivt mätt och visste att jag var tacksamt färdig. Detta skulle bli min sista graviditet.

Men ändå. Små kroppar, små huvuden, ljuva små liv och att få bära det inom sig först. Säger som Ranelid: det är ett MIRAKEL!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

femton + tretton =