Ett misstag? Badbrallor och viktnedgång…

Min man fyllde ganska nyligen år. I bilen diskuterades presentförslag och barnen tyckte att pappa behövde nya badshorts. Då följde denna dialog mellan mig och min 8-åriga dotter:

-Men han har ju redan ett par nya, säger jag.
-Ja, men de säger han ju är för små, invänder hon.
-Men han kanske kan ha dem nästa år, säger jag och hoppas att hon inte frågar så mycket vidare. (Det vore ju bra om de passade nästa år så att säga…)
-Meh! Nästa år?! Om de är för små nu så kommer de ju vara ännu mindre. Man växer ju varje år!
-Nej, man slutar växa när man blir vuxen. Vi blir liksom inte längre och så.
-Ja, men då kommer de ju vara för små nästa år med.
-Mja, men inte om..pappa blir mindre. (för det har han sagt att han vill bli).
-Men HUR kan pappa kan bli MINDRE!

Min 8-åring har här inte en tanke på att man kan ändra storlek. Hon vet inte om det. Oförstörd och naiv, älskade barn. Jag blir lite tagen och samtidigt rädd. Tänk om..tänk om jag med denna dialog började föda tankar om kroppsuppfattning nu?! Om vikt, storlek, bantning, ideal…Hjälp! 

Senare samma kväll sitter jag och barnen kring middagsbordet och jag säger (out of the blue):
-Det ska bli så kul att se hur ni kommer att se ut när ni är stora. Tänk er, tre fina killar och en fin tjej!
Då säger min lilla tös:
-När jag blir stor vill jag inte bli tjock iallafall.
Jag trevar i huvudet, utan att riktigt tänka på samtalet i bilen, men väljer att säga:
-Men tjock, det är ju liksom ingenting man bara blir. Det…får man ju se till själv så man inte blir det då.
-Va, hur DÅ? säger hon, fortfarande omedveten om kosten och motionens samspel, som är en del i ett hälsosamt liv (och ja jag vet att det finns många sätt att hålla sig frisk och fri men basic är ju kost, motion och ett bra huvve.) (och nej jag och maken är inte superförebilder..)
Jag känner att jag inte ska börja prata om kost så jag väljer att säga:
-Ja, men till exempel är det viktigt att man rör på sig.
-Ja, men jag springer ju varje dag, säger hon.
-Ja, då så. End of discussion typ.
Sen har hennes ord och frågor tagit slut och vi börjar prata om annat.

Jag undrade efter den här kvällen om det här blev bra eller dåligt. Att vid ena tillfället faktiskt berätta att pappa skulle kunna bli mindre och att säga att man inte måste bli “tjock”, att man liksom ser till det själv (oftast).

Det som tog mig mest var insikten av att hon faktiskt inte hade en aning om detta…Jag vet fortfarande inte vad hon börjat tänka på, vad hon förstått eller missförstått efter vårt samtal för jag vill inte ta upp det med henne sen. 

Jag får nog, precis som då, ta tillfället om det ploppar ur hennes mun igen och hoppas att jag svarar klokt, så jag inte i onödan sätter viktgriller i huvudet på henne. 

2 thoughts on “Ett misstag? Badbrallor och viktnedgång…

  1. Man är fin och älskad vare sig man är tjock, smal eller mittemellan. Barn ska inte alls tänka kring sin eller andras vikt såvida den inte är mycket ohälsosam och risk för medicinska problem (över- eller undervikt). Alla människor är olika. Sen är det självklart att det för alla är viktigt att röra på sig och godis och onyttig mat äter man bara ibland, utan dåligt samvete efteråt.

    Anmäl kommentar

    1. Ja, precis, man är fin och älskad oavsett. Ung som gammal. Barn ska inte tänka på detta och det märktes så tydligt att hon inte gjorde det eftersom hon inte visste att det går att ändra vikten upp eller ner. Därför kändes det så nytt och trevande att prata om de här grejerna. Nybörjarmamman <3

      Anmäl kommentar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

fyra + 20 =