Hårresande restaurangbesök i Nyköping

Firar mannens födelsedag idag och passar på att fira ett mål barnen haft där “priset” var pizza till middag. Vi går till stans mest kända restaurang och möter en urgullig tjej som verkligen tar sig tid att se barnen också och får en plats lite i skymundan. Skönt!

Vi tvekar huruvida barnen ska dela eller inte på en barnpizza men litar på servitrisen som säger att pizzorna är lite större än salladsassietterna och väljer därför en till dem var (not necessary lärde vi oss:)

Jag beställer en BBQpizza med kyckling och börjar äta den goda botten, de goda kanterna, en söt och god sås, mycket gul löksmak och god kryddig ruccola. Efter en stund tar jag en pizzabit med kyckling och sås och stoppar in i munnen, varpå jag upptäcker ett hårstrå i och utanför munnen… Som jag måste dra ut och jag känner hur det liksom sitter fast i den såsiga kycklingbiten eller nåt, för jag känner liksom hur hårstrået dras genom allt i munnen och ut. 20 cm långt ungefär. Och inte mitt kan ögat snabbt se. Dessutom har jag för dagen stram tofs uppsatt så…verkligen inte mitt. UÄÄÄCK!

Lägger hårstrået på en tallrik och går till kassan och liksom: “Hej, eh…den här låg i min pizza”. Servitrisen ser alldeles chockad ut, bestört över att jag hittat ett hårstrå. Hon drar efter andan: “Hhh! Låg det i din pizza?!” “Ja, jag fick det i munnen” eller nåt i den stilen svarar jag. Hon tar tallriken och går ut i köket. Jag, som är väldigt dålig på att liksom ha skinn på näsan, säger inget (vad säger man?) sätter mig igen och undrar om jag nu ska fortsätta på pizzan. Statistiskt sett är det ju väldigt otroligt om jag skulle hitta ett till. Å andra sidan känns det inte himla fräscht att fortsätta äta. Ställer min pizza åt sidan i väntan på att hon ska komma och ge nån slags respons på min upptäckt, och fortsätter istället hjälpa lilleman som petar i sig små fyrkanter av bröd. Servitrisen kommer aldrig till oss och frågar typ om jag vill ha en ny (vilket jag nog ändå svarat nej på…orka vänta när barnen är aströtta och snart kommer vilja åka hem). Hon servar andra. Efter en ganska lång stund kommer hon ändå och ber om ursäkt och säger typ “jag vet själv hur det är när man upptäcker nåt sånt. Jag bjuder gärna på kaffe efter maten”. Hon fortsätter bemöta barnen på ett jättefint sätt och allt. Trevlig och allt.

Jag, som inte dricker kaffe, tackar nej på nåt sätt och säger att barnen nog är trötta och att vi snart ska åka. Får en doggylåda och vi fortsätter äta. Jag fortsätter då på pizzan och tänker helt enkelt; håret är borta. Det ska gå bra att äta den här. När vi ska betala och hon plockar undan säger hon något i stil med: “åh, men nu blev det ju inget med kaffet efter maten”. “Jag dricker ändå inte kaffe.. har inte lärt mig det”. “Te då?”. “Nä, det är bra”, svarar jag (En påse te för typ 1 krona som kompensation för en hårresande upptäckte känns för övrigt lite…tafatt) “Det får bli nästa gång då”, säger hon lite skämtsamt.

Ja du. Det kanske det blir. Om jag nu vill gå dit igen.

One thought on “Hårresande restaurangbesök i Nyköping

  1. Äckligt, men tyvärr inte ovanligt. De borde väl åtminstone låtit dig slippa betala. Jag skulle aldrig gå dit igen, särskilt som du inte fick en vettig ursäkt eller kompensation. Stå på dig nästa gång!

    Anmäl kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × ett =