Rik. (Att skämmas och bli ödmjuk)

Den här morgonen startade ungefär likadant som igår. Gnäll, tjafs….Men med ett allvarligt samtal vid frukostbordet. Om vad som är “vanligt hyfs”, om vad man kan förvänta sig här hemma av de äldsta när vi bor så många i samma hus. Saker vi vet att de kan.

Den lille har varit extra gnällig också och i morse vid niotiden kände jag bara: “nä, nu får han sova en stund. Det får bli två sovpass idag.”

När jag står och vaggar min lille trötte gnällspik i mörkret i vårt sovrum faller mina ögon på fyra gestalter, skuggiga och grå, oigenkännliga på grund av dunklet. Men jag vet vilka de är.

Det är ett foto på mina barn. De som fått mig galen den här helgen. Fått mig att smälla handen i väggen och höja rösten som en hemsk uschligdrakmamma. Fått mig att tänka dumma tankar om mina egna. Mina barn. Fyra friska, goa barn. Och plötsligt känner jag mig så rik. Min kärlek till dem bränner i hjärtat och jag vet att jag har det så himla bra. De är mina skatter. Allihop. Jag är så rik.

Och jag älskar dem mer än något annat i livet. I dag bara satt jag framför min minsting när han gungade på en gunghäst och kände att jag behövde…smaka lite på honom. Pussa kinderna. För att det räckte inte med att titta. 

Tänk att kärlek kan göra allt detta med en – nå så djupt att det berör hela känsloregistret i oss.

Vi föräldrar. Vi tjatar och suckar och grälar på dem. Men o vad vi älskar. Älskar. Älskar. Jag kommer inte minnas många gräl när de är vuxna – men jag kommer veta att jag älskat dem varje sekund av deras liv.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

tio + sex =