På gatan i morgonrock

7.20 pling plong! Jag: “Hörde jag dörrklockan?” Ligger i sängen och morgonammar lillkillen. Vill sova vidare. Ett par minuter senare: Pling plong! Jag ber Elias, som vaken och påklädd förvånat kommer ut ur sitt rum, att kolla vem det är och jag hinner tänka att det är 1) vår granne som ska meddela att vår katt Miso äntligen kommit hem efter två månader på rymmen 2) en sjukt onödigt osmart grannkompis som tror att det är lekdags 3) polisen som har något hemskt att meddela om maken som sovit borta ett par nätter. 

Hör inga röster och mina alternativ besannas inte. Som tur är. “Mamma, det är jobbgubbar”. What?! Vad sjutton ska de hit och göra? Slänger på mig en morgonrock, glasögon och sätter upp en tofs och kommer med en väckt bebis i famnen: “Sorry, jag ammade…” Det skulle tydligen grävas på gatan framför vår uppfart, ni behöver flytta på bilen. Jaha. Tack för förvarningen.

Sätter ungen i sin stol bredvid mig, backar ut och parkerar en bit bort på gatan. Käre tid, nu undrar alla varför jag kommer i morgonrock på gatan. En kvinna jag inte känner kommer cyklande när jag går utmed gatan hem till huset och jag skämtar på nåt sätt om dagens outfit.

Inte förrän nu. Tolv timmar senare så inser jag att jag faktiskt kunde ha sagt: Självklart, jag ska bara dra på mig ett par byxor. Men vill man vara alla till lags så agerar man väl så här på direkten, kanske.

Jaja. Gjort är gjort. Pinsamma tisdag. ?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

7 + 19 =