Klass med klass och Fröken Fin

Kom ganska nyss hem från en soarékll med Långsätterskolans ettor. Barnen var så duktiga, modiga och söta! Det bjöds på dans, körsång, trolleri och olika gruppframföranden! Jättefint! Det hela slutade med en hjärtevärmande sång; “Vad det är bra att jag har dig/…/vad det är bra att vi har oss/…/för ingen vill va’ ensam”. Där stod lintottar, brunetter, krull, rakt, långhåriga och korthåriga, slöjbeklädda, klänningsklädda, byxklädda, långa, korta, smala och runda, blyga och kavata. Alla höll varandra i handen och sjöng om det viktigaste av allt: att vi behöver varandra och att vi inte är skapta för ensamhet. Fint <3

Och under varje sekund, och under hela året, har fröken visat sitt glada, härliga, smittande leende mot oss och mot barnen. Stolthet över vad de åstadkommit under året och glädje över den stund som infann sig där. Ja, de har verkligen en fin fröken! 

Tacksam för dotterns första år. Lärorikt både för henne och oss. Lappar, påsar, läxor, tider, kompislek, ansvar, skolväg, fritids, reflexer, hjälm, sjuk- och friskanmälan, fruktrast och väska.

Tänk att det går två skolbarn till skolan i augusti! Och tänk att det snart är sommarlov!

Läs mer

Så var det det där med skrikbarn på golvet

Jag brukar ofta ha barn-på-golvet-i-affären-bilden som referens när jag vill berätta hur mina barn betett sig i toddleråldern. På vilken skala liksom.

“Hon brukar bli så sjukt arg när man tar saker ifrån henne. Inte att hon lägger sig på golvet men…väldigt arg”.

“Han skriker och gormar när han inte får som han vill, ja alltså inte så där som barn i affären som bara lägger sig ner på golvet, men han visar tydligt att han inte håller med”

Påhittade meningar såklart, men jag ville bara säga på ett ungefär hur jag låtit. Jag ångrar det nu.

Det var en bagatell som hände idag. Storebror sa tjatigt och bestämt åt lillebror att låta kundvagnen med bebisen i stå still (jag betalade i kassan) och lillebror, 2,5 år, gör det ingen av mina barn någonsin gjort förut; lägger sig på golvet och skriiiker. I tio sekunder högst men ändå. Jag säger till kassörskan; ja det blir inte många poäng för mig idag (eftersom jag redan fått parkera kvittot, rusa ut i bilen för att hämta mobil och överföra pengar till kortet).

Trodde aldrig att “mina barn” skulle göra så (högfärdigt va?), men här har ni mig, ni som undrade vems ouppfostrade barn det var som låg på golvet. Jag är morsan till den där skrikpellen.

Efter att de där tio (långa) sekunderna gått distraheras han av något, glömmer sin bagatellorsak till ilskan, reser sonen upp och sjunger glatt “han lever, han lever, vilken härlig daaaag!”

Tur att han inte är långsint 😀

Läs mer

Förlåt fröken men…

Ni vet tillfällena när man hört alla möjliga orsaker till varför läxan inte gjorts eller varför den lämnades in sent osv. Uppäten av en hund… Ja, ni vet. Läsläxan har varit central i skolan länge. 

Jag bläddrade igenom en minnespärm och fann en lapp från förr. Närmare bestämt tio år sedan. En elev i en annan ort någonstans i Sverige skulle lämna in sin läslogg men då föräldrarna inte hade tid tog hon saken i egna händer och läste till sig “skelv”:

  
Och min dotter då? Jo, hon har också läsläxa med logg och hon kanske knte kan skylla på hunden men väl på en lillebror. “Förlåt fröken, men min läxa gick sönder. Min lillebror åt upp den”.

  
Så kan det gå!

Läs mer