Eloge till alla i tält

Varje gång jag passerar de många tälten ned till duschen blir jag nästintill irriterad. Inte för att det står en massa tält där utan för att jag genast kastas in i känslan av hur jag själv skulle reagerat/betett mig/känt mig ifall jag var den som bodde där.

Jag hade klagat, varit sur, frusit, muttrat, sett svart, ojat mig och låtit som en sur citron. Haha, jag kan knappt skriva detta inlägg utan att alla dessa känslor kommer över mig.

Det är mitten på juni och i morse var det sju grader. SJU GRADER!!!!!!! Och det finna fortfarande människor som år efter år VILL tälta, VILL bo här, på campingen där det regnar minst en gång varje lägervecka. De VILL knöla in sig med barn, packning, mat(?) och allt. Jag beundrar dem alla. Helt otroligt. Vad har de som inte jag har? Är det äventyrslust? Tålamod? Okräsenhet? (Är det ens ett ord..) 

I natt klagade jag på det kallras som känns när man sover i vår annars ganska varma husvagn. Min plats för natten var just utefter hela kortsidans fönster (och dessutom undet fönster vid huvud och fot som ger detsamma). Men så tänker jag på tältarna och inser att jag bara bör knipa igen. Omedelbart.

Läs mer

Lyxigt värre

Middagsdags igår. Vi var egentligen i full färd med att sätta upp förtält och packa in och greja men det var tvunget att serveras middag. Som i ett trollslag (läs förberett tidigare i veckan) fanns lövbiffgryta i gräddsås. Alldeles fantastiskt god om jag får säga det själv. Lyx!

Eftersom middagen skulle slängas fram på bordet typ…direkt…så tog jag den kolhydrat som gick snabbast att tillreda; couscous. Men hur gör man det i en husvagn? Hemma häller jag kokande vatten salt och olja i serveringsskålen och så är det klart 3 minuter senare. Skål i porslin eller glas saknas av förklarliga skäl i en husvagn och det enda vi hade var pressobryggaren.

Så…voilà! Lyxig gryta serverad med couscous på spännande kulinariskt vis.

  

Läs mer

Rymma och rymmas

Igår fanns det fler anledningar att gråta. Framförallt för att Lisa Holm hittats död. Hjärtat brister när jag tänker på henne och hennes föräldrar som mist en dotter. Så fel. Så hemskt.

Vigseln av Prinsessan Sofia och Prins Carl Philip lämnade väl ingen oberörd. Allra minst prinsen själv som flera gånger berördes av text, musik och en vacker fru :). 

Gråtvarning även här hemma där jag förutom att ha haft en “ensam” vecka med barnen och matlagning för en kommande campingvecka försökt tömma huset på det jag kunde inför golvsliparnas ankomst. När maken kom hem och skolavslutningen tagit slut har vi hårdkört med packning i husvagn och flytt av möbler och vitvaror. Så bra jobbat av E och maken med allt det tunga. Men igår var vi trötta. 

Det ska bli spännande att se hur vårt hus ser ut när vi kommer hem. 30 år gamla golv i tex vardagsrummet har satt sina spår. Vi rymmer och ska nu rymmas i en liten husvagn som också är säkert 30 år, haha! Det är alltid lika spännande med campinglivet. Skönt att fly iallafall. 

   
   

Läs mer

Var stolt

Häromdagen byggde min son ett jättebygge med DUPLO hos morfar och ville ta kort med min mobilkamera för att visa bortresta pappa. Jag gav honom kameran. När jag kom upp visade han mig bilden. Förlåt, jag menar alla 111 bilder som han tagit. Av samma sak, från samma vinkel. Klick, klick, klick… 111 gånger… Men varför har du tagit så många bilder på samma sak? frågade jag. För det var så fint, svarar han och jag kramar om honom och instämmer. Stolthet. Att vara stolt är en sak, högmodig en annan. Jag sparade tyvärr inte alla bilder…

   
 Vi ska lära våra barn att vara stolta över det de kan, det de är, det de gör och det positiva de sprider omkring sig. Vid nattningen ikväll sa jag att jag var så stolt över min dotter, som klarat år 1 så fint. Läser och räknar hejvilt. Hon sa att hon också var stolt och att hennes fröken var stolt över henne i matten. Vet inte om fröken uttryckt sig just så, men hon känner ändå att det finns någon som tror på henne och hon tror på sig själv. Det är bra. Det är rätt.

Den ljusnande framtid får vi se till att skapa själva – det är ingenting som kommer av sig själv. En portion ödmjuk stolthet är alltid bra att bära med sig i ryggan.

   
 

Läs mer

Renovera mera

Håll i hatten. Nu händer det grejer hos oss. Roligt! Vi har mest gjort “ytrenovering”, typ målar väggar och golv o sånt men nu ska vi för första gången (tack Skatteverket) slipa golven som efter 35 år blivit riktigt slitna.

Därför måste huset tömmas till hälften. Och på grund av alla grymma skåpfynd flyttades denna släktskönhet upp och in i vårt rum.

  
Och ja, det som göms i snö…

  
Och kontoret måste bli helt tomt så arbetsplatsen ser just nu ut så här…

  
Det ska bli så spännande att se hur det blir när det blir klart! 

Läs mer

Hur lång tid tar det att…

…plocka en diskmaskin? Ja, det undrade jag efter gårdagens frukost. Fick springa ifrån köket flera gånger av olika anledningar när pojkarna var inne på morgonen. Suckade över verkligheten som kom ifatt; en disk tar ibland minst tre gånger så lång tid att klara av om man är mammaledig 🙂

 

mission impossible?

Hade således lite “suck” i mig när pojkarna äntligen springer ut, jag blir klar med disken, går upp och möts av… 

stök extra allt
…ett kaosrum. Notera kojan bakom gardinen. Stolar, pall, kuddar och filtar  bor inte ens i det här rummet!!! Suck.
Ja, så är jag en sån däringa negativ morsa. Som suckar och tycker barnen är jobbiga. Strax efteråt tittar jag ut genom sovrumsfönstret och ser en storebror ta hand om sin lillebror. Då ångrar man snabbt alla onödiga suckar över barnens påhitt.  

Jag älskar dem ju mer än det jobbiga är jobbigt, så att säga. 

Läs mer

Vacker sorg

Ett litet huvud i min hand. Det får plats där. För barnet är så litet. Tårades mina ögon? Ja.

Sådär små har alla mina fyra barn varit – men det kommer de aldrig bli igen. Och jag kommer aldrig mer hålla i något så litet som är mitt. Ögonen fortsatt blanka? Ja.

Det var ett mycket vackert möte igår. För sorg kan vara vackert. Det är vackert att få känna ett själsligt avsked över en tid som aldrig kommer tillbaka. En slags skilsmässa.

Det är så fint. Det lilla barnet. Så litet, tryggt och lugnt. Man kan inget annat att känna kärlek till ett sovande knyte, även om jag vet att småbarnstiden innehåller långt mer arbete än att ha en sötnos mot bröstet. Jag är ju fortfarande mitt uppe i den själv. Jag kan nog inte sätta ord på VAD det vackra i detta är. Om det är det fysiskt söta med en bebis, det själsligt omvälvande att få ta emot ett barn i familjen eller om det har bara med nostalgi att göra? 

Första året med en bebis är mycket speciellt. Förutom att bebisen är liten, obeskrivligt söt alla månader och utvecklas ständigt så är man extremt behövd. Både som far och mor. Ammar man mycket och “länge” förstärks den fysiska känslan av att vara behövd. Första året är en tid av ovillkorlig kärlek. Mycket fysisk närhet och, faktiskt, en väldigt bekräftande tid då man älskas för den man är och inte för vad man gör eller för hur man ser ut. Ett litet barn ler och skrattar, kramar och pussar men dömer inte. 

Och det där är jag på väg ur nu. Jag har ingen liten makaron i famnen. Mina barn, så underbara som de är, växer för varje dag. Magiska ögonblick av här och nu som infunnit sig ofta under första tiden, från en liten väldoftande hand på BB till dagens läpp-pillande andäktiga du-och-jag-stund, hoppas jag få lära mig att ta vara på även i framtiden, men små – nej det kommer de aldrig bli igen.

Det är sorgligt vackert att få säga hejdå till bebistiden/gravidtiden/BB-tiden. Jag kände inom mig att jag var “klar” innan vår yngste son föddes. Och det var en fridfull känsla av closure. Men gårdagens bebismöte blev en påminnelse. Tiden är faktiskt förbi. Jag ler, tåras och är tacksam för varje dag jag fått och för varje dag jag hoppas få i framtiden. “Barn är en gåva.”

Läs mer

Astrologi, snigelslem och whaaaat?!! 

Alltså PP3 (och morgonpasset), är jag för gammal för P3 överhuvudtaget? 32 år… Tjaa, kanske? 

Synd, för ni har ju intressanta gäster och ofta komisk tajming. Man märker att ni trivs på jobbet. 

Men…följande mening från PP3 (typ citerad) fick mig att rentutav äcklas: “Vi pratade om förhud, astrologi och snigelslem. Vill du höra detta igen -klicka dig in på….” Seriöst? Skulle jag bli sugen, intresserad, nyfiken eller ens road av denna märkliga blandning ämnen. 

Nej tack. Verkligen. Nej tack!

Läs mer

Nationaldag med fler nationaliteter – alla är viktiga

Nationaldagen är att fira sin nation. Sverige. Sverige som idag består av väldigt många nationaliteter, vilket speglas bl.a. kyrkan. Häromsöndagen lästes samma bibelvers på ca 15 olika språk! Mångfald!

Detta märktes även idag på vår familjedag som vi anordnat ute på vackra Stjärholms Slott. Det som sades tolkades till engelska vid 3 bord då vi hade eritreaner, sydafrikaner m.fl. kring borden. Därutöver romer, latinos och gamm’svenskar. Mixat med andra ord.

Och mixat var även vädret. Vår planerade tipspromenad och naturbingot avbröts abrupt av ösregn på eftermiddagen och vi fick packa ihop oss och äta fikat i Mötesplatsen i kyrkan istället. Men vi hann med en givande föreläsning före lunch som varvades med diskussion. 

Väl på Mötesplatsen fick vuxna och barn klippa ut formen av sina händer i färgglada papper. Av dem gjorde vi ett träd med texten ALLA ÄR VIKTIGA. 

En viktig tanke i dagens samhälle. I dagens Sverige. Sverige som vi ska vårda! Vårt Sverige! Glad nationaldag på oss alla!

Läs mer

Triangelbyte av sängar

Vår yngste son (den sööötaste på jorden.) Har haft svårt att sova sista tiden. Två begynnande tänder där nere kan vara en anledning. Separationsångest a la 8-månadersbebisar kan vara en annan. Att gammelfarmors säng är för liten kan vara en tredje. Häromnatten när han för typ fjärde gången vaknade suckade jag för första gången ut orden; åh vad jobbig du är… Och så fort han lagts till vid bröstet i min säng och trycker med sina varma lena små mjuka fossingar på min mjuka degiga mammamage byts irritationen och jag översköljs av “åh vad jag älskar dig”-känslor. Hihi!

Igår kväll lyckades jag fynda en säng till 6-åringen på Fejjans Köpåsälj och då blev det helt enkelt så att vi bytte. Vi ställer upp gammelsängen på vinden för att barnbarnen ska få den sen. Tills dess kommer jag gråta en skvätt varje gång när jag går upp på vinden och ser den stå där…

Så 2-åringen fick 6-åringens säng och lilleman fick 2-åringens. Bytt är bytt!

 

Goodbye älskade säng så full av själ och historia.

  Hello pojkarnas nya sängar. 

Läs mer