Pensionär vid 31

Idag lekte vi alla i lekparken. Jag och maken jagade barnen (som givetvis är snabbare än oss) kring lekparkens gungställningar och kanor. Jag försöker ta det lugnt då jag inte klarar av att springa än så jag satte mig ner en stund och sa att “jag pausar lite”.

Min dotter överraskar då med något i stil med: “Så att du blir pensionärspigg”.

“Du ska få smaka på pensionär” sa jag och jagade upp henne. 

Sen leker vi lite till, genom tunnlar, bär en 2-åring mm, och när jag sätter mig ner känner jag att nåt är tokigt. Ryggen är inte som den ska. Jag får lägga mig ned och försöka knaka den som jag ibland kan på ett ställe, ifall det kört ihop sig, men det gick inte. Väl nere på marken inser jag att…jag inte kan ta mig upp…! Maken får massera en stund och på nåt vänster kommer jag upp, tar tag i en barnvagn och använder den sedan som rullator. Masserar lite själv och märker att det börjar gå över. 

Vi går hem, äter en lätt lunch och softa i en solstol och jag ska bara böja mig fram och åt sidan för att ta en grej när samma (pensionärs)visa går igång igen. Det låser sig. Värre denna gång. Kan typ inte andas eller slappna av för då faller ryggen in i ett ännu ondare läge.

Så här är jag nu. Inomhus en solig dag och ammar sittandes med en vill-inte-sova-kis när maken spelar boll i värmen med tre glada barn.

Sådär. Nu har jag självömkat lite. Varsågod. En pensionär på blott 31 bjuder på’t. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sjutton + 13 =