Skådispremiär för bebisen och saxofonhyllning

Jahopp, så har sonen invigts i kulturlivet ordentligt denna höst. Oftast hänger han ju på mig men idag var det faktiskt han som fick “jobba” lite. Nicolaikyrkans årliga julspel har genom åren låtit Jesusbarnet gestaltas av en riktig bebis. I år tillfrågades vi. Tack och bock! Roligt! Frågan är om man skulle kunna tajma allt med amning, sömn, nöjdhet osv. Jag tankade i honom flera gånger innan och som tur är hade han inte sovit på en stund.

Han somnade när änglakören sjöng sin första sång innan vi tågade in och slog upp ögonen när vi tågat ut. OCH han hamnade i den för lilla krubban precis när berättaren sa att “han lindades och lades i en krubba”. Tajming på alla håll och kanter.

Det är en fantastisk upplevelse att få se detta julspel. Toner, rörelse i kyrkan, passande kläder och julbudskapet. Plus i kanten för djuren från Kamelfarmen som gladde många utanför.

Höjdpunkten denna afton var dock varken Jesusbarnet, dromedaren och kamelen utanför, eller Lina Björkborgs årliga soloinsats på Himlen i min famn, där även jag fick medverka. Det allra bästa, tyckte undertecknad, var Bo Ericson på sin saxofon, smord från himlen. Alltså…obeskrivligt vilken känsla det är. Det är inte första gången jag hör honom spela i kyrkorummet, men det är så gudomligt vackert med klangerna och Bosses självsäkra spel. Oj oj oj. Mer sax i kyrkan! Ejmen!

Nedan en mindre gudomlig selfie på jungfru Maria 🙂

IMG_5614-0.JPG

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

15 + sex =