Utan familjecentral försmäktar vi på denna ö

Nu får jag hemmapanik snart.

Varje måndag, onsdag, fredag den senaste tiden har det varit nåt annat inbokat. BVC, MVC, snorighet, lekdejt osv. osv. Mest snorigt. Därför har vi inte satt våra fötter på FC på väääldigt länge 🙁 Av veckans 5 hemmadagar är det skönt att få komma ut någon dag, särskilt om man inte har bil. Då är familjecentralen på vårt lilla Arnö superduper! Underbar personal, kul miljöombyte, roliga leksaker, mysig sångstund, en lagom utflykt, nära skolan för hämtning. Märks det att jag klättrar på väggarna? Jag har massor att göra hemma, så jag saknar inte arbete.

Men nu vill jag bara komma dit och låta barnen leka. Med en förkyld en hemma (igen) är det bara att öva lite mer på tålamodet…

Läs mer

Du får inte kyssa honom farväl?

I en by någonstans i Liberia har kroppen tvättats. Så gör de alltid när någon lämnar jordelivet. Renar kroppens yttre, förbereder den kanske för den kommande platsen. Familjen är med, nära, visar sin kärlek genom tvagningsritualen. Kroppen är ren och mottager nu kyssar från familjen. Ett sista kärlekstecken och ett ömt farväl.

Ett par dagar senare är flera i familjen döda. Och ritualerna måste förändras.

Jag pratar om ebola. Jag berörs, konstigt nog, av hur en epidemi tvingar ett folk att ändra seder sedan generationer. Skulle jag själv ställas inför valet att kyssa min älskade farväl och sedan dö eller  att avstå och överleva skulle jag väl välja det senare även om det skrek i min själ.

Men när jag satt i bilen idag och på radio hörde denna tragiska berättelse från en verklighet så långt från min egen knöt det till i hjärtat. Jag har en förkyld son hemma men behöver inte leva efter regeln “no touching”. Jag får både krama och pussa honom godnatt och veta att vi ses ju imorgon igen. Och smittas jag, ja då klarar min kropp en förkylning till.

Vi människor ska kunna leva i en värld där man ska få beröra varandra och vid en begravning kyssa sin älskade farväl. Därför är det bara till dig, vidriga ebola, som mänskligheten nu ropar: no touching! Rör oss aldrig mer!

Läs mer

Skrikig tajming

Vår sötnos är nu sju veckor. Det går väldigt bra faktiskt. Mycket handlar om, tycker jag, att man orkar mer om man sover bra. Och, tack gode Gud, så har vi inte haft en enda skriknatt alls. Inte ens på BB. Självfallet bebisskriker han på dagarna om han är trött, hungrig eller längtat efter närhet eller så men inte liksom ihållande gallskrik liksom.

Men igår… Hjälp! Igår var jag ensam med 6 kids och skulle samtidigt baka pizzor. Min snälla svåger hjälpte oss att hämta en begagnad soffa vi köpt, därav fler kids hemma. Och JUST den tiden har vår lille pöjk sin allra första magontskrikochpanikhurlängesomhelststund. Han skrek och skrek och spände sig.

Jag var tvungen att sätta på survivalmode och satte därför på film till de 3 stora barnen och lät 1 och 2-åringen vända upp och ner på 7-åringens rum vilket ledde, såklart, till tårar även hos henne. Till SLUT somnade han tillfälligt och jag kavlade snabbt ut tre pizzor, slängde på ingredienserna med hjälp av min supersnälla dotter och vi fick mat allihop.

Ibland är tajmingen sjukt imponerande, ibland sjukt dålig. Men ett leende från en sötnöt och allt är glömt

Läs mer

Nostalgi på SVT

Som 80-talist finns det en massa barnprogram jag skulle vilja se igen. En del har jag glömt och blir kära påminnelser när de dyker upp, och ett MÅSTE ni hjälpa mig med.

Vem stod med sin dammsugare (kanske inte alltid just med dammsugaren men ändå) och sa: tänka tänka tänka PLOPP! Så försvann hon till…dit hon tänkte. Nån som minns?

Men “äkta” Björne, trasdockorna, Sunes jul och Klasses jul är ju såna där grejer man minns. För att inte tala om den dåliga klassikern (läs med melodin) Hagelbäcks maaatraaaast! Loranga, Mazarin och Dartanjang var ett ogillaprogram precis som Pellepennan och Suddagumman. Såg precis på SVTs hemsida att Pippi Pelikan nu finns på Öppet Arkiv! Hurra! Måste visa mina barn. De kommer säkert inte tycka det är lika kul som ja, haha! På Youtube finns Ture Sventon-avsnitt och de har sett ett. Ni vet när barnen bor hos sina fastrar och bovarna flyger med på matten över halva Sverige. Men det är som en lång film. Den kunde ha spelats in på halv tiden tror jag 🙂

Snart hoppas vi kunna spela upp Jönssonligan på fredagarna för barnen. Undrar om det blir en flipp eller en flopp.

Nostalgi! Oiii!

Läs mer

Ögonkontakt

Ögon – själens spegel. Så brukar det heta.

På min dotters fritids är en av de få reglerna där att man ser den i ögonen som man pratat med. Vilken bra grej att uppmärksamma för barnen!

Och för mig. Jag kommer ofta på mig själv att hålla på med annat samtidigt som jag pratar och inte riktigt SE den jag pratar med. Så jag tränar jag också, här hemma. Med barnens ögon och när vi får besök. De senaste dagarna har jag prioriterat att bara sitta i soffan med vår 7 veckors son och titta honom i ögonen. Prata, sjunga och söka kontakt. Tror att sådana stunder ger extremt mycket. Mycket mycket mer än man tror.

Jag ser direkt att han lever upp när våra ögon möts och han får odelad uppmärksamhet. Älskar de stunderna!

Just nu önskar jag dock att både mina och hans ögon får se inåt i drömmens värld. Sov älskling.

Läs mer

Ett skolbarn till

Tänk att min äldsta pöjk ska bli ett skolbarn. Wow! Öppet Hus idag på dotterns skola. Mysigt att få träffa hennes lärare igen.

Det slår mig att jag tänker annorlunda nu än med första barnet. Jag funderar om jag är genusförstörd eller om jag enbart tänker på att mina barn faktiskt är olika. Jag tror jag kommit fram till att det mest handlar om att de är olika även om jag säkert också sätter mina barn i “fack.”

Mina tankar den här gången handlar nämligen mer om att jag hoppas han lär sig sitta still, räcka upp handen, lyssna på och lyda fröken, inte stissa runt, vara en mjuk och fin lekkamrat, inte stoja osv. Det känns viktigare än “utmaning” till exempel, som jag tänkte mycket mer på inför förra inskolningen då min dotter redan börjat läsa i större utsträckning än vad min son nu gör. Då ville jag inte att förskoleklassen skulle bli för “enkel” för henne. Nu söker jag mer mjuka värden så att säga – inför ettan när det verkligen börjar.

Vem han än får som fröken och vilka hans klasskamrater än blir hoppas jag på en glad kille på morgnarna, en lydig kille i klassen, en bra kompis på rasten och en ännu gladare kille när han går hem 🙂 Får man önska sig det?

Läs mer

-Mamma, så här ser de ut på Top Model

Dottern och jag har aftonbön och som så många gånger förr är det roligare att se sig i spegeln och göra fula miner. Plötsligt säger hon, med kinderna inbitna mellan käkarna;
– Mamma, så här ser de ut i min Top Model-bok.

Detta säger min sjuåring innan hon ens lärt sig jämföra sitt utseende med andras. Innan hon lärt sig ta plutande selfies. Jag tittar på henne, studerar och inser att hon har rätt. Små plutande munnar, med samtidigt fylliga läppar och tydliga kindben – det är så de ser ut. Tjejerna i Top Model-böckerna.

Jag gråter inte. Men mitt hjärta gör det litegrann.

Mitt barns “förebild”. Som visar på “sann skönhet” innan hon ens lärt sig beteendet att pluta sig fram i instagramvärlden och boostas för varje like.

Nog hör jag på hennes röst att det mest är en upptäckt, mer än typ avundsjuka. Men den dan hon som bräcklig tweenie eller tonåring inser att man inte ser ut som en verklig skönhet förrän man drar in kinderna; då kommer jag gråta på riktigt.

Läs mer

Familj eller familj?

Igår smakade vi på familjekänsla i ett stort perspektiv, idag i ett mindre.

Ett gäng från flera olika kyrkor hade gått samman och ordnat en Familjedag igår. (En i raden av familjedagar som anordnats i flera år här i stan! Wow!) Förutom samling, tävling, sång, musik, pyssel, sport, bakning, tipspromenad, ansiktsmålning, traktoråkning, samtal med föräldrar, fika (puh!) så innehåller alltid de här familjedagarna en andakt. En stund av eftertanke, reflektion, bön och sång. Det som är så bra med dessa är att det erbjuds så många sätt att hålla andakt på. I vår familj är alla olika och vi har olika sätt som passar oss. Tog kort på olika stationer för den nyfikne:

IMG_5184.JPG

IMG_5185.JPG

IMG_5187.JPG

IMG_5186.JPG

IMG_5188.JPG

Igår var det alltså smak på en familjekänsla både för OSS som familj men också för det man brukar kalla för den “stora” familjen. Folk från alla möjliga håll som ses tillsammans. Idag smakade vi på en mer intern familjekänsla då vi firade pappa i huset med lyxfrukost, utelunch, bowling och bakning.

IMG_5206.JPG

IMG_5201.JPG

IMG_5211.JPG

Vi har tog oss tid att vara tillsammans mycket den här helgen. Det behövs lite extra ibland när veckorna rusar på. Vi avslutade med att samlas i soffan för att prata igenom allt kul som hänt i veckan och se om den kommande hade nåt speciellt vi behövde ta upp.

Tacksam för både den lilla och den stora familjen som vi får vara en del av ❤️

Läs mer

Bada som Bellman

Minns ni historien där Bellmans önskning om vad han skulle få bada i råkade bli bajs? Om inte får ni googla. Hihi! Storyn tar upp hela inlägget annars.

På sonens 6 veckorsdag bestämde jag mig för att premiärbada efter förlossningen. Skönt att man får det nu. Och sonen var i behov av tvagning

Hade sååå sett fram emot detta mysiga tillfälle. Till och med tagit med mobilen i badrummet så att min man kunde ta något fint kort.

Jag fyller upp badkaret, som tvättats rent häromdagen då 2-åringen bajsat i badvattnet(!), med varmt och skönt vatten. Jag och min lille söte son njuter av värmen och han blir så fridfull i vattnet. Funderande. Reflekterande. Hjärnan arbetar med alla intryck. Han gillar verkligen att bada. Vi har badat i kanske 3 minuter när jag sätter honom i mitt knä och det brakar till.

Prrrrrt!

Den mysiga badstunden fick en paus. Tömma och samtidigt duscha lillen för att hålla honom varm, duscha rent badkaret och fylla på igen. Badet fortsätter och jag får de ljuvligaste leendena man kan få, tusen gånger om och han berättar med sina “ggggh” och “gah” att “det här mamma, det här gillar jag”! Å, så mysigt!

Några minuter senare har badkaret, utan ljudeffekt denna gång, fått mer bajs i vattnet. Inte så mycket men oavsett mängd är det inget man ska vara i så badstunden slutar ganska kvickt. Utan ett enda kort med mobilen också.

Men mellan leveranserna var det alldeles…alldeles underbart! Och det gäller att se saker från den ljusa sidan 🙂 annars blir livet såsom man önskar; skit. Eller hur, Bellman?

Läs mer

Jag är inte ung längre

Vet inte vad ni föredrar i kommunikationsväg men personligen gillar jag sms när man bara vill säga nåt kort, praktiskt eller om man vill slänga ut en fråga eller meddela många samma sak.

Jag har sms’at en kille tre sms på några dar bara, men aldrig fått nåt svar. Jag tyckte det var konstigt. Han är väl tio år yngre än jag och jag tänkte att han verkligen borde vara en sån där “mobilanvändare”. Som sms’ar till höger och vänster liksom. Ja, så tänkte jag ända tills jag fick reda på att alla ungdomar “nu för tiden” använder Messenger istället. Det är gratis, nämligen.

Testade att meddela via Messenger och fick mycket riktigt svar direkt. Inser med ens att jag inte är ungdom längre… Hade ingen koll!

Läs mer