Mamman utan mål och motto

Sitter och tittar på SVTplay. Fem sommarpratare talar om föräldraskap, relationer, mod och hjältar. Bland de fem finns äventyraren Oskar Kihlborg med följande livsmotto: “Livet kanske är kort, så gör det där du alltid har drömt om. Ge dig ut på äventyr!” Han har bl.a. bestigit Mount Everest och jag tänker, som så många gånger förr när jag lyssnar eller ser på elitidrottare, uppfinnare, forskare, artister eller andra achievers:
“Varför drivs inte jag av detta?”

Jag har aldrig haft nåt sug efter att göra det omöjliga, spränga mina gränser, ta steg ut i det okända, se mer än det “nödvändiga”. Jag saknar den nerven. Samtidigt som jag förstår att vi alla begåvats med olika drag, talanger och drivkrafter. Jag verkar inte vara skapt att ha “it”. Att ha ögonen på ett enda mål nånstans långt bort och sedan löpa mot detta enda. Nej. Jag är som Anders Lundins “mannen här är väldigt nöjd…”.

Oftast bekommer det mig inte alls – jag är ju mitt uppe i Livet ändå. Men vid sådana här tillfällen när jag ser någon annan drivas så otroligt starkt av något så hugger det till i hjärtat. “Jag vill också”. De inspirerar mig!

Fast samtidigt “vill” jag inte. Jag skulle aldrig kunna offra det de offrat för att nå dit. Jag är för lat när det kommer till egna mål och achievements. (Men så fort det dyker upp typ en lärare eller nåt så presterar jag minsann till MAX! Men aldrig för min skull; utan för att jag vill göra det som förväntas av mig. Vill inte svika eller göra nåt dåligt. Jag ska vara någon man kan lita på i klassrummet eller på jobbet. Jag är en mönsterelev och världens mest lojala kollega, än en gång för andras skull och inte min egen.)

Därför ligger barnböckerna outgivna, sångerna oinspelade och den forna MVG-hjärnan är ännu inte vidareutbildad. Hemsidan jag så länge tänkt använda för att erbjuda sångjobb har funnits i mitt huvud i flera år men aldrig ens nått förberedelsestadiet. Därför når jag inga mål, växer förvisso i takt med att Livet fortskrider men inte i den takt jag skulle kunna växa i. För jag saknar på ett sätt mål och livsmotto.

Så: Oskar Kihlborg och alla andra grymma människor därute, ge mig lite av vad ni har. Tack på förhand. Mvh mållösa mamman

Läs mer

Vänskapsgrytan

Alltså, himmelriket på jorden kan ibland vara att få besök av vänner, att barnen får lekkamrater för en kväll, att få prata om allt möjligt och att få ha gemenskap kring matbordet.

Att dessutom få njuta av någon annans hemlagade mat, istället för att laga sin egen, gör ju saken ännu mer välsignad. En vänskapsgryta med köttfärssås är det mer smak och kärlek i än den lyxigaste restaurang, I tell you!

Och som körsbäret på toppen så blev det en saligt god sockerkaka på det, även den gjord av den påhälsande familjen.

Ja, en guldstund för oss iallafall! Hoppas ni haft en fin onsdagkväll!

Läs mer

Äppelmos

Vad skönt det var med en hjälpreda igår. Hela första satsen satt jag och vilade min efterfödsliga onda rumpa och njöt av en hjälpsam femåring.

Vi gjorde äppelmos igår. Det går otroligt snabbt med en passersats till assistenten, eftersom man inte behöver skala eller kärna ur. Skrufset kommer ut på andra sidan medan moset åker direkt ner i en skål! Ursmidigt!

På 10 kg äpplen fick vi ungefär 12 lingonsyltsburkar fulla. Så 50 kr istället för 450 kr är ju helt ok 🙂 Dessutom minskar jag på sockret hur mycket som helst. Så det blir först och främst godare, nyttigare men också billigare!

IMG_4565.JPG

IMG_4564.JPG

Läs mer

Repertoar

Blinka lilla stjärnamelodin: A B C D E F E Å I I Å L M M O P U Ä S T U E UBBEVE S Y ZÄTA Å Ä ÖÖÖÖ

Mamma Mia!

Bikka illa färna dä, hua unna a u äää, fäjjan locka u mi syyyy, like diamat i skyyyy….

Vi har en skönsjungande liten man här hemma. Även om orden är svårtydda ibland har han koll på texter, den mannen. Det påminner om storasyster som i och för sig var tidigare med talet än vad han är, men ändå. Hon sjöng hela Ja må hon viva för sig själv på 2-årsdagen.

Om tre veckor firar vi vår andra sångfågel på 2-årsdagen. Då kommer vi att sjunga Ja må han leva. Gissningsvis kommer även han att sjunga med då 🙂

Läs mer

Gissa degen

Ooo så ekonomisk jag är nu, kanske jag tänkte när jag en gång för länge sen sparade en bit smuldeg i frysen som blivit över i ett pajbak.

Ooo så fiffig jag är nu, kanske jag tänkte när jag en gång för länge sen sparade en rulle kakdeg i frysen för kommande gäster.

Ooo så bra, tänkte jag tydligen ytterligare en gång eftersom jag fann tre nästan identiska påsar med deg i frysens efterrättsfack o helgen.

Det blev ett smakande detektivarbete för att gissa sig till vad det var för nåt i de tre påsarna.

Gissningsvis var den tredje degen en matpajsdeg då den inte smakade sött.
Men tillsammans med smulpajen och 1 dl socker och galet mycket hallon och blåbär blev det en väldans bärig och god söndagskvällspaj.

Och kakdegen? Ja, den förvandlades igår kväll till kakor och försvann lika fort som den gräddades 🙂

Läs mer

Öppna förskolan en lördag, jotack!

Ojoj, vad jag älskar mina barn. Och det gör nog mamma och pappa; älskar sina alltså. Fem syskon föddes under loppet av fem år (och två månader). Men med fem barn följer…en herrans massa barnbarn! Jösses!

Idag huserade 10 (av 11) barnbarn hos mormor, ett öppna förskolan kan man säga. Fika, utelek, pyssel ute på trädgårdsbordet, innelek, film och lite firande av 3 kusiner. Smart att slå ihop det 🙂

Njuter av familjen och att vi med åren får lite mer tid ihop varje gång, eftersom barnen blir mer självständiga.

Härlig lördag med andra ord!

Läs mer

Starstruck – stjärna på besök hos oss

Här ser ni min yngste son (ja han har fått ett namn nu:) som är helt tagen! Han har nämligen träffat en stjärna! Vem får ni veta strax.

IMG_4429.JPG

Jag har ett minne från kanske 12-13årsåldern när min mormor prompt skulle hjälpa mig och syrran att tvätta ryggarna på oss i duschen. Lite blyg hade jag hunnit bli fast det bara var min mormor och jag var platt som en planka.
-Asch, du har ju inget att dölja, löd väl budskapet från ryggtvättaren.

Sista året på gymnasiet kanske jag kunde fylla ut en 70 A-kupa. Och förra hösten efter sammanlagt 3 år (!) av amning skrattade jag friskt åt mig själv när en 12-13åring (nästan) åter stod framför mig i spegeln.
“Haha, det ser ju helt sjukt ut!” sa jag om det lilla som fanns kvar. Min man har lyckligtvis valt mig för min insida och inte mitt yttre 🙂

MEN såhär några dagar in i moderskapets amningsvärld kunde jag konstatera att superstjärnan Dolly Patton, förlåt Parton, flyttat in i huset efter en natt då sonen behagat sova nästan sex sköna timmar utan käk. Ja, ni såg ju hur starstrucked gossen såg ut här ovan.

Så nu har vi en skönsjungande välbystad Dolly in da house. (Allt är förstås relativt…) Autografer säljs dyrt för den som vill ha.

Läs mer

Lyckobubbla eller kaos

Sanningen ligger nånstans mittemellan. Med vår första dotter fanns bara hon och vi. Världen fick stanna upp. Världen gick att stanna. En liten älskad unge och två föräldrar.

Nu var huset jag och Lillebror kom hem till efter vår ensamma natt på BB fullt av lekparkssand, leksaker, läxor och ständigt gående tvätt -och diskmaskiner. För så ser vår föräldravardag ut här hemma med 4 kottar.

Ändå befinner vi oss i babylugnet av och till, jag och min man. Doft av söt andedräkt, mjuk kind eller små fötter.

Däremellan skrattas och gråts det i alla barnrum, vi äter vår tradiga morgongröt och turas om att välja fredagsmys. Och mitt i allt det finns Lillebror nu.

Lyckliga. Trötta. Irriterade. Fulla av kärlek. Ja nånstans mittemellan bubbla och kaos 🙂 Där är vi. Där är vår vackra vardag.

Läs mer