Barn hela dan

Idag var vi kring 50(!) barn på söndagsskolan! Wow! Barnakänslan fortsatte när två familjer från kyrkan och ett par grannflickor anslöt sig till go’fikat på eftermiddagen. 9 kids och liv i luckan. Medan bullarna tinade i ugnen inför gästernas besök, lade jag mig och gosade på köksgolvet med godingen.

Kan vara kul för bloggläsarna med en bild på mig och nu 3 veckor gamla sonen, tänkte jag, och gick loss med kameran. Av de sjuttielva bilder jag tog på oss var det i princip bara denna som gick att använda då jag i bagarvärmen bara hade linne på mig och min tidigare “omskrivna” barm förgyllde (läs vulgärt förstörde) varenda bild.

Genom att beskära lite på denna bild kan jag iallafall stå för den och stolt visa upp en söt liten välsignelse på 5 kg som är godare än det godaste go’fikat. Så trots denna barnfyllda dag fick jag en liten ensamstund med ett av mina egna iallafall. På ett mjöligt fläckigt golv. Men ändå! Njut varje sekund!

IMG_4849.JPG

IMG_4848.JPG

Läs mer

Osynligt möte

Kollar på Så mycket bättre och Amanda Jensens tolkning till Ola Salo. Och som så många gånger förr, får jag se ett möte. Ett möte bortom det mänskliga. Ett möte mellan själar, som bara toner, harmonier och ett utgjutande hjärta kan bringa.

Det handlar om musik.

Musik går bortom det materiella, in bakom kläder, kött och blod. Det berör vårt inre, vår själ och vårt andliga jag.

Jag ser det mötet genom Amandas ögon, som så medvetet känner och levererar vartenda ord hon sjunger. Och hur det möter ett öppet hjärta. Det blir liksom kemisk enhet i musikens namn på, eller hur man ska uttrycka det.

Magiskt.

Ibland räcker det med en stund vid pianot. Ibland ensam i huset med en speciell skiva i högtalarna. Ibland i kyrkan. Ibland på en konsert. Ibland på en lunch med livemusik. Det krävs bara musik, äkthet och ett öppet hjärta. Då blir stunden “så mycket bättre”.

Läs mer

Sockersöt fredag

Efter varje förlossning har jag, vad jag minns, inte varit sugen på godis och liknande. Stor i maten har jag dock varit (tja, det är jag nog jämt). Det har varit lätt till en början att skippa min högt älskade godispåse.

Men den här gången har jag varit sjukt sötsugen bara någon vecka efter förlossningen. Gah! Hittade en massa gamla kakor i frysen. De är slut nu kan jag säga. Har också hunnit baka schackrutor som tog slut på en dag. Hade på flit lagt ut en bullpåse i garagets frys för att inte den skulle nallas ur. Där fattas tre bullar…

Idag är det fredag och dottern hade valt chokladbollar som fredagsmys. Hurra! Men eftersom hon och kompisen gjort dem (om än med handskar) så var jag inte lika lockad att moffa. Bakade därför en sjukt god men mastig kladdkaka med 5-åringen (tror receptet redan ligger under receptkategorin sen tidigare). Den har jag ätit av två gånger idag.

Dessutom har jag nu tagit ett halvt steg mot godisköpandet som jag i tre veckor undvikit, genom att även laga lakritskola dagen till ära. Den blev dumle-insida-seg och alltså för lös för att göra bitar av men några rediga skedar har jag slevat i mig ändå. Resten får hamna i en hemgjord glass eller i en marängsmet imorn.

Detta var sannerligen en fredag sponsrad av socker. Och eftersom jag, som sagt, gjort hemlagat godis idag är steget inte långt till Matextra där lösviktsgodis är billigt den här veckan. Får se om eller när jag trillar dit.

Än så länge mantrar jag att “hemgjort är iallafall mer rent och äkta än E-nummerfyllda godsaker” och försöker förtränga det faktum att jag gentemot barnen inte lever som jag lär.

Sockersöta fredagskramar till er alla!

Läs mer

Tur i oturen

Vi har inte fått en kräknisse, vilket är skönt. En gång tidigare har det kommit en “riktig” leverans men idag… Idag insåg jag dock hur mycket han äter!

Han ligger i godan ro på vår vita matta och har ammat ett gäng gånger (han äter ofta:) och sedan efter flera enorma kaskader är mattan fortfarande vit, men blöt. Nu är vi inte rikemansfamiljen utan har fådda, ärvda eller loppisköpta grejer… Mattan är en gammal matta från min syrra som typ skulle slängas “om inte ni vill
ha den”. (Vi är anhalten före tippen haha)

Tur det inte var en äkta orientalisk matta eller nåt! Tur i oturen alltså. Mattan är vad den är, för dagen målad med mjölk. Mycket mjölk.

Läs mer

Vems dag är det idag?

Kanelbullens dag, Rosa-bandetkampanjer, mustascher, dagar för alla möjliga handikapp, Mors dag… Om man googlar finns det säkert en dag för allt och alla.

Det kan tyckas både fånigt och tjatigt. Miljoner läggs på vissa kampanjer som skulle kunnat användas direkt till forskning till exempel. Tja, förvisso.

Det viktiga att förstå dock är att det bakom de allra flesta dagarna (utom ovan nämnd kanelbulle kanske) finns kämpande människor. Människor som dagligen möter svårigheter i och med sitt hjärtfel, handikapp eller vad det nu kan vara. Det finns också ihärdiga anhöriga som vill att allmänheten ska få upp ögonen för exempelvis den där helvetiska cancern.

Därför blir varje dag i almanackan viktig. Och med ens värd att både reflektera kring och vara tacksam för. Alla dagar på året måste få bli allas dagar. Vi får inte glömma att hjälpa året runt. Vi har alla rätt att bo, leva och njuta av det vi kan. Kanske inte på precis samma sätt men åtminstone ges förutsättningar därtill.

Det kan handla om en liten ramp så att rullstolsbundne Karlsson kan få komma in i en affär. Det kan handla om en sms-skänkt tjugolapp så att forskningen kan fortsätta ett tag till. Eller en redaktör som skriver en kort ögonöppnare i lokaltidningen som berättar att alla faktiskt inte kan använda sina ögon. Något vi alla vet men glömmer bort, av och till.

Idag är det (tydligen) Vita Käppens Dag, internationellt firad i 44 år. Hurra för dig som har en anhörig som kan läsa detta för dig! Vad bra med all hjälp som finns för er, men hur kan vi seende bli ännu bättre på bemötande/utrustning i allmänna lokaler/resmöjligheter/kulturutbud m.m.

Vi får hjälpas åt med dessa frågor tillsammans, allihop, året runt. Så vi inte glömmer varandra när dagen tagit slut och en ny tar vid.

Läs mer

Heja Urban och kom igen föräldrar

Ett mail har nått de allra flesta föräldrar i Nyköping i dagarna (hoppas jag). Det är från kommunstyrelsens ordförande Urban Granström, och har skickats ut via skolor/förskolor.

Det här inlägget blir därför mer “hans” inlägg än mitt, men eftersom ärendet är så pass angeläget måste jag sprida informationen. Det handlar om skadegörelse i vår kommun, på olika sätt. Återkommande sådana. Det gör mig så ledsen att läsa att en del gör ett val att handla så här. Varför?Förstöra “bara för att”, för att visa missnöje, att man är uttråkad, som en utmaning för att få vara med i ett gäng… Nej, jag vet inte anledningen. Men jag vet att de som gjort varje brott vet vilken anledning just de gjort det.

Och jag hoppas verkligen att alla vi föräldrar konsekvent visar att vi själva är rädda om vår stad och vår miljö, för som bekant gör ju våra barn som vi gör och inte bara vad vi säger. Jag önskar också att vi föräldrar konsekvent talar med våra barn om detta. Som småbarnsförälder är ett krossat fönster avlägset men jag måste lära mina barn att man varken slår med pinnar på lekparksföremål eller kastar skräp i naturen. Att man tar hand om hink och spade och att “nån annans” lämnade grejer faktiskt tillhör någon annan och inte oss. Ska det lånas görs det varsamt. För det börjar när de är små…

Jag hoppas att denna vandalisering av vår fina stad slutar och att ni som inte läst Urbans vädjan gör det här nedan. Tack Urban och tack du som läser, agerar och är en förebild för våra barn.

Mvh Andrea Wallenberg

Värna om Nyköping, brev till skolor kopia

 

Läs mer

Hur du använder rester

Fulfula grönsaker och kladdig gammal gröt. Allt kan man göra nånting annat av 🙂 Slänga är synd – hittapå är guld! Hehe. Här följer enkla husmorstips:

Havregrynsgröt – kan man ha i bröddegar så blir det saftigt och gött

Rotsaker, grönsaker och lök som börjar mjukna – gör man soppa av (mixar alla mina soppor, utom broccoli/potatissoppa som stampas)

Mjölkprodukter som gått ut – bakar man bröd/kaffebröd med (filmjölk kan med fördel användas i bröd med bikarbonat istället för jäst)

Torrt bröd – kan rostas i brödrost! Eller torkas och bli ströbröd i matberedare. Eller fågelmat! Eller krutonger!

Idag bakade jag bröd på havregrynsgröt och gjorde en supergod kycklinggryta i lergrytan med “gamla” rödbetor, morötter, potatis, tomat och paprika. En crème fraiche med senap och vitt vin på det. Mums!

Läs mer

Min son Hassan

Tröttsöndag följde tröttlördagkvällen. Igår tillbringade vi kvällen framför Atleterna och vår minsting som oftast slocknar kring 22 fick vara med.

Det börjar med att jag filmar honom medan han somnar till mina godnattsånger (gulligt!) medan jag plumpt kallar honom vid storebrors namn, även det fångat på film. Heja Andrea.

När jag står inne i badrummet och sminkar av mig skriker han till och jag säger: Men lilla Hassan….
Hassan? Nej så heter han inte. Vad fick jag det ifrån? Haha! Två felsägningar på några minuter.

Vi har en sjuk snart 2-åring hemma så förutom att jag sovit med småpojkarna idag i 1 1/2 timme så sällar jag mig till mysbralleskaran (och hoppas säga rätt namn till alla 4 barn idag!)

IMG_4696.JPG

Läs mer

Äldrevårdens hjältar

Ödmjukt inser jag vad ni gör, ni som vårdar min gamla mormor och hennes jämnåriga på ett äldreboende någonstans i Sverige. Det kunde ha varit vilket som helst. För ni är många hjältar därute som vet vad ordet omsorg betyder.

Själv sitter jag där i fåtöljen, handfallen, utan att veta hur jag hjälper mamma med att få in mormors högerarm i jackan. Sitter kvar i fåtöljen medan ni med vana händer tittar till “läget”, ser ett behov av uppfräschning och ger min mormor lite värdighet genom att be mig och mamma att vänta utanför.

Jag går ut och undrar hur det går till, hur ni gör, om det är krångligt, väldigt tungt och kanske äckligt? Undrar om jag någonsin skulle kunna klara av att göra det stora jobb som ni gör. Väl tillbaka i rummet har ni inte bara “gjort det ni ska”, utan också kammat till det tunna grå håret.

Jag har bara varit här en gång tidigare. Jag märker att mormor trivs särskilt med en av er – hennes trötta jag orkar till och med skämta där hon sitter i rullstolen medan ni krånglar med kläderna. Hon får skratt och kärlek tillbaka.

Ni matar, trugar i en sked av den dagliga efterrätten. Byter sittunderlag i rullen. Har koll på mediciner. För hela avdelningen finns ni där och hjälper den ena efter den andra. Dag och natt är ni på plats medan jag, som sagt, bara varit här två gånger nu. Båda gångerna har jag undrat om det var den sista.

Idag fick mormor möta sitt sextonde barnbarnsbarn. Då har man levt, tänker jag. Då är man värd sin sked efterrätt varje dag. Den som ni till slut ger henne, när tiden stått still alldeles för länge . Där, i en rullstol. Någonstans i Sverige.

IMG_4692.JPG

Läs mer

Fredagsmys med kannibalmamma

Idag har en vän med dotter besökt vårt hem för lite bebisgos. Eller ja, mamman i fråga var gos-sugen. En väldigt sovande bebis i hennes famn. Länge. Mysigt 🙂

Därefter åkte jag direkt ner för en kortvisit på stan med dottern. Bebis i vagn, såklart.

Väl hemma var det dags för amning och jag inser att det är typ fem timmar sen jag höll i honom mer än några korta amningspass. Jag får därför en fysisk lust att “äta lite” på min lilla goding för jag inser att jag saknat honom. Att inte få nog av att bara hålla och vara nära utan också få…smaka lite – det är väl summan av symbioslivet.

Och jag gillar’t. Bebis till fredagsmys 🙂

IMG_4597.JPG

Läs mer