Ett brev från gympaskon

Hej 7-åring.

Jag var tydligen värd några tårar. Därför är du värd ett brev.

Tillsammans med mig ska du erövra världen, hoppa över hinderbanor, vallgravar, svinga i lianer och nå höga höjder. Vi ska fånga kattsvansar och kasta bollar. Vinna och förlora. Ramla och resa oss upp igen.

Jag är din utrustning och medkämpe. Du ser mig som ful, klumpig och hemsk. Jag skapades för ett syfte; att bli använd. Du måste inte älska mig, men ta mig för den jag är.

Din mamma försöker med det gamla tricket att man ska tänka på “dem som inga skor har”, men det är sååå 1980-tal att prata så. Nä, nu är det snart 2015, believe it or not, så ska det fungera det här, du och jag, så får det bli nåt storstilat. Typ ett dojjan-brev på fejjan. Eller bloggen.

Vi ses nästa gympalektion.

Mvh Gympaskon, varken vän eller fiende. Bara…en sko.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

19 + fem =