Skolstart och mammafail

Idag började vår äldsta dotter första klass och även om de redan är hemma i “huset” efter ett år i förskoleklassen är det något visst med årskurs 1. Skolan. På “riktigt”, om man utgår från ens egna barndom iallafall.

Nytt klassrum, ny lärare, nytt material och ett veckoschema! Min dotter var lite pirrig men tar nya saker och situationer ganska lätt. Det är skönt. Däremot hade hon en föreställning som kom för henne precis när hon vaknade; “Inbakad fläta! Det ska jag ha när jag går till skolan!”

Tårarna som självfallet kom när den dåliga modern (än en gång) berättar att hon inte kan göra sådana, visade på äkta sjuårsbestörtning. Jag kunde inte göra en för ett halvår sen, och nej jag kan fortfarande inte. Det blev två tofsar istället. Stackarn…. Som tur var slutade tårarna rinna ganska direkt.

Jag har en tvillingsyster (en av stans bästa frisörer helt klart) som sköter håret i familjen och dessutom finns en underbar väninna i närheten som gör flätor på alla möjliga sätt, ja det har blivit hennes specialité på sistone. Hon var här senast igår och lärde min dotter just inbakad fläta och fyrfläta eller vad det hette. En enda gång visade hon hur man gjorde och sen förstod min dotter.

När skoldagen var slut och en ettagluttare kom hem sattes flätandet igång och jag blev prydd med två riktigt fina inbakade flätor. Så…när en mamma failar briljerar en sjuåring.

Så kan det gå. Jag har lovat att öva på henne någon gång. Så det ska jag göra. Men om jag är bra på det, ja det är en helt annan sak.

Läs mer

Kick-off för ettorna

Dotterns klass har haft en liten kick-off ikväll på vallarna. Vi trotsade det ostadiga vädret och solen var med oss i början och vi slapp regn! Riktigt mysigt!

Det är så skönt när man kan ses helt opretentiöst med en filt och egen matsäck, hinna prata medan barnen leker. Idag verkade de leka Labyrint, tror jag.

Känns viktigt att vi föräldrar känner varann och känner ansvar inför klassens skoltid de kommande åren, eftersom vi ska hänga ihop i 6 år! Man pratar om klassen som grupp men glömmer lätt att vi föräldrar är en del av gruppdynamiken. Att vi påverkar våra barn genom vårt eget sätt att förhålla oss till barnens kompisar, andra föräldrar, skolan och allt vad det innebär.

Idag var dottern själv med och stekte morotszuchinifetaostplättar(!). Hade grymt många plättar med oss så jag tänkte det skulle räcka till flera, men det var bara 5 kvar när barnen ätit så jag och Martin fick till och med snyltäta från annan picknickkorg, haha! Så kan det gå! Men riktigt trevligt var det!

Läs mer

Hjälp!

Vissa dar känner man; “det kommer väl lunka på bara”. Andra dagar: “Hjälp!”

Jag pratar om fyrbarnslivet. Näver in maj lajf att jag skulle orka föda idag. För lite ork för en sån energikrävande grej, helt klart.

Hur orkar man de dagar när alla inte är hjälpsamma och medgörliga? När det är utbrott i hallen och sånt.

Hur blir kvalitén för Grynet när Liten (som då klassas Större) springer iväg ideligen. Om jag typ ammar och han bara drar…?!

Att det blir tvätt forever och fler munnar att mätta ingår. Det får man ju ta såklart. Med sänkt ambitionsnivå
givetvis, men det känns som om jag kommer vara mig själv först hösten 2016 när den yngsta är två år. Eller?

Och nu när jag skrivit av mig lite tänker jag; äsch, det är väl inte så farligt, det är bara att köra på. Det ordnar sig. Pennans förmåga att ge perspektiv kanske.

Men jag vet att jag kommer att vara närmre min “bristningsgräns” till vad jag pallar som fyrbarnsmor än vad jag är nu. Men kraften fullkomnas i svaghet, eller vad är det man brukar säga?

Läs mer

Hur funkar jäskorgen?

Fick en jäskorg i present tidigare i år. Jag som älskar att äta nybakt bröd, ni vet.

I helgen stundade svågerns 50-årsfest och istället för att bara lämna fram ett kuvert med pengar till det han önskade samla till kunde det ju vara roligt att överlämna lite olika goda bröd. Han, som liksom jag, har ett litet extra kärleksfullt förhållande till smaskiga hembakta bröd. Och som till och med har tillgång till en äkta bagarstuga!

Har inte bakat så mycket med surdeg i sommar av förklarliga skäl, men surdegen lever och jag tänkte just att ett jäskorgsbröd vore riktigt vackert att ge bort.

På fredagkvällen bakade jag Annies limpa (se recept i kategori till höger)
och surdegsbaguetter, medan jag lät en liten deg få jäsa i kylskåp över natten i en superdupermjölad jäskorg.

IMG_3850.JPG

IMG_3851.JPG

IMG_3852.JPG

Brödet hade jäst upp finfint på lördag morgon. Bara vända upp och ner på plåt, in i duschen medan det gräddades, sen klart! ICKE! Mitt, tänkta, vackraste bröd satt fast i korgen och blev en enda klump på plåten när jag väl lyckats skrapa ut degen :/ Stackars 50-åring! Plan B hittades raskt på: rullade maskar och gjorde brödbokstäver och skrev jubilarens namn. Så det blev ju kul men inte lika vackert. Men förhoppningsvis gott ändå.

Gårdagens fest blev riktigt trevlig! Svågern firad och hurrad. Gästerna proppade med nästan livets godaste måltid. Med alldeles för lite sömn i våra husvagnsövernattande kroppar är vi halvvägs hem nu. Jäskorgen står i köket och jag är ett samtal bort till min bror, som redan provat jäskorg, kastrull, gjutjärnsgryta och vildjäst.

Läs mer

Storasyster

Du kom först.
Alltid störst.
Varje dag är du större än du nånsin varit. Du känner dig säkert både stor och liten. Stor när du vill argumentera om något viktigt, liten när du slagit dig eller förlorat i kortspel.

Jag förväntar mig mest av dig.
Du har ju alltid kunnat allting först och bäst.
Kan mest.
Storasyster.

Två småsyskon, snart tre. Det blir många som är mindre, många som kan mindre.
Vet mindre.

Vilken svår balans, älskling, att veta bäst men inte alltid få säga det. För någon annan ska också få svara.
Att kunna mest men inte alltid få visa, för att någon liten måste få prova att göra fel. Storasyster.

Jag ger dig ansvar, mest av alla barn, samtidigt är du själv bara ett barn. Blott sju men ändå min största.

O, förbli ett barn älskling, när omvärlden vill göra dig stor. Glöm spegeln och kläderna. Strunta i alla förväntningar om hur man borde vara för att vara “rätt”. Du vet vad som är rätt om du lyssnar inåt. Var fri att vara dig själv inifrån och ut. Den du är finns på insidan.

Min fina älskade dotter. Så stor du är, lilla tjej. Säg till när jag pushar för
mycket eller när jag förminskar den du är och dina fantastiska förmågor. Storasyster.

Jag älskar dig.

IMG_3831.JPG

Läs mer

35+0 idag!

Oj nu börjar det ju närma sig. Kanske man ska börja tänka på vagn och stol snart… Lite loj så här med 4e barnet, kanske. Sålde ju grejer efter 3an… Asch, ingen panik. Har gått över tiden med alla kids så jag förväntar mig ingen överraskning i ankomstväg direkt 🙂

IMG_3835.JPG
Jag och tösen har börjat spela kort de senaste dagarna medan Liten sover och 5åringen är ute (just nu geocashar han med en stor kompis) Tjuv och Dam kör vi än så länge! Då kan jag vila. Ja, på tal om det så ligger man ju som man bäddar om man säger så. Min mest närgångna relation har jag just nu med de här kuddarna…

IMG_3836.JPG

När jag ändå slänger ut bilder kan ni få se på gårdagens loppisfynd. 10 kr för en sån här fining:

IMG_3834.JPG

Läs mer

Övernattning*2

Åh. Nu har jag en kotte på övernattning hos mormor och morfar, en annan på övernattning hos kompisar och en liten här hemma. Så mysigt med tandborstar och gosedjur i packade väskor. Minns själv hur stort det var att sova hos någon annan. Sov nog mest hos min fadderfamilj i den här åldern, förutom släkten, men ändå. Nya hemma-dofter, annorlunda täcken, bli nattad av en annan vuxen, frukost med en annan familj… Det är härliga minnen, oavsett vem jag sovit hos. 🙂

Läggningen av Liten gick ovanligt smidigt (jämför ett tidigare inlägg “Delad kamp är dubbel tröst”) och jag började med köket, gick ut till komposten, packade upp varor. Trodde han somnade på stört. Men den lyxen av ensamkväll skulle jag tydligen inte ha för nu har han varit uppe 4 gånger på raken fast han var tyst säkert en kvart i början.

Maken kommer hem om en timme och jag vill bada medan han renoverar. Hoppas det går i lås 🙂 och att mina storbarnen somnar sött där de är. Mina älsklingar…

Läs mer

Människan utan ansvar

Blir knäpp när jag läser sånt här: Antalet fall malignt melanom riskerar att fördubblas inom de närmsta 10 åren. Därför vill forskare se solskydd längs badstränderna.

Det händer att “ordentliga Sverige” går in och bestämmer över saker. Ibland kan det vara bra och ibland kan det bli så här fånigt.

Det normala vettiga mänskliga ansvaret över sin egen kropp och dess välmående ska läggas på…kommuner med badstränder? Så dumt så jag finner inga ord.

Vi bör förvänta oss av den moderna människan att vi själva klarar av att skydda oss mot solen på ett sätt var och en anser passa ens egen situation och miljö. Krämer, kläder, parasoll eller träd. Whatever. För våra framtida soldyrkande tonåringar måste vi föräldrar predika extra mycket säkerhet kanske. Låter rimligt. Eller ska vi lägga ett sådant svårt och betungande ansvar på lärarna och skolan istället (som vi gör med uppfostran i allmänhet)?

Suck.

Läs mer

En ettåring “samarbetar”

Nja. Ett år är en underdrift. 21 månader är han faktiskt. Men det var för långt för rubriken 🙂 och samarbeta…är en lätt överdrift. För det kan vara svårt för en liten att just samarbeta. Men har man storasyskon som tittar på Farfar i fickan på SVTplay pratas det iallafall om samarbete i slutet på varje avsnitt. Och fastän han varken kan uttala vare sig “farfar”, “ficka”, eller ens sitt eget namn så har vi ikväll hört ordet “samarbeta” ungefär 100 gånger… Kul och sött! (har aldrig lagt upp en film förut så jag vet ej hur det funkar, men man får nog höja ljudet verkar det som..)

Video: IMG_3773

Läs mer

Årlig kräftskiva

Haha, kan man kalla det för det när värdfolket inte ens äter kräftor? Vi kör med rökta räkor istället 🙂 sak samma 🙂

Men de årliga träffarna blir alltid trevliga och i år kändes det extra trevligt. Kanske för att barnen blir större och större? Vi fick liksom verkligen tid för att snacka med varann. Annars flänger man mest hit och dit mellan barn och kök och… Tja, kanske beror det på att mitt tillstånd gör att jag satt mer än jag annars kanske hade gjort? Äsch, det spelar ingen roll. Riktigt trevligt var det iallafall!

Maken sköter diskandet som vanligt och allt är undanplockat.

Guldkant för idag var att mina föräldrar spontant dök upp mitt i allt! Gillar! Älskar! Och minstingen är extra glad i att få säga hej till dem. Glad och nöjd kryper jag till sängs. Altanen är nu tom på folk, men en liten liten hand visar “I was here” och vittnar om en eftermiddag där både stora och små fick plats.

IMG_3743.JPG

Läs mer