Trodde aldrig jag skulle överväga lås

Vår minsting har sett hur stor världen är, lite snabbare än de andra syskonen. Han ser hur långt en 5-åring och en 7-åring får traska och tassar gärna efter. Social är han också och gillar människomöten. Det gör att vi titt som tätt får tassa in hos grannen med bär & äpplen eller grannen med den trevliga soffan och hämta vår son. Ytterdörren är låst men altandörren kan han pilla upp själv.

Idag var jag seg och trött. Satt och småpratade hemma med en granne medan mannen och svågern flyttade möbler. Bytte nån blöja men satt mest vid matplatsen… Svågern åkte hem direkt efter. Det var trevligt att bara sitta där, prata, ta det lugnt, fördriva tid och liksom “pausa” från tillvaron medan barnen… Barnen!… men hjälp, var är Liten? Hur länge hade jag suttit vid bordet efter att svågern åkt (sist jag såg Liten). Några få minuter bara (visade det sig på telefonens missadesamtaldisplay senare) men det räcker kan jag säga när det gäller vår son.

Kollade de “vanliga” utanför-tomten-ställena. Inte hos grannen åt höger eller vänster. Inte på gångvägen mot lekparken. Jag och grannen går till lekparken, till grannarna igen och finner ingen äppelmumsande eller pratsugen kille.

Efter en kort cykeltur för mig och maken samt en promenad en bit bort för grannen, hittas han nära några lekkamraters hus. Alldeles för nära Arnöleden.

Väl hemma har jag missade samtal från en person som träffat mig bara vid ett fåtal tillfällen men som befunnit sig på Arnöleden och sett en liten parvel på bobbycar. På Arnöledens cykelväg! Gode tid. Han hade vänt därefter och hittades som sagt vid ett av kompisarnas hus, vilket personen som ringde inte visste. Hon har aldrig träffat vår son men fick en (himmelsk) tanke om att det kunde ju vara vårt barn, eftersom hon visste var vi bodde. Hon åkte förbi husen på vår gata, konstaterade att bobbycaren var hemma och när jag följde upp mina missade samtal kunde jag bara få bekräftat hur fantastiskt det är med sådana där (himmelska) tankar och godhjärtade människor som tar en extra sväng med bilen för att säkerställa att allt verkar ok.

Något mer jag fick bekräftat idag, förutom min sega trötta mindre funktionella beskyddarhjärna, var att den där låshaspen jag tänkt montera tills bebben kommer kanske kommer att monteras lite tidigare. Om någon frågade mig om jag nånsin skulle få en “rymmare” till son så skulle jag svara nej. Men jag ödmjukar mig och inser att man inte är helt perfekt och att jag har tre barn med tre helt olika personligheter. Undrar hur det blir med den fjärde? En klättrare kanske?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fyra × fyra =