Hur laddar du?

På nationaldagen hörde jag en av ungdomarna i kyrkan fråga en annan:
-Nån som har en laddare?
Jag: Laddar man inte på natten bara? Har man ALLTID med sig en laddare?
-Asså bafatt å typ – öh…JA! löd svaret. (Ungefär:)

Senare samma månad befann vi oss på en veckas campande där det inte fanns elplats. Tusentals campare var beroende av att ladda sin mobil på toa, i duschrummen, vid diskrummet, i barntältet eller i konferenshallen. Mobilen får inte få slut på batteri!!

En relevant fråga i dagens uppkopplade samhälle blir då: Men när laddar vi oss själva?

Jakten på att se till att vår mobil aldrig får slut på batteri tycks vara viktigare än att själv sträva efter fulladdade själsliga/kroppsliga/andliga batterier. Som om att telefonen styr oss mer än vårt eget väsen, som ju har mer behov av uppladdning än den där manicken vi ständigt bär med oss. Vi ska ju hålla hela livet – det finns bara en version av oss.

Semester betyder enligt Nationalencyklopedin ”arbetstagarens årliga av arbetsgivaren betalda ledighet för rekreation”. Ser vi till att vår semester, när den än infaller på året, består av rekreation och uppladdning? Ibland undrar jag om vi inte jagar runt för mycket i semestertider. Särskilt om allt måste planeras redan i januari.

Tack vare våra katter har jag inte haft hjärta att låta min underbart snälla granne ställa upp för mycket som kattvakt. Vi har således vistats mer hemma än borta under somrarna de senaste åren. Hemester heter det visst.

Min svåger lyssnar och läser böcker. Min far vandrar eller seglar. På sommaren gillar jag inte främst att läsa eller röra på mig, utan ligga still i solen (när tillfälle bjuds för trebarnsmamman:) I övrigt är ju musiken och tron andra områden att landa i när det kommer till uppladdning.

Jag hoppas att jag lär mig själv att ladda mitt inre på dagen (året runt) precis som min kropp (och mobil) får laddning varje natt. Hur laddar du?

Läs mer

Simskolepremiär för mor

Igår låg jag 4-5 timmar av dagens vakna tid! Så underbart obeskrivligt! Tackar mannen för möjligheten!

Idag var det premiär för mig att följa med ett av barnen på Junis Simskola (IOGT). Har inte besökt Bärstabadet sen jag passade en bekant familjs barn för typ 10 år sen så jag var lite osäker på vägen men kände igen mig när vi närmade oss avfarten.

Simläraren är toppen! Men idag ville alla barn utom just mitt simma pga “köld”, trots pepp från läraren. Min gravidenergi pallar inte sånt, så jag gjorde inga större försök mer än att försöka resonera länge och väl. Vi kom ut till vaderna, sen var det för kallt . Kände mig som den där misslyckade mamman med “barnet som drog sig ur”, särskilt som det gått bra de två tidigare gångerna när pappa varit med. Nåja, det går nog bättre imorn. Det låter så nu iallafall när vi pratat om det hemma. Håller en tumme för det.

Eftermiddagen avnjöt vi på Stenvik som verkligen fräschar till det mer och mer för varje år. Hit återkommer vi definitivt fler gånger!

Läs mer

Revansch

Idag tog mannen med sig storbarnen till Kålis efter simskolan och jag fick ensamtid med Liten. Med Mini i magen tog det lång tid att bege sig till förskolan (som har sommarstängt) för nån timmes utelek, men till slut var vi framme.

Väl där är fönster och dörrar öppna pga typ boning av golvet, vilket gör Liten mer intresserad av att komma in än jag tänkt. Min plan med en inhägnad lekpark var just att slippa springa runt efter sonen, då han gärna går och går och går hur långt som helst och vart som helst. Men det blev en ganska lugn och skön stund iallafall.

20140715-223931-81571122.jpg

För att få revansch på gårdagens ideligen avbrutna vila beslöt jag mig för att låta Liten sova tills han vaknade. Vi skulle ändå bort på middag på kvällen och då kunde vi vara där längre än annars. Jag fick därmed en och en halv timmes sömn idag, lucky me. Vi drog oss länge i sängen och läste saga efter saga, så jag fick ligga riktigt länge idag. Yes!

När familjen kom hem lyste 5-åringens ögon. Premiär på Delfinexpressen! Modiga älskling! Han har tackat nej vid fyra besök på Kålis men var äntligen mogen för tre turer på raken! Kul!

20140715-224535-81935289.jpg

Imorgon ska jag öva inför söndagens musikgudstjänst (välkommen 18.00 till Mariagården:) och min man överraskar med att välja Kålis IGEN med ALLA barn. Således en barnfri dag. Så öva och vila står på mitt schema.

Kan inte annat än gilla det 🙂

Läs mer

Avbryt mig gärna en gång till

Idag har kroppen sagt till lite extra att “aj, jag, aj, är…aj, gravid”. Har varit i behov av att vila mer än vanligt, helt enkelt. Eftermiddagen blir därför extra “komisk” när jag tvingar ut barnen en timme innan vi ska åka till mormor och morfar, så att jag hinner ligga ner en stund.

Vi måste låsa ytterdörren, annars rymmer lillkillen. Under den här timmen knackar barnen på den låsta dörren OCH altandörren på framsidan otaliga gånger. De ska visa hallon, hämta plockburkar, gå in på toa, “fäääärdig”, ut igen, rapportera om bortsprungen mellanbror (som ju gått in på toa), rapportera om bortsprungen storasyster (som ju nyss sprang in för att rapportera om bortsprungen mellanbror…. som ju gått in på toa).

Ibland blir det inte som man tänkte att det skulle bli. Siktar på att släcka före 22.00. Imorn är det min tur att ha frukostgörat. Natti gott folk!

Läs mer

Rabarberchutney – galet god

Till kyckling är den underbar, men passar bra både till lax och annat kött.
Har redan skickat iväg några uppskattade burkar och dukat fram på grillbordet flera gånger. Lätt att göra är den också! Receptet? Det kommer här:

RABARBERCHUTNEY

1 kg rabarber
1 STOR rödlök
0,75-1 dl 12 % ättiksprit
5 dl socker
2-3 msk curry
2 tsk ingefära
4 tsk salt
2 stora chilifrukter
150 gram (ca 20 st) torkade aprikoser

Skiva rabarber och hacka löken. Lägg det i en gryta tillsammans med ättikspriten. Låt detta småkoka. Finhacka under tiden chilin (utan kärnor) och aprikoserna. Ha i detta ocj resten av ingredienserna. Låt koka minst 30 minuter. Gärna 45. Kryddorna göttar till sig 🙂 Smaka av med ev mer kryddor (salt, ingefära, curry eller kanske socker) Låt chutneyn “stå till sig” medan den svalnar. Den blir tjockare med tiden så att säga.

Häll upp i glasburkar, sätt på lock, förvara i kyl.

Läs mer

Tonårsbarn in da house?

20140712-212430-77070634.jpg

Nejdå. Inte alls. Det är bara herr Klåfinger som varit i farten med Äldstas nya tuschpennor. Men fläckarna är ju väldigt snarlika dem jag kanske kommer se i mitt framtida liv som lakantvättande tonårsmamma, tänkte jag när jag bytte lakan i sängen efter Klåfingers framfart.

Jag har haft henne i fler år än jag får vänta tills hon är tonåring. Igår kom hon ner i sin pyjamas och var så ljuvlig att hjärtat smalt och jag var tvungen att brista ut i en liten barnslig gosig mammas-älskling-ramsa. Hon log på ett sånt där sätt så att jag såg att hon tyckte jag var fånig. Jag tog henne till mig och förklarade att det plötsligt bara bubblade till i mig av kärlek när hon kom ner och att orden bara kom ur mig. En underbar känsla! Fast jag vet att jag lät superfånig.

Hoppas vi delar mycket i framtiden. hon och jag. Allt kan jag nog inte hoppas på. Jag är ju ändå mamman, den som man lämnar utanför när kompisarna fyller behoven bättre ibland. Men jag kommer ändå alltid vara den som känner henne bäst, som vet allt om henne ända sen barnsben… Jag hoppas få samtala, tänka och bolla med henne. Gå på stan, resa, skratta, pusha och peppa. Undra, ifrågasätta och själv bli ifrågasatt. Inte bara byta hennes lingonröda lakan då och då.

Jag inser att resan till en god relation med sina blivande tonåringar börjar direkt när de föds. Att mina val kring vår relation idag påverkar vår framtid. Oavsett vad framtiden ger för frukt av det jag sår idag så kommer jag älska alla barn ovillkorligt. För störst av allt är kärleken.

Läs mer

Smärtstillande, ett måste

Läste precis artikeln gällande varningen om Alvedon.

Vi använder inte Alvedon så värst i onödan, men vid hög feber och sånt absolut! Men jag ska efter artikeln ändock vara än mer restriktiv. Eller förebyggande; drick mycket – undvik huvudvärk osv.

Men som scoliosdesignad människa, därtill med foglossning som heter duga klarar jag inte vissa dagar utan smärtstillande. Ibland tar jag dem “inför” den jobbiga förmiddag som väntar. Andra gånger när smärtan är olidlig. Oftast biter jag ihop. Men alltså, jag klarar mig inte utan denna Alvedon. Alternativet är ju att mannen får ta allt här hemma och bli ledig från jobbet ifall jag skulle minimera alla risker till smärta. Men det går ju inte.

Förlåt alla visa och må Gud beskydda min bebis, men här fortsätter mamman knapra… :/

Läs mer

Strandhäng med kol(l)

Vår minsting går gärna alldeles för långt och utanför tomten. Ideligen är han hos grannarna eller på väg till lekparken. Att vara med honom på stranden kan innebära väldigt lite sitta still, något mina fogar gärna vill undvika. Men idag hade han verkligen kul med hink och spade och laddade sittandes i vagnen för en leverans. Så jag fick sitta mer än alla stranddagar med honom hittills. Hade riktigt bra koll för en gångs skull. Rekord! (Och ja leveransen kom som väntat i badbrallan)

Vid ihoppackningen passade han dock på att gå en längre bit för att spontant leka tittut med en annan familj. Jag lät honom hållas. På väg dit hittade han kol och såg så här söt ut när vi skulle sätta oss i bilen;

20140710-174935-64175477.jpg

Läs mer

30+0!!!

Idag är den magiska dagen här! Då jag är 30 fulla veckor och därmed börjar någon typ av nedräkning! Hurra! Livet är värt att firas!

Helt sjukt oförberedd är jag också – inte som det brukar vara med andra ord. Noll framförhållning. Vi har varken fixat babyskydd eller syskonvagn. Namn har vi inte diskuterat tillsammans. Var bebisen ska få bo är heller inte helt bestämt, eller ens förberett. Äldsta kommer att få flytta ned iallafall, så mycket vet vi.

Det har varit en lång resa det här. Från att först vela fram och tillbaka under vintern gällande “ska vi eller inte”, till ett obeskrivligt illamående från jan-april. Att bli kvitt den var fantastiskt! Foglossning och åderbråck deluxe är livet för mig idag men så länge jag inte mår illa så fungerar ju huvudet 🙂 det är väldigt mycket värt att orka vara trevlig, orka engagera sig i barn, familj och vänner. Och välsignelsen att få bära ett till barn är ju helt obeskrivlig. Det är inte självklart, det vet jag. Tacksam, glad och ödmjuk är jag. Njuter av rörelserna därinne och de små kroppsdelarna jag kan känna med fingrarna när de vandrar över magen.

September och sommar känns som långt emellan varandra men 10 veckor kvar…jo vi bör nog komma igång med lite förfix iallafall. Tur att maken får semester på måndag, haha!

Nu börjar nedräkningen iallafall. Från 10 ned till 0. Är ni med? 🙂 Tiooooo….

20140710-072509-26709901.jpg

Läs mer

Älskling 7 år

Idag har vi firat med familjen! Jag tror hon vaknade redan kring 6 och gick upp ett par ggr för att kolla om vi vaknat. Bröderna sov länge och hon ville så gärna att vi skulle komma in 🙂 Sötnos! Förväntan!

Paket i sängen och hotellfrukost på Stjärnholms Slott med lek i parken. Vi svalkade oss en stund på Örstig innan det var dags att förbereda eftermiddagens kusinkalas. Glasstårta, som efter panik och kristyrlimning blev riktigt fin, och kakor mumsades och värmen krävde vattenspridarlek! Jag njöt av att alla syskonbarn börjar bli så stora att man hinner umgås med sina syskon igen. På kvällen åt vi god hemmalagad pizza och en supersmaskig sallad. Sen letade barnen tablettaskar i trädgården och trötta barn fick se en bit av Frost-filmen (en av presenterna för dagen). 7-åringen har inte somnat än så vi slocknar nog samtidigt.

Godnatt min skatt. Mammas stora älskling!

20140708-213723-77843148.jpg

Läs mer