Väga fräschhet mot ny kunskap

Ostar. Som gjorda för slalombackar och småsmutsiga barnafingrar som tar på den, fast man vill ha den platt och tämligen opetad.

Det är sjukt störigt med backiga ostar. Träffar jag på en bara måste jag hyvla på ena sidan så det blir jämnt. Man vill inte lämna en backe efter sig.

Som tur är tar det några år innan barnen “kan själv” och således är det vi som hyvlar så långt det går. Annat är det med smöret. Det lär de ju sig tidigare. Hos mormor och morfar fick vi lite bassning för att vi “grävde” i smöret och inte drog plant med kniven. Och visst, jag föredrar platt smör också men ostar. Där är jag noggrannare.

I morse tittade jag på när min 5-åring tog i så han skakade med huvudet när han skulle försöka hyvla osten. Dessutom låg hans ena hand stadig och platt uppepå osten. Ett stadigt, mindre fräscht, grepp med andra ord.

Men han lyckades med att få sina två ostskivor. Alldeles själv. Och meddelade krasst: Nu kan jag “skära” ost själv.

Ja. Det är kanske viktigare för mamma att se att det funkar, än att osten hålls fräsch. (Kanske) 😀

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

16 + 17 =