Dottern och gamm’folket

Idag ville min dotter, som så ofta, plinga på hos grannen. Vår granne är en trevlig man i 60+åldern. Jag vill liksom inte att de ska “störa” honom alltför mycket, även om han säger själv att det går bra och att han säger till om det inte passar. Därför sa jag nej idag, då hans mor 90+ var på besök.

-Kan du inte gå med Elias och leka med grannkompisarna? försöker jag erbjuda.
-MEN HAN ÄR FAKTISKT NÄSTAN SOM EN KOMPIS! utbrister hon.

Jag, som även hade ett dolt motiv att säga nej, fick svälja mina påhittade idéer om att hon gillar att plinga på hos äldre för att hoppas på att få nåt gott… (dålig mamma som misstror sitt barn…) Jag insåg att hon verkligen gillar att lösa korsord men grannen, prata om…ja, vad som helst…

Hon var där i en halvtimme. Vi väckte sedan lillebror och rymningsbenägen som han är tog det inte lång tid för honom innan han trampat in för andra gången idag på grannens tomt. Vi träffade på vår trevlige granne igen och med stolthet sväljer jag de uppmuntrande ord som kom från hans mor genom honom och även från vår granne personligen.

De hade haft det så trevligt, pratat om förr-i-tiden, nu-för-tiden och dottern hade tackar för besöket. Undrar om hon själv tog emot uppskattningen.

Imorn reser vi, dottern och jag, till min farmor 90+, och hon längtar så! Har ritat en teckning och ser fram emot dagen! Dagen efter reser vi till hennes farfar på kusinträff och den dagen har hon längtat efter sen förra sommaren! Mormor och morfar här i stan tröttnar hon aldrig på. Helst skulle hon vilja vara själv med dem, utan småsyskon.

Jag älskar denna sida hos henne! Länge leve di gamla och mer generationsutbyte åt folket!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

5 × 5 =