Mammas fisar (Midsommar deluxe)

En underbar midsommarafton med ballonger, långbord, knytis, vänner, hoppborgar, sockervadd, jordgubbar och glass! Min dotter uppträdde med en dans hon lärt sig och hon var jätteduktig och taggad 🙂 Min mellanson har haft en dejt med sin favorittjejkompis medan den yngste sonen roade sig med att gå en längre promenad utan resten av familjen.

Och vi har ju självklart dansat kring midsommarstången – skotska och svenska danser och fler som jag redan glömt!

21.40 somnade en uppvarvad ettåring bredvid mig i lukten av “mammas fisar”. Och nej, jag är oskyldig, utan det är mamma Scan som är skyldig. (Jag tycker nämligen efter 12 års äktenskap att fisar fortfarande är pinsamt och något som sker på toa eller utan min man närvarande) Men med en ettåring som moffat i sig Scan-köttbullar till lunch kan kvällen inte lukta annat än just fis-köttbullar. Vad ÄR det med Mamma Scan? De luktar ju även fis oätna!

När jag väntade mitt första barn och (även då) låg i veckor i sängen minns jag att den äckliga lukten av fis-köttbullar stank från frysen, som mannen snabbt öppnat, in i sovrummet.

Lite pics från dagen också 🙂 natti folks!

20140620-232705-84425763.jpg

20140620-232847-84527140.jpg

20140620-232856-84536622.jpg

20140620-232909-84549018.jpg

20140620-232916-84556381.jpg

20140620-232924-84564326.jpg

Läs mer

Ge barnen “allt”

Igår satt jag med en vän och pratade om våra barn, allt möjligt mammasnack helt enkelt. Kvällen blev sen, men det var så skönt med lite egentid.

Vi gled in lite kort på en sak som jag började tänka vidare på: att man så gärna vill ge barnen rätt förutsättningar för en bra framtid.

Jag nämnde lite snabbt allt som kan erbjudas en förälder och ett barn 0-1 år;
– babysim
– babysång
– babyrytmik
– mamma/barn-träning
– babysalsa (ja, really!)
– babymassage
– mamabootcamp (träning med barnvagnen)
– baby-yoga
osv osv osv

Här börjar mina funderingar. Vår kärlek för våra barn är obeskrivligt stor. Allt vi vill erbjuda dem kanske kan vara ett sätt att visa kärlek på. Men vad är det i 2000-talets föräldrar som gör att vi glömmer bort att allt vårt barn egentligen behöver under sitt första år är sina föräldrar/sin familj. Ögonkontakt, prat, lek, beröring, närhet. Sånt som både är gratis och alltid finns tillhands.

Just det. Du och jag. Så enkelt. Det är oss de behöver. Varför krånglar vi till det? Det finns ju massor med fördelar med många av de här aktiviteterna men jag undrar ändå om våra barn efterfrågar dem. På riktigt. Eller om de bara vill ha…dig och mig. Här och nu.

Är det för tråkigt att vara föräldraledig idag? Måste vi få ny input från nya aktivitetsförslag? Litar vi inte på vår egen förmåga att vara number one i våra barns liv, så att vi måste “hitta på” saker hela tiden?

Vi är så himla bra allihop, precis som vi är, och har världens viktigaste uppgift; vara där för och med våra barn, helhjärtat. Kom igen föräldrar. Nu måste vi sträcka på oss lite. På golvet där vi ligger med leksaker och brödsmulor. I lekparken med sand i skorna. I sängen, vakna fast klockan är 03. Sträck på er 🙂

Vi kan ge barnen allt, genom att ge av oss själva. Se mysig simstund och sång som ett komplement i vardagen – inte ett måste.

Läs mer

Smart Andrea!

Hur gör man för att bäst krångla till en liten övernattning för 5 personer?

Svar; man tar bara med 3 lakan.

Men med ett dubbellakan kan man trolla fram (läs riva fram) ett lakan till. Och filtar får funka för den minste. Han förstår ändå inget av mina fel och brister 🙂

Men nu så ska vi alla sova gott!

Läs mer

Blind-date! (Bebistankar)

V 27 nu. Magen rund och tjock som den ska. Ligger jag på sängen och vilar är det rena böljande havet när bebben håller på. Älskar det!

Fogarna är “bajs och bananer” men överkomliga, min rygg likaså. Men känslan av alla kickar och rörelser är så mycket mera värt än det onda.

Vem är du därinne? undrade jag idag. Har inte fött en flicka på 7 år, två pojkar därefter. Så jag är liksom inställd på att det blir “som sist” även fast jag mått mer som när jag bar min dotter.

“Bar” skrev jag precis. “Bära barnet”. Det är ett uttryck jag gillar. Jag är inte bara “gravid” och “väntar” på ett barn. Jag BÄR det.

Redan nu tar jag hand om dig. Fast från insidan. Jag bär dig. Du finns alltid hos mig, du hör mig. Du hör min röst, mitt hjärta, min sång. Du är alltid omgiven av värme. Jag ska bära dig när du är född men också när du är stor, fast på ett annat sätt. Jag älskar dig fast vi aldrig setts.

Jag läste igår att en förlossning är den enda blind-date där du får träffa ditt livs kärlek. Gulligt och sant. Men det dröjer 13 veckor till…

Tills dess får du sparka hur mycket du vill, så jag glömmer det som är tufft.

<3

Läs mer

Första skolavslutningen

Sol, regn, sol, regn. Vilket knyckigt väder 🙂

Älsklingen, snart 7 år, har varit på sin första skolavslutning. Med pompa och ståt tågade massvis med elever från Nyköpings grundskolor in på vallarna. Jag hade tur att, tillsammans med grabbarna, se Långsätterståget vid busshållplatsen och under bussfärden. Så det blev fler tillfällen att vinka till varandra!

Då vädret var som det var njöt vi av inomhuspicknick med varm korv med bröd, saft och efterföljande fika!

Eftermiddagen bjöd på grannlek och kvällen spenderades hemma med mysigt besök av några vänner; grillad färsk lax och sen tårta till efterrätt. Kan det blir somrigare?

Barnens förslag på disco var bra, men de var trötta efter dagen så det var nog mer tårar än skratt under vårt lilla disco, haha!

Nu är klockan halv tio och min äldsta ligger vaken än. Ledig från skolan ända tills hon börjar första klass! Stort! Bilder nedan på min dotter, min yngsta, lunch och fika 🙂

20140613-212708-77228426.jpg

20140613-212928-77368993.jpg

20140613-212931-77371592.jpg

20140613-212927-77367482.jpg

20140613-212931-77371113.jpg

Läs mer

Hopp och torsdag

För att återknyta till förra inlägget om den ovärdiga behandlandlingen av en äldre och en medelålders kvinna, kommer här en start med hopp!

Östra Storgatan görs ju om och terrängen kan vara svår för somliga. Efter att min dotter fått ett roligt miniröstjobb passerade vi på hemvägen en tjej och en dam med rullator. Hon hjälpte damen över den sandiga terrängen och då jag hoppat in en kortis till SNs reception för ett ärende, kommer den hjälpande tjejen bakom mig. Hon jobbade tydligen där!

Hon sa något i stil med: “Jag kunde bara inte låta henne gå själv, då hade hon fått gå runt hela för att komma fram”. Blev så lycklig över denna unga tjejs engagemang i en person som hon egentligen inte hade att göra med. Medmänsklighet! Love it! Vilken grym tjej! Dig vill jag vara gammal med 🙂

Har hämtat son och dotter på sista dagen före en lång sommarledighet och det känns kul att sommaren börjar lite “på riktigt” i och med morgondagens skolavslutning.

Ja, tänk! Jag har en flicka som är så stor nu att hon ska gå på sin första skolavslutning! Naglar är målade, locktång “borrowed” och tröjan är “new”. Resten får vara “something old”. Shortsen är “blue” btw.

Nu håller vi tummarna för uppehåll för alla skolbarn och studenters skull <3

Läs mer

Jag vill inte vara gammal med dig :(

Jag skriver om en händelse från gårdagen som upprörde mig till max. Så här får människor inte behandlas. Ovärdigt!

Jag och min tvillingsyster stannade till vid Aktersnurran för att ge barnen lite mat. Väl där ser jag i ögonvrån en gammal man och två kvinnor. De sätter sig intill oss och den gamle mannen pratar på om det ena och det andra. Lite speciell på gamla dar kanske, tänker jag. Ganska tyst i övrigt vid bordet. De kanske inte riktigt vet hur man umgås med sin gamla pappa, tänker jag vidare medan jag och min syster, som redan börjat prata om vår gamla mormor långt innan, fortsätter prata om just hur ensamt det måste vara för vår mormor i veckorna då hon inte har sällskap av sina påhälsande barn.

Min son hejar och vinkar till en massa folk som går förbi, så också till en av kvinnorna vid det där bordet intill, där den gamle mannen sitter. Hon reagerar med förtjusning och hejar tillbaka, delar öppet med sig av sin glädje till den andra kvinna vid bordet som hela tiden suttit tyst och med blicken nere, med ryggen hukad. Hon svarar: “Mmm” på kvinnans glada ord och jag drar av omständigheterna slutsatsen att den “tysta kvinnan” arbetar på ett hem för vuxna/äldre med särskilt stöd av något slag. Jag förvånas då över varför det varit så tyst vid bordet, och varför “ledsagaren” inte delat den trevliga glasstunden med sina två medmänniskor.

Svaret håller hon i sin hand. En mobil. I nästan en halvtimme har mannen pratat och pratat och pratat, den andra kvinnan mest lyssnat (eller tänkt på annat) och ledsagaren….inte haft ögonkontakt med någon av de två andra vid bordet. Bara suttit med ryggen hukad och blicken fäst på sin telefon.

Jag börjar koka men i min feghet vågar jag varken konfrontera “ledsagaren” eller fråga varifrån de kommer för att tex maila och berätta om detta. Jag gråter inombords över såna här grejer. Arg kan jag bli över allmänt dålig arbetsmoral men ledsen över att människor, som verkligen behöver extra omsorg, inte får det. Gick igång igår när jag såg detta omänskliga ske, men fegade ur. (Skäms)

Får frågor i huvudet till ledsagaren: VARFÖR ser du inte värdet i ditt viktiga arbete? Jag vill aldrig bli gammal i ditt sällskap. Du skulle inte ägna mig en sekund i onödan om jag hamnade på ditt vårdhem/äldreboende/stödhem. Är det ett dåligt självförtroende som spökar? Tror du inte på att du har något att ge? Eller är du ointresserad av ditt arbete, du hittade kanske inte det perfekta jobbet? Arbetsmarknasen må vara tuff, men det jobb man får ska man vara tacksam för och göra sitt bästa! Den gamle mannen och den lite yngre kvinnan förtjänade dina ögon, dina ord, ditt medhållande. Din tid.

Min ilska över denna ovärdiga behandling går över i ett ömkande för dig som gjorde så. Vem har lärt dig dina värderingar? Varför inser du inte ditt värde, din möjlighet att göra den här dagen till något underbart för dessa två. Jag är så ledsen för vad de gick miste om.

De gick miste om… dig. Du som kunde glatt dem mer än vad någon glass i världen skulle gjort. Genom att bara se, lyssna, beröra och vara närvarande.

Har ett uns av hopp att jag kanske missbedömde gårdagens situation helt, men faktumet kvarstår; jag vill aldrig leva som gammal i sådant sällskap 🙁

Läs mer

Äcklig glömska

Ja. Vi har katt.
Ja. De får fästingar.
Ja. Det är jag som är ansvarig för att ta bort dem.
Och göra mig av med dem.

Har haft katt sen jag var liten och är inte så kräsmagad. Nyper tag och tar bort. Undrar vilken död som är bäst men brukar välja kissochbajsdöden(toan).

Jag har en tendens att glömma “vad jag höll på med”, eller göra flera saker samtidigt. Nuförti’n iallafall.
Medan lövbiffgrytan ska till att koka upp ska jag baaara skicka ett sms.
Plötsligt har kanske 3-4 minuter gått och grytan stormkokar. Suck. Vansinnigt god i smak men för segt kött såklart.

Och fästingarna då? Jo, igår kväll plockade jag några fästingar från Zoe, vår ena katt (den med svagt psyke:) och lade dem bredvid mig på överkastet “while plocking” så att säga. Sen skulle jag ju ta bort dem direkt. Det var bara det att jag passade på att snabbt tömma tvättkorgen, som också stod på sängen, och gick av någon anledning ner med tvättkorgen igen.

-Just ja, fästingarna! säger jag högt till mig själv, ställer den tomma tvättkorgen på sin plats och….glömmer min mening och de äckliga fästingarna i samma sekund. Fail!

En timme senare ska jag sova och ser herr Tjock rööööra sig på överkastet. Har flyttat sig säkert 15-20 cm. Galet äckligt. Problemet var att de andra var spårlöst försvunna. ÄNNU värre! Det tar bara några minuter som tur är, med full belysning i rummet och mobilficklampan som noggrant genomsökte millimeter efter millimeter. Men jag fann alla. Även de små. Den sista tjockisen (alltså de är så äckliga) hade till och med promenerat sin feta hydda från överkastet till prydnadskudden.

Ska aldrig glömma mer. Ååååååh så äckligt! Känsliga tittare varnas:

20140609-223329-81209660.jpg

Läs mer

Effektiva måndag

Vardagar är bra grejer. Man vet var och när folk i familjen är och gör. Måndagar och fredagar, då båda pojkarna är hemma, är bra dagar att få nåt gjort eftersom de efter frukost alltid har en lugn lekstund tillsammans. Gröt i magen är verkligen en bra start på dagen 😉

Halv åtta satt vi vid frukosten. En timme senare var jag färdig med 4 olika maträtter till husvagnstrippen och en ytterligare timme senare hade jag (äntligen) möblerat tillbaka glas och porslin samt torrvaror/konserver som bytt plats ett år eller så. Köket är inte så bra planerat och det är svårt att använda skåpen ultimat, tycker jag. Nåväl. Nu är sakerna på logiska ställen åtminstone. Tillbaka till dagen. Halv tio fick de en frukt och så gick vi en sväng till lekparken. Nu sover minstingen och jag ska sova i solen om jag pallar trycket 🙂

Sen ska vi bada efter melliset med en annan familj. Kul med spontana lekträffar! Rabarbersaften som stått sen i lördags är färdig för upphällning ikväll! Mums!

Effektiv måndag = skön måndag. Veckan har börjat bra (efter en och en halv timmes vakenstund i natt. Den får jag väl skriva om en annan dag:)

Läs mer

Vad ska jag bli?

Paus igår i bloggen. Hade en urmysig dag med vänner, häst och sol (tills regnet överraskade oss).

Idag har jag lyckats delta på två gudstjänster (fast far min hann med tre!). Barnkyrkan hade avslutning på vallarna med strålande sol, tipspromenad och fika. Sent på kvällen var luften ljum och jag och mina föräldrar begav oss ut till Runtuna Kyrka för att, förutom att morsa på en massa “kändisar” från bygden, gratulera och delta vid HL’s första mässa som prästvigd.

“Tänk, NU är hon precis där hon är skapt för att vara” tänkte jag. Ja, det är man ju varje dag, på ett sätt. Men hon har liksom funnit sitt “kall i livet”. Vad är mitt? funderade jag vidare på. Och ja, den frågan har jag funderat på fler gånger.

Att vara mamma känns som mitt största kall i livet, kan man ha en mer betydelsefull och givande uppgift? Självklart finns det mer utanför moderskapet – så vad väntar där runt hörnet för mig? Vad finns i mig?

Jag stämmer in i en av (typ) psalmerna i mässan. Den som jag hörde min barndoms präst sjunga ofta. Jag älskar melodin och både stämbanden och själen sjunger med. Sjunga. Jag älskar att få använda rösten.

Jag sitter i de, för gravida åtminstone, mindre bekväma bänkarna och har en livlig älskling som kickar runt. Barn. Jag har alltid gillat att vara kring yngre barn. Det okonstlade. Enkla. Ofördömande. Man är av bara farten accepterad för den man är.

Jag kommer hem och börjar genast tänka på hur veckan borde “styras upp” i och med annalkande semesterförberedelser. Listor. Ordning och reda. Jag gillar excel 🙂 Struktur är gött.

Vad blir det av en sån som mig? Om ett drygt år eller så hoppas jag på att barnen ska få njuta av föräldraledig pappa. Då är det min tur att….ja vad? Det får framtiden utvisa.

Läs mer