Från Alfons till alla upprörda

Hej!

Jag heter Alfons och jag föddes 1972. Jag föddes när könsrollerna var mer uppdelade än idag, men jag är precis som vilket barn som helst. Fylld med bus, rädslor, drömmar och fantasi. Jag är kanske inte som du på varenda punkt – men jag finns. Precis som du.

Jag har ingen mamma. Men jag har en förträfflig pappa som är så huslig så! Fast han lägger glassen i förrådet och kalsongerna i frysen.  Han kan laga mat, tvätta kissiga lakan, läsa saga och stötta mig när jag är rädd för spöken. Och han jobbar så att vi ska ha det bra hemma. Sen går han med mig till dagis, det känns tryggt. Förlåt, det heter ju förskola nuförtiden. Hoppas det är ok att jag säger dagis. Jag är ju barn av min tid.

Just ja, min pappa röker. Det är inte bra för hälsan, säger de. Det vet nog pappa. Men medan han röker har andra mammor och pappor år 2014 blivit berusade alldeles för många gånger och provat på en och annan modern drog, som jag inte ens kan namnet på. Men ni kanske har det bättre nuförtiden med hälsan än vad min pappa har?

Jag åker inte till Thailand eller hoppar studsmatta i trädgården. Jag spelar inte dataspel eller bläddrar med fingrarna med en smart telefon. Jag läser spännande böcker om djur, eller leker djungel hemma. Kryddburkar kan bli soldater, visste du det? Jag har lekparker i området där jag bor. Ibland leker jag med barnen där nere. Spelar fotboll med dem som gillar det eller bygger koja med dem som gillar det. När jag har min fantasi med mig har ni era smarta, coola, dyra, moderna leksaker. Vi är olika, men ändå lika.

Jag är ingen grabbgrabb som bara leker med pojkar. Nej, en av mina bästisar heter Milla. Jag gillar henne precis som hon är. Vi gillar varann så mycket att vi vågar bli osams, för att sedan bli sams igen. Jag leker med Victor också. Och just ja… Mållgan. Nuförtiden kanske det heter att jag är introvert eller har en bokstavskombination eller nåt, men då hette det bara ”låtsaskompis”.

När jag föddes sades det kanske rent generellt så här i skolklasserna på rasterna:

”Flickor kan man inte leka med. Dom får inte vara med. Tjejbaciller! Nej aldrig att de får vara med, säger pojkarna. Vi leker inte med tjejer. För tjejerna är tramsiga och fega.”

”Flickor är svaga och gråter för småsaker. Och de speglar sig och kammar håret och är noga med sina kläder. Och kommer alltid ihåg att göra läxan och fjäskar för fröken. Och viskar och tisslar och skrattar åt ingenting. Och leker tråkiga lekar och håller bara sams två och två. Och skvallrar och kan inte hålla tyst med hemligheter.”

Jag höll inte med om vad de sa på min skola. Jag lekte med vem jag ville i alla fall. Jag gillar Milla och hon gillar mig.  Ni har väl läst om hur mycket vi leker ihop. Vi bakar pepparkaksbokstäver, har specialkalas, bygger kojor och en massa kul.  När det gäller just mig och Millas relation är väl det viktigaste att jag valde att göra det jag trodde på. Det som som jag trodde var sant. Oavsett vad de där lögnhalsarna på skolan tramsade om.

Jag har några figurkompisar också. Bli inte arga på dem för att det sker saker i deras verkliga fantasi som ni inte håller med om. Pippi har t.ex. inga kvinnliga poliser som jagar henne. Men i verkligheten finns det tjejer som kan var poliser. Bamse är en björn med kläder (!) som lever i en traditionell kärnfamilj. Men i verkligheten ser familjer ut lite annorlunda idag. Några förfasas, andra applåderar.

Men snälla, låt mig få vara mig själv och bli inte arg för att jag kommer från en tid som du inte ställer upp på till 100 %. Ingen är perfekt. Du kan hitta fel i alla barnboksfigurers liv om du väljer att se det så.

Fortsätt att läsa boken om mig och Milla, och lägg till några ord där det passar dig. Säg till exempel i början av ”tjej-avsnittet” att ”Det finns några pojkar i Alfons skola som säger att….text… Men de bara ljuger.” Prata med era barn om det som är viktigt för er. Göm mig inte. Glöm mig inte. Jag är viktig för alla sorters barn. Barn som också är barn av sin tid

Ärliga operfekta hälsningar från Alfons.

(Som avslutning måste jag självfallet förtydliga att det är jag och inte Gunilla Bergström som skrivit texten. Jag vill på inget sätt inkräkta på hennes underbara figur och låta detta påhittade brev stå skrivet i sten som något som Gunilla skulle ha skrivit/tyckt/menat. Observera detta både ni och Gunilla som kanske blir ”arg” för att jag skriver i Alfons namn. /Andrea)

4 thoughts on “Från Alfons till alla upprörda

  1. Aha, så folk blir alltså upprörda för att någon kritiserar just Alfons?

    Ska man inte få reagera på, kritisera och diskutera innehållet i en för att den tillhör “bokskatten” (eller vad man nu ska kalla det) tycker du?

    En bok är väl inte automatiskt bra för att den en gång återspeglade något som idag är historia, kanske för att återspegla just historien då förstås men då måste man också få reagera på innehållet och lyfta fram det för att sättas i relation till dagens värderingar.

    Om man heliggör en bok på det sättet och förbjuder ifrågasättande och diskussion så är man verkligen på fel spår.

    Anmäl kommentar

    1. Jag tänker mer att mitt lilla påhittade brev är just en del i debatten. En del röster säger: läs inte mer Alfons. Min röst säger: läs Alfons men förtydliga det du står för om det på några sidor krockar med din bild av samhällets rätta ansikte. Jag läser böcker som tex har svärord i sig och väljer att se boken som en fantasi-skatt och byter isåfall ut ord. Just Milla-avsnittet är en perfekt möjlighet för dels mig att reflektera över hur jag vill presentera det men också dels för mina barn så att de själva får samtala tillsammans med varann och mig som vuxen om hur
      Man själv tycker att det borde vara. Tycker de som Alfons eller som hans (enligt mig ljugande) kompisar. Att jag själv valde att säga nåt i den här frågan är mest för att man dömer ut en hel bokserie just pga ett (förlegat) avsnitt. Hade en hel serie handlat om att tjejer är dumma i huvudet, mindre värda, griniga eller nåt, ja DÅ hade jag nog slutat läsa den bokfiguren. Men i detta sammanhang tycker jag snarare att det är ett ypperligt tillfälle att få till ett gött samtal med sina barn om frågor kring just kille/tjej. Förstår du lite mer hur jag menar?

      Anmäl kommentar

  2. Tror jag förstår vad du tänker!

    Jag tror det är jätteviktigt precis som du säger att prata med sitt barn om sådana här värderingar och påståenden, det jag ställer mig tveksam till är om det verkligen är värt det att utsätta ett så litet barn (3-4 år) för det genom att låta det se t.ex en film där en sån här scen förekommer. Jag tror inte ett så litet barn är moget att förstå eventuell sensmoral och kanske förstår ännu mindre i biomörkret där man inte kan stanna upp och prata om det.

    Jag vill inte att mitt barn ska se en sån scen, där (i relation till honom) stora barn (dessutom av samma kön) i grupp pratar nedlåtande om tjejer/flickor. Jag vet att han tar in, funderar på och provar själv sen.

    Jag tänker inte klanka ner på Alfons heller, man får gärna läsa Alfons om man vill, själv är jag bara inte så intresserad av dem. Vår fyraåring har sett nåt avsnitt på SVTPlay men han har stoppat och bytt till nåt annat i stället (typ “Florries drakar” eller “Charlie & Lola”) så jag ser ingen poäng med att introducera Alfons för honom för sakens skull. Tror dessutom att han är lite för liten än för många av de frågeställningar som kommer upp i Alfons.

    Plus att han läser själv, så hade vi böckerna med Alfons hemma skulle han kunna läsa dem utan att någon fanns med att svara på eventuella funderingar eftersom vi ju inte kan förbjuda honom att läsa sina böcker 🙂

    En diskussion kring kille/tjej är heller inget som har varit aktuellt för oss hittills, det var inte förrän nu när han började förskolan han började reflektera över tjejer och killar (då de tilltalades med det där, “kom nu killar!”). Det var aldrig en issue innan, trots att han har ungefär lika många tjejer som killar bland sina “privata” kompisar. Det var ett tråkigt resultat av att han började förskolan.

    Anmäl kommentar

    1. Jag håller med att det blir annorlunda i en biosalong där man inte kan pausa och samtala om vad man just såg. Då blir det mer komplicerat. Gällande just kille/tjej så märks det att man pratar mer om det i skolan nu, alltså jobbar med det i skolan. Min 7-åring säger att ingen färg egentligen är tjejfärg och så. Men jag har en son som är 5, som mest lekt med tjejer, och som (enligt oss föräldrar) stött på mycket av machomans-lek via förskolan och som påverkat honom till det negativa. Men det är en egen reflektion och inget som är vetenskapligt bevisat på lokal nivå 🙂 Det kommer alltid finnas filmer, serier, böcker, figurer, musik m.m. som inte går i linje med vad man själv tycker. Då tror jag att det är bra med samtal än att bara stänga av direkt. Tack för ditt engagemang och dina synpunkter. Intressant att läsa dina ord!

      Anmäl kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

17 + 13 =