Märkligt manligt möte

Var börjar man?

Följande info från maken igår:
-Imorn kl 9 kommer en man hit för att serva dammsugaren. Han ska bara serva, inte sälja! Vill han sälja på en massa så får du be honom ringa mig.
Jag: “Ok, får se hur det går då”…

08.40 idag inser jag att jag borde gå upp (tack Gud för barnen som sommarsovit och leker bra själv:) tar på mig nåt simpelt och precis när jag ser mig i spegeln och inser att 1) jag ser morgontrött ut 2) jag borde duschat igår så säger dottern; han kommer nu! Hjälp!

Vi har tvättställningar framme och en massa kassar med skor och allmänt stökigt då sjukdom varvats med “måsten” efter hemkomsten från husvagnssemester del 1 (den som blev av).

Sällan man öppnar i denna look, och med detta huskaos, men jaja. (Svälj)
En lugn och trevlig man kommer in i kaoset och sätter sig i trappen och börjar skruva isär delarna på dammsugaren (som jag kärleksfullt skrivit om tidigare:) Han påpekar vilka delar som behöver bytas ut (nähä!) medan jag liksom lever “privatliv” i köket eftersom vi inte ens ätit frukost.

Rutinmässigt vill barnen be för maten så det blir “Mat halleluja, amen!” medan han skruvar på. Vi äter vår gröt och det känns lite märkligt att ha en främmande man hemma medan man liksom fortfarande “gör morgon”.

-Vad jobbar du med? frågar nyfikna barn.
-Jag hjälper din mamma, skämtar han. Jag diskar, lagar mat och fixar uppfarten till huset. (Hade han sagt så om maken varit hemma? Att han hjälpte mamma?)

Han vill byta ut delar, men jag säger att vi inte ska det. Eller; han trodde liksom det var därför han kom och menar att det blir ju lite risky att fortsätta med den i dagens skick. Maken är inte hemma och vi försöker nå honom utan resultat för annars kostar nästa besök om delarna beställs i efterhand liksom.

Han ser pianot och frågar dottern om hon spelar. Ja…en sång… Hon försöker sig på Blinka Lilla. Han frågar mig detsamma.
-Ja, svarar jag medan jag plockar undan frullen.
-Kan du inte spela nåt?
-Nehejdu, blir det snabba svaret. Ut i köket, sätt en deg. Vad är grejen? Varför ber man frun i ett hus spela ett stycke? Märkligt. I övrigt är han ganska inne i sitt arbete och liksom inte på med tusen frågor om familjen och sånt. Men why? “Kan du inte spela nåt?” Nej. Det tänker jag inte.

-Hur långt kvar? menar han gällande min kula.
-10 veckor typ säger jag och fortsätter duka undan.
-Det märks inte.
Och?! Jag är inte den som tar så illa vid mig när min mage diskuteras tex mammor emellan på en öppen förskola. Man delar liksom med sig av egna erfarenheter i såna sammanhang även om just magstorlek eg är oviktigt. Men hemma. Med en främmande man. Why igen.

Han menade inget illa med varken magen, pianot eller hjälpa-din-mamma-skämtet. Verkligen ingen jobbig på-försäljare eller snusksnubbe. Lugn och trevlig. Men hemma, i mitt hem…. Nej det gick inte ihop allting idag, kände jag.

Nästa gång får maken vara hemma (det är ju inte ens jag som dammsuger:).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

fjorton − tre =