Ett barn på golvet

Ingen av mina barn har (än så länge) varit ett sånt där “skrikande-barn-på-golvet-barn”. Vi har absolut fighter och sura miner, bråk och tjafs som alla andra men sluppit just det där när barnen slänger sig i protest på golvet i affären (eller var man nu är) och bara skriker.

Idag hade vi ett inbokat besök på BVC med vår minsting, ja han är snart 1 ½ år, men ändå vår minsting. Dags för getingsticksprutan. Man kan inte förbereda ett barn 0-2 år särskilt mycket. De kommer glatt ovetandes in till doktorn och bärs ofta gråtandes ut… Jag brukar säga att “nu ska vi till doktorn och få en spruta i benet”, nypa mina barn i båda benen och lite pipigt säga STICK! för att på något sätt försöka förklara vad som komma skall. För mig känns det bra att iallafall ha fått ge ett försök till förberedelse.

Detsamma skedde idag. Både hemma och precis innan sticket passade jag på att nypa till och säga stick innan jag lyfte min son från soffan han lekte så VÄLDIGT nöjt i, till stolen där han skulle få sitt “stick”. Han verkligen älskade att leka med just de leksakerna. Jag hade precis innan sagt till doktorn att han generellt varit ett väldigt enkelt barn, men senaste tiden börjat visa “vilja” och skrika till när det inte gick som han ville.

Sköterskan visade en jättespännande leksak, sticket kom från doktorn, han gnydde knappt, men blev lite frågande i ögonen “vad hände nu, mamma? Det gjorde ont”. Men alltså, han gav knappt ifrån sig ett pip! Han klättrade direkt ner från knät och skulle prompt upp i soffan till de otroligt roliga leksakerna när jag berättar att “nu ska vi städa”. Medan jag plockar i saker i korgen blir han arg och så sätter det igång….

Han skriker. Högt! Vill tillbaka till doktorsrummet och nöjer sig INTE med leksakerna i väntrummet. Inte ens mobilen är rolig att titta på. Massa föräldrar i väntrummet och man tänker bara: “eh…ja, han brukar inte skrika så HÄR mycket över saker”. Han gick tillbaka till ena sköterskedörren, jag fick hämta honom och han LÄGGER SIG PÅ GOLVET OCH SKRIIIIKER sådär som mina barn ju egentligen aldrig gör.

Förrän nu.

Ska bli enormt spännande att se om tvåårstrotsen matchar detta utbrott samtidigt som lilla bebisen kommer. Riktigt skoj…. Här nedan kommer en before-picture. En after-picture kom inte av förklarliga skäl. (Kanske ska tillägga att väl hemma vid lunchbordet var han sitt vanliga bubbliga glada jag.)

Nu ska jag sova. Sicken pärs! Förlåt alla andra i väntrummet…

20140422-115454.jpg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

11 + nio =