Fira, yra och smörja

Idag firar vi vår mellangrabb. 5 år. 5! Skriver siffran och skrattar. Hallå, fem år! Han börjar ju bli “stor”. Galet! Det blev paket och lite skattjakt efter några paket till och “lyxfrukost” som barnen säger när havregrynsgröt på firardagar byts ut mot fruktyoghurt och bröd. Första lyxfrukosten med köpebröd dock.

För att kunna fira med hembakt bröd, måste jag sluta yra. Men i mitt tillstånd är det inte många minuter stående innan jag blir matt. Det blev jag varse om igår när vi i djuraffären väntat kanske 3-4 minuter på expedit, och vi började samtala med ledig sådan om kattmat. Lämpligt nog fanns vårt märke i golvhöjd, varpå jag satte mig på huk för att diskutera vidare. Jag förblev där tills samtalet var klart. Likaså i leksaksaffären när Storasyster skulle välja legopresent till födelsedagsbarnet. Man får passa på när tillfälle bjuds 😉

Idag har jag legat i badet med minstingen (saknar att bada badhus med honom) och jag smorde in honom med det braiga ekologiska kokosfett som vi har till hela kroppen (och till nyttiga chokladbollar, dock inte samma burk!)

Vid middagssovet såg jag dessa söta feta kokosavtryck på golvet där jag smort in honom efter badet. Ettåring was here…

20140318-123133.jpg

Läs mer

Tillökning

Med vilken rubrik outar man att vi väntar barn nr 4? Tillökning. Så fick det bli. GRATTIS säger alla med ett stort leende. Jag har svårt att le tillbaka på riktigt. Har varit mindre skojsigt den här gången, även fast bebben är planerad. Bakom alla recept och allmänna blogginlägg har en sjukskriven mamma legat med WordPress i mobilen i hand och försökt komma på nåt att skriva om förutom hur jag mått. Det ÄR bättre den här veckan och jag hoppas att det ska fortsätta uppåt. Men sen någon vecka i slutet av januari har min IRL-värld inte träffat Andrea.

Den där ganska positiva Andrea, som glatt bakat bröd till sina barn där hemma och tagit emot grannbarnen med öppen famn. Andrea som besökt badhus eller någon öppen förskola i veckorna och gått i kyrkan på söndagarna. Andrea, som gärna bjudit in folk i huset för en semla, julfika eller kräftskiva. I år blev ingen semla gjord. Eller äten. Kyrkan har fått besök av alla i familjen utom mig och grannbarnen har antingen fått vända i dörren eller förvånat se en trasa i en säng.

För Andrea har legat där, i sängen med skygglappar, trött och illamående. Men det är ju varken unikt eller stackarstackars. Jag är ju inte ensam, det är ju inte ovanligt med jobbiga graviditeter. Men det är jobbigt att inte vara sig själv. Att säga nej och hoppa av engagemang man egentligen älskar. Och att inte finnas till för min man eller mina barn som jag velat.

Jag har tyckt så synd om barnen, som suttit själva vid kvällsmaten när mamma legat på madrassen i lekrummet medan pappa jobbat kväll. Tur att ettåringen har aptit och äter själv. Lilla barn… Maken som varit hemma dagtid har gjort ett obeskrivligt jobb. Älskade man.

Har hört en del kommentarer, mellan barnen och pappa på nedervåningen, som gjort ont samtidigt som jag har lett åt dem:
– Va?! Kommer MAMMA följa med?
– Ja!
– Fett! Jag trodde hon skulle ligga i sängen.

– Är mamma hemma?
– Ja.
– Det känns inte som det när man kommer hem…

13+3 eller nåt idag. Fast gravid.se säger v15. Om nästan ett halvår (hjälp vad länge!) kommer en älskad nummer fyra. Jag längtar tills jag längtar. Nu hoppas jag bara att den här lite bättre veckan är starten på nåt underbart.

Så att jag kan bli mig själv igen. 🙂

20140316-145940.jpg

Läs mer

Schack matt!

Matt, ja – det är jag idag men så kan det vara. Det ägnar jag inte fler rader åt just nu.

Däremot tänkte jag ge er ett fredagsgott kakrecept, med inspiration från en duett ur Chess som jag och en kollega framför i NYMOS musikalkonsert till helgen. I know him so well…(Kom och se! Gjorde lite reklam med den duetten i morgonsoffan på Pelles Lusthus imorse by the way:) Så här kommer smaskiga schackrutor i matberedare:

SCHACKRUTOR

Deg 1
100 g smör
2, 25 dl vetemjöl
2 msk socker
2 tsk vaniljsocker

Deg 2
100 g smör
2,25 dl vetemjöl
2 msk socker
2 msk kakao

Blanda alla ingredienserna till deg 1 i matberedare (med kniv). Ta ut degen ur bunken och lägg åt sidan. Gör detsamma med deg 2.

Dela varje deg i två lika delar. Rulla ut dessa delar (2+2) till fyra långa korvar. Forma korvarna, på exempelvis en skärbräda, till rektanglar/rätblock genom att ömsom platta, ömsom vända på korven ett kvarts varv. På så sätt får du fram en kvadratisk form, på varje “schackrute-korv”.

Bygg sedan ihop dessa rektangulära korvar så att snittytan ser ut som ett schackbräde. Platta och vrid 4 gånger så att bitarna sitter ihop och snittytan ser så kvadratisk ut som möjligt.

Ställ in skärbrädan med den formade kakdegen, oskuren, i kylen i minst 30 min. Sätt ugnen på 175 °C.

Skär 3-4 mm tjocka kakor av kakdegsrullen och lägg på plåt med bakplåtspapper. Grädda i 8-10 minuter.(de vita rutorna ska knappt få färg)

Låt svalna. Kakorna går åt på en dag eller två men kan självfallet frysas in 🙂

Bilder nedan (jag säger inte var den sista kakan hamnade)

Trevlig fredag!

20140316-133421.jpg

20140316-133641.jpg

20140316-133649.jpg

Läs mer

Vrålåket

Ja, vi har ett sånt här hemma. Men inte i form av en bil…utan en dammsugare.

Min älskade man var en gång i ti’n dammsugarförsäljare. Ni vet såna här dammsugare i 20.000-kronorsklassen. Hans snälla föräldrar köpte en (tokstollar). När vi gifte oss kom den där maskinen på tal och det föreslogs att vi kunde få köpa den för 6000kr om jag minns rätt. Jag var starkt emot det. Den är tung, ful, högljudd och kräver åtminstone medelbetyg i teknik för att få ihop den.

-Jag lovar att ansvara för dammsugningen, bedyrade min man.
Då så. Så fick det bli.

Man får nästan hörselskador av decibelnivån, även fast den har fördelarna mattpiska, mattvätt/schamponering och slipning. (Samt att jag slipper dammsuga…) För den döva användaren kan man även använda massageinstrumentet (för ryggen alltså…inget annat)

Denna maskin har fått många suckar från mig. Men idag när jag låg i badet och maken dammsög tänkte jag: det här är säkert en grej jag skulle sakna om jag förlorade Martin.

Så dammsug på du, älskling, med din skränande maskin. Bara du stannar hos mig <3

Läs mer

Hårig kassler

När det är januari/februari, töväder, mörkt och mulet så tänker jag inte så mycket på det. Tånaglar och orakade ben. Men när NYMOS musikalkonsert närmar sig och jag  för nån timmes kvällsrepetition, måste dra på mig kasslerstrumpbyxor för första gången, är synen minst sagt komisk: julens nagellack som inte nötts bort på stortån, och håriga kasslerben. Att dessutom komma hem och inse att man gått en hel dag med trosorna utochin, gör det ännu mera komiskt. Jag får bjuda på den. Hepp!

Läs mer

Skolan, ja. Men föräldrarna då?

Såg ett foto i morse där nazister skrivit rasistiska kommentarer på Vasa Real, en skola i Stockholm. Skolans egen hemsida bekräftar detta. Jag läser också, den här morgonen, ett protokoll från skolrådets senaste möte från dotterns  skola. (Heja skolråd förresten!)

I protokollet fick vi reda på en massa nyttig information om det som sker på vår skola. En punkt handlade om rasterna och skolans konstaterande att mer behöver göras för att få värdegrunden mer självklar för eleverna, något som jag tror inte är unikt för just vår skola. Jag läste vidare att det ansågs viktigt att fortsätta samarbetet med förskolan, så att värdegrundsarbetena hänger ihop. Det skulle resultera i att eleverna redan när de kommer till skolan både kan och förstår vad som krävs för gott samspel i grupp.

Här stannar jag upp. Jag blir både glad, lite frågande och irriterad.

Jag blir glad över skolans insikt över aktuellt problem och över att vi har en skolsyn i Sverige där värdegrunden är en grundläggande del för god elevhälsa, gott samspel och därigenom mer utrymme för problemfria lektioner och raster vilket borde mynna ut i goda studieresultat.

MEN jag blir samtidigt lite frågande över det här med värdegrunden i stort. Nu kanske jag gör det hela lite FÖR enkelt (för jag kan inte det här som skolorna kan), men kan man inte bara ha några enkla ledord, eller korta meningar som ALLA Sveriges skolor och förskolor arbetar efter så blir ju samarbetet i det stora hela enkelt, överskådligt och lika.
– Alla är lika mycket värda (kön, religion, sexuell läggning osv).
– Behandla andra så som du själv vill bli behandlad
– Vårdat språk (svordomar, könsord, skällsord osv inte okej)

Och nu till det som gjorde mig irriterad. Det kom in förslag på att man ska jobba mer i klassrummet med övningar i hur man hanterar ilska. Syftet med övningarna som föreslogs är bra. Föräldrarnas önskan om att hjälpa till med förslag är bra. Men INGENSTANS i protokollet står det om den basala informationen att värdegrundens grogrund måste ligga i varje enskilt hem, som en förutsättning för att det ska fungera i skolan. Och sen när ska skolans dyrbara lektionstimmar gå åt till att uppfostra våra barn (ja, värdgrunsarbetet ska finnas, men det ska genomsyra hela skoldagen allmänt, anser jag, inte vara en lektionstimme i anger-management)

Om jag arbetar hemma med dessa frågor, från det att mitt barn är en rosig liten bebis tills den dag de blivit vuxna, och om du gör likadant så har vi vunnit en massa vad gäller de här frågorna. Det handlar om vilken ton vi talar till varandra hemma, hur vi talar om andra hemma, vilka ordval vi har, om vi lyfter mer än trycker ner, hur vi hanterar den som “inte är lik oss” osv. Och nu pratar jag inte bara om bögen, muslimen eller fruntimret utan om hur AIK-nörden pratar om Djurgårdaren, hur den rödröda röstaren pratar om den blåblå röstaren, hur den prydlige grannen pratar om den stökige grannen. Hur den långsamma pensionären pratar om den snabba ungdomen. Och tvärtom. Barnen gör som vi gör, som det så fint heter…

Dessutom ska varje barn i hemmet mötas med respekt från den vuxna, utan att vi för den skull glömmer det viktiga och grundläggande i att det är den vuxne som bestämmer och sätter gränser för vad som är okej och inte okej.

Vi föräldrar kan inte förvänta oss att skolan och förskolan ska uppfostra våra barn. Men vi kan förvänta oss att de ska ge våra barn en bra utbildning (med en god värdegrund som röd tråd i allt.) Vårt eget värdegrundsarbete i våra hem kommer först, sen tar skolväsendet vid. Eller?

 

 

Läs mer

Glömsk kvinna och sängbyte

Jag VET att kvinnodagen ALLTID är 8 mars. Men av nån anledning slog det slint igår och jag kom med mitt kvinnliga inlägg en dag för tidigt. Äsch, vad glömsk jag är ibland. Jag har dessutom officiellt brutit mot det där himla godisförbudet. Ja, vilken GLÖMSK person jag blivit 🙂 Skönt.

Idag har vår lilla “kvinna” fått ett eget rum, och nu delar småbrorsorna på stora rummet istället. Spjälsängen är således borta och ettåringen ska sova i vanlig säng (kökssoffa). Eftersom det på dagsovet bara var att lägga honom ner i sin nya säng och han somnade på stört, kunde man ju tänka att det skulle gå lika smidigt på kvällen. Men nu ligger pappa där, ettåringen mmmm-ar med sin napp och 5-åringen (snart) ligger och stör sig på det nya insomningsljudet, som jag personligen bara ääälskar att höra <3

God natt på er

Läs mer

Tack för att ni vågat! Jag lär mig än…

Har tidigare skrivit ett inlägg om att våga säga ifrån. Då handlade det om rasism. Idag, dagen till ära, handlar det om kvinnor.

Endel tycker att man inte ska fira nåt som fortfarande inte är bra. Men jag vill säga HURRA för allt som HAR förändrats till det bättre och TACK till er som vågat, orkat, kämpat och vunnit alla små steg närmre jämställdhet i Sverige.

Jag själv är den pinsamma typen. Den feministfeministerna skäms över. Jag som inte vågat säga nej, varken på mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet eller eftergymnasiala studier. Inte heller i yrkeslivet. Jag vågade inte säga nej när killar, och även någon gång lärare och kollegor brutit i respekten mot mig som tjej/elev/kvinna/kollega. Jag vågade inte säga nej för mig själv, men heller inte för andra som också objektifierades eller skämtades med.

Jag är så glad över att vara flerbarnsmamma och snart 31. För med barnen och åren har jag blivit lite lite klokare, lite lite modigare. Jag har inte mycket skinn på näsan, men mer idag än för några år sen. Och mer ska det bli.

Så TACK till er girls som gjort ett bättre jobb än jag, förr i ti’n och i min samtid. Hurra för er idag. Jag ligger efter men vågar lite mer idag än igår. Hav tålamod.

Läs mer

VAD får er att behandla en tjej så här?

Jag är fly förbannad! Vad är det för sjukt samhälle vi lever i? VAD är det för fel på unga killar i Sverige 2014?

Tre killar, monster, tvingar en tjej (märk VÄL att alla är bara 15-16 år!) att utföra oralsex med en av killarna, monstren, under vapenhot. Sjuka onda samhälle!

Vad har ni haft för fäder? Vad har ni spelat för spel, kollat på för program, läst för litteratur, lyssnat på för musik? VAD får era från början normala bebishjärnor till att på 15 år utvecklas till socialt handikappade “unga män” med en usel kvinnosyn?

Skyll inte på en “lek” som går överstyr.

Arg, arg, arg.

 

Läs mer

De, dem, dom?

Förskoleklasstjejen kom till mig med en fråga igår, strax efter att jag lyssnat på P1 språket där både språkälskare, allmänt språkintresserade och (enligt mig) negativa språkkonservatister får säga sitt.

Frågan löd: Mamma, stavas “dom” (de) med O?
Millisekunder i mitt huvud hinner jag reflektera över att det gör lite “ont” i mig att svara ja. För egentligen stavas ju dom varken med O eller Å som var hennes alternativ (dom/dåm). Enligt mig. De eller dem ska det ju vara beroende på vilka man i meningen åsyftar. Enligt mig.

Men jag inser att ord som för mig var självklara i skolåldern, inte kommer att vara självklara när jag läser läxor och böcker med mina barnbarn. Språket utvecklas ju hela tiden. Så även skriftspråket.

När kommer mig, dig och sig helt ha ersatts av mej, dej och sej? Och när säger man säjer, med pennan? Och kommer de och dem ersättas av dom, och hur ska man då veta vilka man pratar om om “dom gav presenten till dom”? I många lägen kan kontexten avslöja det, men inte alla.

Ibland är jag förstående till utvecklingen, ibland är jag så där negativ och konservativ.

Men hur svarar man en sexåring som vill stava rätt?

Jag började med att snudda vid boken hon läste igår, där det stod de hela tiden (hon läste DE men jag gissar att hon inte drog slutsatsen att ordet måste betyda DOM, jag vet inte, men jag gissar). Men jag insåg snabbt att det blev överkurs och svarade således:
-Hur skulle det stavas om det inte stavades med O? (Å blev svaret). Då ska du skriva med O.

Dom är söta när dom frågar dom vuxna vad dom ska skriva.

Läs mer