Andrea – the tonårsförälder?

I år blir mina barn 2, 5 och 7. Ändå har jag redan tagit vägar i mitt huvud och funderat på hur det ska bli att vara tonårsförälder.

Kommer de att reagera utåt eller inåt, kommer jag att vara orolig eller trygg på kvällarna för att jag “känner mina barn”. Jag hoppas att det drösar in massvis med tonåringar på helgkvällarna som är sugna på flera plåtar varma mackor. Eller vill de inte ta hem kompisar för att mamma är pinsam? Kommer de att stå upp för sig själva? Kommer de att ta emot skit eller säga nej till den? Kommer min dotters nej betyda ett nej? Kommer mina söner respektera och värdera sina tjejkompisar som deras jämlika?

Jag vet inte om alla föräldrar funderar så här, redan när barnen är små. På ett sätt är jag en sån person som tar saken när den kommer. Men jag undrar ändå: hur kommer det att bli?

Och ändå, till syven och sist, är det inte mina tankar som hjälper mig. Det är istället de val jag gör idag och det sätt jag och min man väljer att uppfostra dem som leder till dem de kommer att vara om tio år.

Så jag kanske inte ska tänka så mycket utan istället göra nåt vettigt idag. Skälla lite, krama lite, tjata lite, lägga mig i och låta dem vara. Och vara ett gott exempel. Så får jag se vad det blir av dem i slutändan. De blir nog trevliga människor till slut alla tre, med lite mamma-skavanker som de borstar bort själva när de blivit vuxna. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sex + sex =