Ett livsviktigt streck

Idag hade jag förmånen att få delta och sjunga på en begravning. Den här gången till en bekant till familjen. Pastorn som höll i ceremonin sade några ord som fick min hjärna att tänka till. Han talade om gravstenarna och hur livet markeras med ett streck. Datum födsel, datum död och däremellan ett litet –

Tänk vad som ryms i det där lilla strecket, tänkte jag. Ett helt liv fyllt av känslor, smaker, dofter, intryck, musik, kärlek men också motgång, mörker, lidande och sorg. Ett liv där vi mött otaliga människor på resan mellan födelsen och döden. Människor man velat ha fått mer tid med, människor man helst velat radera ur minnet. Jag började tänka på att varje dag verkligen är en gåva, och att jag varje gång jag möter en människa faktiskt, på något sätt, gör ett utbyte med denne.

Därför vill jag försöka sträva efter att vara uppmärksam på just det; att det sker något vid varje människomöte. Något som blir en del av den andra människans “streck” i livet. Och jag vill också påminna mig själv att inte bara säga “tack för den här dagen”, som jag brukar vid aftonbönen, utan verkligen känna tacksamhet.

Vad gäller döden av en äldre avliden så känner jag, som gudstroende, mer sorg över dem som finns kvar och saknar sin make, pappa eller vän, än för den som faktiskt mött Livet. Livet på andra sidan. Men det är inget streck med två ändar. Det är en cirkel.

Vila i frid ÅE. Vi ses i himlen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

2 × fyra =