Länge leve mannen!

Igår kväll satt jag och njöt. Jag njöt av ensamhet, fastän bland hundratals. Av sjungande toner, fastän själv helt tyst. Jag njöt av männen, fastän jag själv är en stolt kvinna.

Konserten Julens Sånger, som sjöngs två gånger om i fullspäckad St Nicolai Kyrka i stan, berörde på flera plan. Att som lyssnare få ta emot av sånger som inte kan annat än mana fram en äkta julkänsla å ena sidan. Att som människa få ta emot en av årets bästa poetiskt uppbyggda andakter med fokus på världens barn å andra sidan. Tack kören, Gunnar Björkvall och Yvonne Björkborg Kvist för det.

Jag åkte dessutom själv, utan familj eller vänner. Fullt fokus med andra ord. Jag var inte själv med i kören, jag var en välsignad åhörare. Jag var kvinna och njöt av männens röster. Som sångerska och kvinna är det en fröjd att få sitta ned och höra hur körstycken jag sjungit sedan barnsben fulländas så av de manliga rösterna. Just igår kväll blev detta för mig något alldeles extra!

Det blir en så hmm.. tongivande bredd när både herrars och damers stämmor kommer samman. Det är vackert med både manskörer och damkörer, men i kör med män och kvinnor tillsammans finns det ett sådant djup och en sådan höjd som jag inte kan uppleva kroppsligen på samma sätt med “uppdelade körer”, som jag upplever när jag hör exempelvis det jag hörde igår. Det känns i kroppen. Basen och sopranen. På olika ställen i min kropp tas dessa toner emot och det blir liksom..en helhet. Allt finns med. Alla register. Alla toner i harmoniken.

Därför vill jag som kvinna och sångerska säga denna lördag kväll: länge leve mannen! Era stämband kompletterar min och andra kvinnors röster på ett fantastiskt sätt!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

18 − 15 =