Mamma, viska ljuva ord!

Hand upp alla som sett filmen The Help (Niceville). Om inte; se den! Nåväl, i denna film, som utspelar sig kring 60-talets amerikanska söder, får vi bl.a. följa hembiträdet Aibileen, som på ett så varmt och kärleksfullt sätt tar hand om en flicka i en vit familj.

Första gången jag såg den för ett par år sedan blev jag så berörd över Aibileens relation till den lilla flickan, Mae (tack wikipedia). Några gånger i filmen upprepar hembiträdet tre viktiga ord till Mae (förmodligen de enda positiva orden som hon någonsin fått höra om sig själv). Orden levereras på följande sätt av detta svarta hembiträde – mitt hjärta veknar:

”You is kind, you is smart, you is important”
Mae får upprepa. Vit flicka med svarta barnsliga ord:
”You is kiiiind, you is smaaaaat, you is impootant”

Den där kärleksfulla stunden satte spår i mig. Tre ord. Tre ljuva ord som syftar till att stärka, bygga upp och nära ett barn. Sedan den dagen, försöker jag så gott som varje kväll, viska tre ljuva ord till mina barn. Tre ord som inte visar på något de har presterat, utan något de är.

Ibland har jag glömt.
Ibland har dottern påmint: mamma du måste viska ljuva ord till mig!
Ibland har de inte vetat vad orden betytt. Då har jag fått förklara.
Ibland, när man precis haft tjafs över en småsak, kan de enkla orden som t.ex. ”snäll” inte vara det första som man kommer på. För så är det ju i familjelivet. Hos oss i alla fall. Det är inte bara ljuva ord innan läggningen varken från föräldrar eller barn, vareviga kväll året runt. Men att även en sådan kväll få avsluta dagen med sådana ord i deras öron tror jag stärker dem enormt.

På sistone fick jag för första gången ljuva ord från de två äldsta. Det slutade i att dottern och jag storskrattade då hon formulerat ”du är kärleksfull, du är snäll och du är … känslig”
Även om det inte var det hon egentligen sökte så var det gulligt 🙂

What goes around comes around.

ljuvaord

Läs mer

Det verkliga tingelingstoftet

Finns det något härligare än höstsoliga dagar? Ända sedan jag var liten har jag älskat att sätta mig på golvet just där solen lyser in, och riktigt mysa i värmen. Som en katt. Höstsolen strider mot de annars mörka novemberdagarna.

Den fördel som dock kan finnas med höstmörkret är att all smuts inte syns här hemma 🙂 Smutsen syns smärtsamt mycket en sådan här solig dag. På det svarta (läs dammgrå) pianot ser jag fingertoppar och händer från barnen. Tingelingstoftet dansar i rummen vartän solens strålar når. Som du nog förstår så är det inte riktigt tingelingstoft, utan inget annat än damm. Men visst låter det lite roligare med tingelingstoft 🙂 Ett sätt att lära sig njuta av dammvirvlar kanske? Om man inte trollar bort dem såklart… Med trasan eller dammsugaren.

Damma med trasa gör jag tyvärr max en gång i månaden – alldeles för sällan med andra ord. När jag med fingret kan rita fina hjärtan på mitt svarta (läs fortfarande dammgrå) piano så är det dags att ta fram mirakeltrasan.

Men idag tänker jag INTE damma. För idag är det ÄNTLIGEN PREMIÄR för Sound of Music. Det är ett annat sorts tingelingstoft i min vardag, den stortens stoft som förgyller mitt småbarnsliv. Hoppas vi ses  🙂

dammhjärta

Läs mer

Nattsärken på?

Vaknade en morgon förra veckan av att nattlinnet var bak och fram OCH ut och in. Nej, det var inte ett resultat av en het natt, utan på grund av att det var nattsvart när jag kom hem efter musikalrepet. Jag kände mig fram och drog på mig det bara. Så kan det bli.

Jag har inte burit nattlinne sen sommaren 2011. Då blev jag för tjock för dem alla, och därefter har jag ammat nattetid och nu mot slutet morgon och kväll. Då passar det liksom inte att ha just nattlinne. Blir krångligt, helt enkelt.

Men för mig gör det inget att vara lite oglammig nattetid, en kort stund av livet. Att amma har alltid varit en självklarhet för mig. En obeskrivlig stund av närhet, kärlek, ensamtid och ro. Ja, de två sistnämnda infaller ju inte varje amningstillfälle, i alla fall inte med barn nr2 och 3… Men att varva ned på kvällen och att starta morgonen på ett lugnt sätt känns bra för oss. Ett år av barnens liv är ju dessutom bara en liten del av tiden som jag och min man har tillsammans. Då kan jag svassa runt i nattlinnen bäst jag vill, haha! För mig är amningen viktig för både mig och mina barn. Ett outtalat band knyter oss samman genom den närhet vi haft tillsammans, först i magen och sedan vid bröstet. Det, tror jag, ger trygga barn.

Med de två andra barnen har jag unnat mig själv en resa på ett par nätter för att på så sätt vänja av dem vid amningen (ja, det är jag som bestämmer:). Martin har varit hemma själv med barnet/barnen. Första gången blev det i och med en tur till fjällen, illamående och gravid med barn nr 2. Med andra avvänjningen åkte jag till Stockholm för att träffa farmor och lite väninnor. Denna gång behöver jag inte åka iväg (typiskt!) eftersom jag är hemma efter att barnen lagt sig nu när premiären av Sound of Music (smygreklam) närmar sig. Än så länge är det bara ett par, tre morgnar han inte fått amma. Jag har nämligen passat på att stiga upp, så att han inte kommer till oss i hopp om att få liggamma. Men jag undrar vad som skulle hända om jag la till honom? Det får jag aldrig veta, för nu har nattlinnet åkt på. 🙂

Läs mer

Onyttan i att göra sig till

nypon

Höstlov! Förra veckan började jag planera i mitt huvud om vad som komma skulle. O, så kul vi skulle ha! Badstund, en halvdag på Kolmården, kusinlek till höger och vänster. Medan kvällarna skulle fyllas av musikalrep så skulle det kännas att vi hade höstlov på dagarna.

Hm, funderade jag. Få se nu, jag vill bjussa på nåt höstigt. Den höstfärgade pumpan och vad man kunde tillaga av den kan ni läsa om i mitt tidigare inlägg. Men nåt mer, hm, hösthösthöstigt. Rött, orange… Ah! Barnaminnena väcks till liv! Nyponsoppa! VARM nyponsoppa. Sött, gott och vardagslyxigt. Frågade maken om små mandelbiskvier eller glass skulle serveras till. Skorpor, löd det självklara svaret. Skorpor? Eh, jaha, jaa så kanske man också kan göra. Bra övning att i relationen vara lite flexibel. J Skorpor fick det bli.

Sagt och gjort. En tur till affären och en stooor påse skorpor och klassiska Ekströms Nyponsoppa i pulverform handlades in. Åh, vad kul att få dela detta med barnen. Barnsligt gott! Slurp!

Fredagen kom. Kusinerna skulle sova över. (De har säääkert redan ätit nyponsoppa, tänkte jag) Jag hade tidigare i veckan berättat att de som fredagsmys skulle få nyponsoppa.

-”Nyponsoppa?! Till fredagsmys?” utbrast min argumenterande 6-åring.-”Jamen, det är inte sån där matsoppa utan en EFTERRÄTT”, övertygade jag raskt. Maken och jag kom överens om att vi skulle peta ner lite glass också för att det skulle bli extra smaskigt.

På väg hem från musikalrepet slår jag en pling till min man, som ansvarat för denna högtidliga stund; servering av fredagsmyset. Beskedet var inte som jag hade hoppats…

-”Du… det var ingen direkt hit, det där med nyponsoppa”, meddelades det till min besvikelse. ”Ingen gillade det. Eller jo, 4-åringen fick i sig det, men resten tyckte inte om det.”

Jaha, tji fick jag. Tji fick jag, som minsann skulle göra mig till på det mysiga höstlovet. Vi har en liten meny i huvudet om vad barnen kan välja på till fredagsmys. Nyponsoppa kommer inte att stå på den. Over and out.

Läs mer

Tid för reflektion

Nu stundar helgen för alla att minnas dem som gått före oss. Jag har inte deltagit på så många begravningar som anhörig, men däremot som solist.

Under sådana stunder deltar jag inte känslomässigt på samma sätt som
de anhöriga i kyrkan, men blir ändå djupt berörd varje gång. Jag berörs av
saknad, sorg och förtvivlan. Men också av glädje och tacksamhet för
livets gåva.

Jag kan, med klump i halsen, minnas tonåringen vars liv slutade
alltför tidigt, och pojkarnas otröstliga förtvivlan i saknad efter sin vän.

Jag drar mig till minnes en gammal dam som läste en vacker dikt om
tacksamhet över livet på en begravning där den avlidne levt ett långt
och rikt liv. Så vackert och fint.

Min mormors ord: “du fattas mig” kommer jag aldrig att glömma när
blomman lades på morfars kista för åtta år sedan.

Det är smärtsamt att se en vän lida över förlusten av sin son, som flyttade till himlen
efter bara 4 månader i mammas och pappas famn. Men det är också underbart att få dela
lyckan över nya små fötter som får tassa på denna jord.

Att med sång få sätta ord på det breda känslospektrat som kan tänkas
flöda i kyrkorummet är en ynnest. Det är vackert att med sången
uttrycka de orden som tagit slut hos den anhörige.

“Jag är så förmögen”, sa min svärmor när hon lycklig, men trött, låg på
sängen och vilade mitt i firandet på hennes 70årsfest. “Jag ligger här
och lyssnar på alla barn och barnbarns röster, och känner mig så
förmögen”. Mindre än tre månader senare stod vi där hela familjen, runt kistan.

Den här helgen får vi reflektera och minnas. Kanske gråta. Kanske
meditera över meningen att livet inte går i repris, att vi inte går i repris och inte heller vår familj eller våra vänner.

Ta vara på varandra, älska, lev, prata, upplev, förlåt, kramas och
värdera tid högre än ting. Livet är en gåva.

Läs mer