Som din dag så skall din kraft ock vara

Älskar den textraden ur “Blott en dag”. En sådan vers kan jag meditera på sådana dagar när kraften tagit slut. Som idag.

Är sjuk och ska vara en bra mamma idag. Går sådär. Fast en bra sak med att välja att inte göra ett skvatt är att jag, när jag ligger på golvet bredvid min lekande älskling, faktiskt spenderar MER tid med honom än om jag varit frisk. (Även fast jag inte pratar så mycket med honom) Då skulle jag tvättat, tagit disken och bäddat medan han duktigt roat sig själv . Nu är allt (och jag) en enda röra. Men vi är tillsammans han och jag. 🙂

Fyra bra saker har jag dock gjort idag.

1) fått i alla frukost
2) sovit med älsklingen
3) fått i oss lunch
4) borstat tänderna

Idag får närhet gå före både pedagogik, samtal och tillsammans-lek. Kanske jag ska göra som min medbloggerska; dricka ett gott te 🙂

 

Läs mer

Den viktiga pusselbiten – du

Mina barn har, liksom andra barn, älskat att pussla. Det har varit fascinerande att se hur de lärt sig pusslandets hemlighet; om färgfält och form som matchar.

När jag växte upp märkte mina föräldrar alla pusselbitar på baksidan. På så sätt var det lätt att hitta rätt när man fann en bit som gått vilse. Jag märker alla pussel. Varje pussel får sin lilla siffra, geometriska form eller bokstav. Likaså kartonglockets insida. Tips till er som kanske börjar få barn i pusselålder 🙂

Jag vill dock ägna följande rader åt några andra pusselbitar – nämligen människor. Oavsett om det är i din familj, på jobbet, skolan eller i samhället som stort, så är bilden av oss som pusselbitar gångbar. Alla är viktiga. Ingen förmer än någon annan, men alla med olika funktion. Formade att tillsammans bilda en fantastisk helhet. Med olika kulörer, former och karaktär.

Några trivs i mitten, omgiven av flera. Andra håller sig på kanten. Några är färgstarka, andra med svaga nyanser. Vi är olika men beroende av varandra. Annars ser vi inte hela bilden. Och man kan inte ersätta en pusselbit med någon annan.

Idag har vi våra två sista extraföreställningar med Sound of
Music. Och tro mig, ingen av oss på scenen skulle vara något utan den som sminkar, sköter ljus, säljer biljetter, torkar oväntad spya i publiken, tar emot en svimmande nunna, tar hand om ljud, städning, blomutdelning, ekonomi, sömnad, service, hemsida, annonsering, produktion, regi, koreografi, orkester. Med mera, med flera 🙂

Vi har fått stående ovationer vareviga föreställning. Magiskt! Nu vill JAG ställa mig upp, applådera och ropa till teamet: BRA JOBBAT! NI ÄR ALLA VIKTIGA, DUKTIGA OCH VÄRDEFULLA! Vi är inget utan varandra!

Nu är dagens första föreställning i full gång, publiken klappar i takt med skönsjungande barn! Heja NYMOS!

Läs mer

Mindfullness-kakan

Det finns en urgod småkaka som heter Kantorns Favoriter. Jag har haft förmånen att få arbeta tillsammans med ett par underbara kantorer här i Nyköping under åren vi bott här. Tack vare Sound of Music lärde jag känna en ytterligare och har redan ett sångjobb på en konsert nästa söndag tack vare henne J Detta inlägg är ett extra tack till er för att ni finns och för att ni ger mig möjlighet att få göra det jag älskar <3

Vi kan förresten kalla den för mindfullness-kakan också, eftersom den kräver både handarbete (trillning) och tålamod (väntan). Denna lilla runda boll fullkomligt smälter i munnen, så den är väl värd både arbete och väntan!

KANTORNS FAVORITER

200 g rumsvarmt smör
3 dl socker
2 tsk  vaniljsocker
1,5 dl kakao
4 dl vetemjöl

Rör socker mjukt och blanda ner resten.  Det kan ta ett tag att få degen sammansatt. Trilla kulor av degen, och lev i nuet. Det blir 80 stycken så det tar lite tid. Lägg dem på en smord plåt. (Jag smörjer med olja) Grädda mitt i ugnen i 75 grader i 2 timmar. Nu kommer prövotiden. Stäng av ugnen och låt plåten stå kvar i ugnen över en natt eller dag.

Idag när jag gjorde dessa blev det 79 på plåten och en i munnen 😉 Imorgon ska kantor SM få njuta av dessa innan extraföreställningarna.

GOD lördag på er alla!

Kantorns favoriter

Läs mer

De där smulorna

Jag lovade ju i mitt första inlägg att skriva mer om smulor under fötterna. Jag vet inte om jag ska fokusera på dem eller på ettåringen som äter upp dem (ja ALLT som finns under bordet)…

För varje barn har ju markservicen liksom ökat. Samtidigt som det är en ren glädje att få fler barn trots allt merarbete, så kan jag emellanåt sucka åt min oförmåga att just klara av detta merarbete. Eller handlar det om att man är mer “lat” när det gäller det tredje barnet? Eller beror det på att bebisen är jordens matvrak? Eller är det en kombination av dem alla?

Med barn nr1 bodde vi mindre och hade således mindre yta att städa. Så trots att hon var ett matvrak hade hon inte så mycket att äta upp på golvet 🙂 det var ju mest hon och jag hemma.

Med barn nr2 bodde vi där vi bor nu, men hade då fått ett barn som inte har mat som fokus utan lek. Därav var inte problemet lika stort.

Med detta gossigt knubbiga barn har jag således tre kottar att hålla efter under föräldraledigheten och till det en som aldrig är mätt. Ja han GRÅTER STORA TÅRAR varje dag när maten tar slut.

Men inte dör han av lite gammal mat under bordet. Det som inte dödar, det härdar, sägs det ju. Och har ni inte hört om att lite skit rensar magen?

Så, MÅSTE jag klara av att hålla golvet rent? Smulor under fötterna vittnar ju iallafall om att vi som familj äter måltider tillsammans. Vid bordet. Bara det kan ju göra det värt alltihop 🙂

Trevlig fredag på er!

Läs mer

Längtan och att vara mittemellan

”Jag vill flytta till Amerika”, säger mellansonen denna frostiga morgon. Sötnos. Lite senare, när bebben förstört tågbygget, kryper han upp i pappas knä och mumlar: ”Det är jobbigt med småsyskon”.

Ja, älskade barn. Det är jobbigt. Det är jobbigt att ofta behöva anpassa sig och sin lek efter rådande förutsättningar. Ännu jobbigare blir det om man är mellanbarnet, som du. Ibland störst, ibland minst och ibland både och. Det krävs mycket av dig, jag vet. Något vi ofta glömmer att prata med dig om, och uppmuntra dig i. Att vi ser. Att vi ser hur slitigt det kan vara att både se upp till storasyster och ta hand om lillebror. Att du liksom inte riktigt ”passar in” med någon. Antingen för liten för storbarnslek, eller för stor för bebislek. Du längtar till, och du längtar bort.

Men både du och bebben leker fantastiskt bra med varandra när storasyster är i skolan. Kanske inte alltid tillsammans, men i samma rum. Du har funnit dig i att lekrummet här nere bara får innehålla saker som bebben klarar av att leka med (och inte äta upp). Du gillar att ha sällskap men behöver inte alltid hålla på med samma sak som lillebror. Jag märker att du trivs med bebbens sällskap i lekrummet. Tummen upp för dig, mellanbarn! Det värmer i hjärtat att se dig sådana stunder.

Lika mycket som det värmer, så gör det ont i mig när gråten kommer: ”Jag vill också vara med”, när storasyster med kompis faktiskt leker en lek de vill leka själva. För du förstår den inte riktigt, men längtar.

Jag önskar att du förstod vilken glädje ni alla tre kommer ha av varandra när ni ni blir vuxna. Då är åldern inte i vägen lika mycket. Men det är inte så lätt att säga till en som bara är 4 år.

Längtan, älskling, längtan är att vilja ha något som ligger framför. Julafton, att mamma eller pappa ska komma hem, att fylla 5 år. Kanske att flytta till Amerika 🙂 Du är en underbar pojke, mittemellan Fröken Stor och Herr Liten. Igår kröp du upp i mitt knä och jag omfamnade dig och sa: ”Visst är det bra att vara liten, så att man kan få plats i mammas knä. När du är 12 år, kommer du vilja sitta i min famn då?” ”Nej”, log du.

”Om du vill det så får du. Du får alltid sitta hos mig”, sa jag då. För då är det jag som kommer att längta.

 syskonkärlek

 

Läs mer

Hårda bud i Mellerud

Som endel av er vet är vi mitt uppe i föreställningarna av Sound of Music.

Jag har upptäckt likheter i mig själv hos Maria och Georg, huvudpersonerna. Georg uppfostrar sina barn med kall och hård hand med syfte att göra dem redo för vuxenlivet. Maria älskar barnen för att de är just…barn. Vilken konflikt! Sanningen är att denna konflikt bor inom mig. Jag är hänsynslöst trist på en del områden där andra är mer generösa. Rannsakar mig själv då och då, men har svårt att förändra mig. Livet är inte rättvist eller en dans på rosor – lika bra att de lär sig det på en gång. Typ. Fast jag tänker inte så hårt som det låter. Samtidigt älskar jag sönder mina barn. Vill ta tid med dem, njuta av småbarnsåren, laga varierad kost, spela spel, läsa med dem, ge dem positiva upplevelser för ande, själ och kropp.

Georg von Trapp i mig säger till barnen:
-Plåster får man bara om det blöder. Och hudfärgat plåster är billigare.
Maria kontrar med att leka doktor när de frågar och kanske måla ett hjärta på det tråkiga plåstret.

Von Trapp säger:
-Fredagsmyset ska vara sockerfritt. På lördag är det godisdag. Livet är dessutom inte rättvist. Mamma och pappa får ha lite mer godis i sin skål än ni.
Maria bakar mer än gärna något gott att smaska på, tillsammans med barnen (men bara när vi får besök eller på helgen, påpekar von trapp).

Efter att Maria kärleksfullt sjungit och nattat barnen, suckar Georg om barnen ropar från sängarna.
-Nu ska det vara tyst! Vi ses imorgon.

-Det är toppen med en frukt i ryggsäcken. Den ger dig precis lagom med energi fram till lunch, berättar Maria pedagogiskt när sexåringen tjatar om en riskaka.
-Riskaka innehåller inte ett skvatt, frustar von Trapp.

-Jag tycker katten är jättesöt, håller Maria med när HelloKitty kommit på tal. Det är inte något fel på just katten.
-Det är VANSINNIGT att marknadsföra en söt katt och lura i hela världen att det är BARA produkter med söta katter på som är ”the thing”. Kläder accessoarer, hygienartiklar, inredning, pyssel, godis. Jag tänker INTE köpa kattmärkta ting, svettas von Trapp och envisas med att ta emot kassar från storasyster eller köpa på rea eller secondhand.

Listan kan göras lång. Jag är ömsom en kärleksfull mor, ömsom trist, hård och bestämmande. That’s me. Men jag är kanske inte ensam?

ps. Stående ovationer och slutsålda kvällar har lett till extra föreställningar på culturum – passa på ni som inte sett! ds.

Läs mer

Oväntade matgäster

Upprop vid lunchen idag.
”Ja, allesammans, det blir tillagad typ carbonara med gårdagens pasta uppvärmd i micron, är alla här?”

Mamma? Ja
Son 1? Ja
Son 2? Ja

”Då ska vi se. Med på gästlistan står mer eller mindre oinbjudna gäster…få se nu. Jag ropar upp er utan inbördes ordning. Ni står ju huller om buller här på matbordet”

Mellansonens Ventolin? Jo!
Bebbens tandborste? Här!
Lördagens kniv från badrummet då mamma duschade medan bebben åt skivad banan ur skål, på golvet? Absolut! Jag kom ned från badrummet idag! Rekordsnabbt!
Morgonens grytunderlägg? Jajamen!
Diskhandduken? Japp!
Barbapapa memory? Ja, ni spelade just och städade inte bort mig!
Råttfällan? Jag instämmer med föregående talare.
Kanel? Jomenvisst!
2 Teknikens Värld? Ja, ganska ouppskattade men jaaa.
Pappa-banderoll? En dag i rampljuset bara, men visst vi är här i en enda hög.
Äggkopparna? Ja ingen ville använda oss igår.
Matskeden? Jag vet inte HUR jag hamnade här, men jag är här.
Grattiskortet? Japp!
Vissna blommorna? Suck. Ja.
Johns vatten från igår eller imorse eller? Troget. Här är jag!

”Då så! Alla är här. Då är det bara att äta och njuta av lunchen! Smaklig spis!”

Läs mer

Kärlekssagans början?

Utan pappa hade jag inte funnits. Ju. Det säger sig självt. Utan min man hade inte mina tre ljuva, älskade, underbara, ovärderliga barn funnits. Det säger sig också självt. Ju. Kanske är det tack vare min pappa som maken just nu är pappa? Varför då kan man undra?

Min pappa har alltid visat att alla möjliga sorters folk har varit välkomna hem till oss. Dörren har alltid stått öppen. Den som behövt rum fick alltid rum hos oss (och får än idag). Vi har haft bröder från Ghana, barn från Rumänien och familjer från Lettland, Tyskland, ja listan kan göras lång på folk som stigit över husets tröskel.

Bröder från Ghana kan resultera i krulligt hår i duschen och spännande maträtter, medan barn från Rumänien som inte kan engelska ger förlägna, glada miner med få ord. En lettisk familj kan leda till en mångårig relation och en tysk familj till en härlig tävling till havs. 🙂 Allt kan hända.

Jag ser väldigt mycket upp till min pappa för hans generositet och öppna inställning till folk. Han öppnar helt enkelt dörren och tar ingen cred för det. För honom är det ju alldeles självklart.

”Man ska inte sitta ensam på julen”, har hörts återkommande några jular och tack vare den inställningen var min man (då ”vän”) hembjuden till oss för att fira jul en snöfattig julafton för 13 år sedan. Så kan en kärlekssaga börja ser ni, även fast jag inte erkände den då, trots min storasysters genomskådande blick.

Kärlekssagan fortsatte och idag är min man stolt pappa till tre barn. En pappa som är närvarande, kramig, lyssnande och lekande. En pappa som visar att han älskar sina barn i ord och handling. Som vet att kärlek är att både uppmuntra och sätta gränser. Som älskar, älskar, ÄLSKAR sina tre ljuva, älskade, underbara, ovärderliga barn.

Tänk vad lyckligt lottad jag är som har dem båda i min närhet. En make tillika trebarnspappa här hemma och min egen fembarnspappa en bit bort i samma stadsdel. Hurra!

Ödmjukt tacksam för dem båda!

Läs mer

Novembermorgon

Njuter i fulla drag av fullsatta salonger och bjuder därmed inte på ett djupare inlägg men passar på att ge er en sångtext som komponerades för en massa år sen då jag satt på tåget på väg till min musikutbildning i Stockholm. Enjoy 🙂

Dimman ligger tät
Novembermorgonkyla
Isblå är min himmel ovanför
Svävande rörelser, tystnaden är hörbar

Underbart, allt är underbart
Och mitt i allt står jag
Här står jag

Ljuset segrar långsamt
Novembermorgonrodnad
Fjärran skymtar skyar av lavendel
Svarta skogar, fälten breder ut sig

Underbart, allt är underbart
Och mitt i allt står jag
Här står jag

Vill du komma med mig och se
Kom med mig och se – allt är fulländat
Vill du känna vad jag känner
Allt det jag känner – underbart

Novembermorgonkyla
Novembermorgonrodnad
Och mitt i allt står jag
Här står jag

Läs mer

Bästa föräldraledig-brödet

Här slänger jag ut ett recept för alla som:

1)   Inte vill kladda med deg
2)   Vill ha nybakt bröd utan krångel
3)   Är nyfikna på att prova
Och alla ni andra förstås.

Men simpelheten i detta bröd gör att det är praktiskt som föräldraledig. Att baka, som kanske kan kännas omständigt med alla jästurer, knådande och så vidare, blev plötsligt väldigt enkelt! Vassego!

ENKLA BRÖDET

250 grader, 15-18 minuter gräddningstid

13 dl vetemjöl

2 pkt torrjäst

1 msk salt

3 msk sirap

6 dl vatten 40-45 grader varmt

Blanda ihop allt till en lös deg. Jäs 2 timmar. Åk och handla eller ta ett bad eller snyt snoriga näsor.  Stjälp upp degen i långpanna med bakplåtspapper och njut av ren diskbänk och rena händer. Fös ut den så den blir jämntjock.  Pensla med ägg och go nuts med dekorationsfrön/gryn. Grädda. Ät och njut!

För er mer experimentella läsare kan man ju byta ut några dl mjöl mot tex graham, rågsikt eller nåt. Gammal havregrynsgröt från frukosten gör bröd saftigt. Linfrö/sesamfrö/solrosfrön kan man ju även ha i degen. Eller torkad frukt eller… Ja det är ju bara att köra på. Äggallergiker kan pensla med vatten istället.

Trevlig helg!

Läs mer