Längtan och att vara mittemellan

”Jag vill flytta till Amerika”, säger mellansonen denna frostiga morgon. Sötnos. Lite senare, när bebben förstört tågbygget, kryper han upp i pappas knä och mumlar: ”Det är jobbigt med småsyskon”.

Ja, älskade barn. Det är jobbigt. Det är jobbigt att ofta behöva anpassa sig och sin lek efter rådande förutsättningar. Ännu jobbigare blir det om man är mellanbarnet, som du. Ibland störst, ibland minst och ibland både och. Det krävs mycket av dig, jag vet. Något vi ofta glömmer att prata med dig om, och uppmuntra dig i. Att vi ser. Att vi ser hur slitigt det kan vara att både se upp till storasyster och ta hand om lillebror. Att du liksom inte riktigt ”passar in” med någon. Antingen för liten för storbarnslek, eller för stor för bebislek. Du längtar till, och du längtar bort.

Men både du och bebben leker fantastiskt bra med varandra när storasyster är i skolan. Kanske inte alltid tillsammans, men i samma rum. Du har funnit dig i att lekrummet här nere bara får innehålla saker som bebben klarar av att leka med (och inte äta upp). Du gillar att ha sällskap men behöver inte alltid hålla på med samma sak som lillebror. Jag märker att du trivs med bebbens sällskap i lekrummet. Tummen upp för dig, mellanbarn! Det värmer i hjärtat att se dig sådana stunder.

Lika mycket som det värmer, så gör det ont i mig när gråten kommer: ”Jag vill också vara med”, när storasyster med kompis faktiskt leker en lek de vill leka själva. För du förstår den inte riktigt, men längtar.

Jag önskar att du förstod vilken glädje ni alla tre kommer ha av varandra när ni ni blir vuxna. Då är åldern inte i vägen lika mycket. Men det är inte så lätt att säga till en som bara är 4 år.

Längtan, älskling, längtan är att vilja ha något som ligger framför. Julafton, att mamma eller pappa ska komma hem, att fylla 5 år. Kanske att flytta till Amerika 🙂 Du är en underbar pojke, mittemellan Fröken Stor och Herr Liten. Igår kröp du upp i mitt knä och jag omfamnade dig och sa: ”Visst är det bra att vara liten, så att man kan få plats i mammas knä. När du är 12 år, kommer du vilja sitta i min famn då?” ”Nej”, log du.

”Om du vill det så får du. Du får alltid sitta hos mig”, sa jag då. För då är det jag som kommer att längta.

 syskonkärlek

 

One thought on “Längtan och att vara mittemellan

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

två − 1 =